..Japp efter torsdagens oro pga smärta, så fick fredagen fortsätta med lite oro..
Varje morgon brukar vår sötnos vakna samtidigt som mamma och mysa.. ibland extra mycket och ibland lite mindre. Denna morgon ville lill*n inte göra några tecken. Visst, det kan va lugnare ibland, segare samt att det kan bli mindre då den inte kan flytta sig så mö ju större man blir. MEN det borde inte gå från 100-0 på en natt. Vi försökte med det mesta vi brukar med när sömntutan inte vill vakna..hih.. puffa på magen, bytte placering, åt, drack kallt vatten, pratade med haon osv..men ingen response..hm..lite udda..men okej. ingen panik än.. vi går ut och startar gräsklipparen..det brukar ge lite sur response hehe..men inget då heller.. satte mig mitt i solen och då brukar det absolut vända och vrida på sig..hepp..tyckte jag kanske kände nåt litet, men inte vidare mö eller säkert.. nu började jag bli lite orolig pga det som hände dagen innan, samt att jag vet att en frisk pigg bebis en dag betyder inte samma nästa dag.. kan ha fastnat i nåt eller så där inne och behöva hjälp..:/ Men ändå ville jag inte förhasta mig..försökte pilla och grejsa lite..ringde mvc för att passa på fråga om dagen innan, samt detta..men självklart slutat med teletiden på eftermiddagen..suck.. som sagt, ville ej va nån nojjig förälder, men ville ju heller inte stå i efterhand och veta att jag kunde förhindrat nåt :(
Så när vi ändå skulle åka in till vara en sväng så passade vi på att gå in på mvc och se om nån fanns där. Hade turen att träffa på en vikare direkt som inte va bokad just då. Fick gå med henne in och prata. Hon va TOPPEN måste jag säga. Om ändå alla inom service och speciellt vård kunde vara så förstående, goa och kommunicera bra.
Vi berättade hur det varit dagen innan och hon va ärlig och sa tt hon kan ju inte ge någon diagnos, men gav mig beröm för min egna självdiagnos jag hade med och det va det hon hade tänkt på ockås när jag berättade. Hon va en sådan som sa att det e bara ringa förlossningen eller specialmödravården om man är orolig, även om sent. Speciellt när man gått så långt. Ja, hon va alltså inte den som tyckte man ska vänta och se, utan göra efter hur man känner, samt att hon berättade hyfsat detaljerat om allt hela tiden. Sådant gillar jag. Vi lyssnade på hjärtljuden och direkt så va de på 165, fast jag inte ens kände haon..gick ner till 120 en snabb gång, men annars höll det sig runt 145-155.. bra bäse :-) Då kände man sig lite lugnare. veta att det inte var extra lågt eller nåt så den snurrat in sig i navelsträngen eller nåt :( Hon frågade snällt även om det räckte eller om vi skulle lyssna längre..väldigt tillmötesgående och förstående.. Vi fortsatte att prata och hon läste min journal och va noga..samtdigt som hon berättade om var hon jobba och va go.. Även hon trodde jag va längre gången än jag va..och tog handen över munnen som ops felgissning när jag sa hur det va..hihi.
Hon frågade om vi skulle kolla blodtrycket och det kunde vi ju likagärna göra tänkte jag..roliga va att hon la fram det och började svara på nåt och sedan hade hon glömt av det och frågade "tog jag det nån gång" HAHA..sött :)
När vi gick därifrån iaf så kändet det mycket lugnare och kändes att som mamma har jag skött mig och kollat så bebisen har det bra!

Sen vid kvällen 17.30 så började vårt busfrö visa sina vanliga busiga sidor :) då grejsade det för fullt och tältade upp naveln mm..hihi..även senare på kvällen..skööönt.. vet fortfarande inte vad den gjorde första halva dagen..

Ja detta har varit något slags fyllda dagar av glädje, oro och liten aning smärtsamt...
Började med att vi skulle försöka åka till ikea och ullared i torsdags för att shoppa det sista till vår tredje medlem och sen för att

förmodligen inte åka dit på minst 1år. Va lite osäker på hur detta skulle gå då jag blivit lite mer yr,matt,illamående mm igen. Men vi

försökte. Jag va jättetrött och lite seg, men vår underbara sötnos va i full fart och busade hela vägen :) Gillade nog dansbandet som

hade kommit igång för att få sommarkänsla.. :) Händerna såg jag nästan bokstavligttalat svullna.

Framme! :) Det gick ju inte allt för fort för mig att gå, men men .. :) Jag va väääldigt varm tydligen vilket gjorde mig mer snurrig, men

bort med stödstrumporna så blev det lite bättre. (jag va och lämnade tillbaka dom sen för de har gjort mig sämre inte bättre).

Iaf till det smärtsamma. Vi tog oss en drickpaus. Drack lite och sen när jag reste mig för att gå vidare så kände jag hur jag fick ett slags "håll" i höger sida, fast lite mer åt smärtsamt än bara obehag..gick och höll för sidan/magen och försökte mig vidare..det blev som tur va bättre.
MEN ca 1-2h senare så skulle vi ta oss en baugette och dricka. När vi hade tagit det och jag gick av stolen för att gå vidare så kände jag direkt av detta slags "håll" igen, fast MYCKET mer starkt och smärtsamt.Kom framåt typ 2-3m och sen satte jag mig på huk av smärtan.

kunde ju inte riktigt med att sitta kvar nästan helt synligt för hela fiket. Så lyckades resa mig upp och komma runt hörnan till kalsongavdelningen där vi tur nog hittade en stol som jag parkerade på. Där blev jag sittandes, lite typ ihopsäckad för att inte känna av det onda allt för mö, men så fort jag sträckte mig så kom det starkare igen så det va bara att säcka ihop igen. Jag började bli lite "men fasiken jag har ju inte ens kommit till bebisavdelningen och sista gången här på länge, nu får jag inte va dålig", men detta övergick snart till att bara tänka hur ska detta gå, jag kommer inte ens kunna ta mig hem ju :-( Jag försökte ställa mig upp, men det gick inte för smärtan va för stark. det gick då alltså i höger sida mellan rygg och mage, samt lite framåt in mot magen. Jag började änna bli orolig att det typ inte va nån blindtarm eller njure som va dålig eller nåt..vet ju inget..behöver ju inte ha med graviditeten

att göra, samt att jag e kass på vart allt finns i kroppen ( :) Jag försökte nån mer gång ställa mig, men gick ej. Alla möjliga tankar flög i huvudet. Kändes som folk började titta ibland då jag, höggravid ställde mig upp, höll om magen och sen satte mig igen. Efter 30min sittandes där så försökte jag mig på resa mig igen och ta ett steg fram..detta va räääätt smärtsamt så va snabb nere på stolen igen och

denna gången med tårar små rinnandes :-( om det va för smärtan, pinsamheten, hormoner eller tröttheten vet jag inte.. Älsklingen började bli aningen orolig också.. Jag började allvarligt tänka att vi kanske får ringa ambulansen, för jag kan verkligen inte ens ställa mig eller gå en meter, så hur fasiken ska jag kunna ta mig till bilen och komma hem..går inte.. kom på att jag hade en alvedon med mig i väskan. har ju nog bara tagit en sådan sedan graviditeten, men nu blev det andra.. efter 45min kunde jag resa mig och sakta sakta gå igen, men orolig att det skulle starta igen.. Detta skedde dock inte..tack och lov. Jag kunde handla klart.
Påvägen hem så va vår sötnos vaken och grejsade..skööönt kände jag då jag haft så ont innan..
Va aningen skönt att komma hem och få sova sen..
Först va jag dock tvungen att söka på nätet efter orsaken till smärtan..om jag kunde finna nåt..ville ju inte ringa 1177 eller förlossningen då när det ändå inte gjorde ont.. Jag tror jag hittade vad det kunde vara:

"I senare hälften av graviditeten är det inte ovanligt att det samlas vätska i njurbäckenen, vanligen på höger sida, och detta kan orsaka allt från obehag till kraftiga smärtor som kommer och går. Anledningen är att livmodern trycker bakåt mot urinledarna och minskar mängden urin som kan passera. Den högra urinledaren blir lättare tilltryckt."

Vilket passade in rejält då symptomerna kom de ggr jag precis druckit och sen rest mig, vilket jag la på minnet eftersom jag tyckte det

va konstigt att det kom båda ggr jag gick från fiket.. Å ja, allt från obehag till KRAFTIGA SMÄRTOR kan jag ju instämma på!! Aj Aj..

Har ni tänkt på, att man tänker inte på sina egna fingrars "veck" där man böjer dom osv.. men när man ser en liten busunge på ca 1år vika sina små fingrar så ser man alla små detaljer :) Igår stod jag i kö till toa, då byttes det blöja stående på en söt liten tös på 1år. När jag då ställde mig där så började hon vinka åt mig, fast så där sött med handens vinkning in åt sig själv eg :-) Stööörtsött..så jag vinkade tillbaka och då ser man hur ett charmigt leende söker sig fram bakom nappen :)

Åååh, va skönt sådant är..längtar tills våran buse gör det :)

Har i flera år velat testa baka nåt i denna stil..idag blev det av :-) Efter letat fram ett recept som inte va det mest tydligt skrivna recept någonsin precis, så köpte vi ingredienser och testade oss fram..

Tårtan består av choklad...och choklad :-P

Än harjag inte smakat på mer än glasyren, men det va inget fel på glasyren iaf..hihi :-) muums..hoppas det andra lyckades också..så här ser den ut iaf

Idag var vi på ultraljud igen för att kika så allt var bra med vårt underverk. :-)

Haon va vaken när vi kom dit och när vi satt och pratade först. När apparaten började dras över magen så va vårt pigga knyte i full gång att slå tillbaka :-) riktigt busfrö, tyckte läkaren, eftersom hon fick svårt att mäta när sötisen förflyttade sig hela tiden hihi..men det va bra tecken att haon va igång. Vi fick se hur haon tränade på att andas efter hur ansträngt det var osv..bra..samt hjärtat slog bra..när vi kollade hjärtljuden och kurvan över det så va det bokexemplariskt, jämnt och fint :) Inte bara det som va bokexemplariskt..sötisen vägde ca 1800, vilket det står i boken att haon ska göra ungefär denna vecka :) Även foten.. fick nämligen med en bild hem på ena foten, för haon la fram den och sträckte på tårna så fint hihi..när vi då mätte den så visade foten hela 6,76cm :-) (inte undra på att sparkar kan kännas rejält ibland alltså hihi) och i boken står det denna veckan mellan 5,6-6,7cm..alltså låg vår sötis i övre kant :) Pappas fötter kanske?   även pappas ben och vader kanske - för helt plötsligt sträckte haon ut heeela benet..såg skitfräckt ut och såg ut som haon gymmat där inne..hihi..

Vi fick veta ungefär hur du låg när du tryckte upp på vissa ställen - riktigt filuriga ställningar hörru :) Samt var livmodern låg.

Lill*n får vara ungefär 20% minus eller plus i vikter mm utan att de tycker det är farligt..du låg i plus..kommer ej ihåg hur mycket, men plus iaf..det e ju bra..då kanske du kommer i augusti? :-) mamma är stolt över dig

När hon höll på och tryckte så tyckte jag nästan det gjorde lite ont ibland och mådde illa..så när det va klart mådde jag inget vidare..hann bort i korridoren och in till en toalett sedan spyddes all frukost upp..va precis jag hann.usch..blev lite bättre efter det..trodde jag..tills jag typ fick lite kramper i magen på ett nytt sätt..ville bara hålla upp magen och på den för på nåt vis tror man det gör mindre ont då..usch mådde inte bra, och vi som skulle in och handlade..började nästan fundera om hon tryckts så hårt på livmodern och det så den började träna sammandragningar..

Idag går vi in i v32  :) Mamma har börjat bli lite yr igen och känna tappa kontakten med armar osv..vaknar dessutom med väldigt svullna fingrar..funderar lite på hur man mäter sitt blodtryck. jag fick höra när jag va liten att man kan känna pulsen och räkna hur många slag den gör inom 15sek och sen ta det ggr 4. men vet om det är det övre eller undretrycket..hmm..'Gick nämligen och la mig alldeles nyss för kände mig snurrig mm och kände då hur pulsen slog rejält..testade att mäta..brukar få ca 18*4 men nu fick jag 28*4 trots noll ansträngningar..så funderar på om det e övre eller undre..hmm,..well well..får la fråga imorn, då vi ska få kika på vårt underverk igen och se å allt är bra där inne :)

Påtal om det, undra om du kommer vara vken och vild då..hihi..senaste har du ju varit mer och mer aktiv och kommunicerat med mamma och pappa :)Igår tex så "skrämde" du pappa igen..hihi..du har så mäktiga rörelser att han får panik när han känner dom..hihi..

Du är på dag 218 av 280. (77,9%).

Du är i vecka 32.
Du har gått 31 fulla veckor och 0 fulla dagar (v31+0).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 6 sep 2010
Du har 62 dagar kvar till beräknad förlossning.

Lite bilder sen förra veckan..på mig och bäsen i varma vädret som svullna upp oss en hel del..Konstiga e väl med kort att när man väl tycker idag ser man okej ut..så tar man kort och sen undrar vilket som stämmer..det man såg i spegeln eller den hemska bilden man tog?

    

Hur helgen var förresten...

Jo, lördagens jordgubbens dag blev så här liten kortfattat..Åkte in till torget lagom vid 11.. Vi började gå och kika runt bland alla marknadsstånd och folk..Dock blev det inte länge jag klarade av i den otroligt kvava värmen.. trots vattenflaska med, så kände jag, endast 30min in, hur kroppen sakta men säkert började tappa kontakten med mig,.vi gick in i kylda willys för att lugna min kropp, men då hade jag antagligen redan fått för mö värme på mig så jag mådde inte alls bra där inne..huvudet började snurra..inte bokstavligt talat :P inte synligt iaf..hehe, så jag tillslut (som tur va) hittade en stol att sitta på.. (måste påpeka att det är aaaalldeles för lite sittplatser i affärer eller köpcentrum eg. det finns ju mängder gravida,sjuka eller gamla som behöver sitta ner - inte bara för

skönt utan för akut måste som jag nu behövde). Jag förstod allvarligt talat inte hur jag skuulle klara mig till bilen genom värmen heller..men som tur va gick det och redan vid 12 va vi på väg hem..lite besvikna, då vi hade sett fram emot ut och röra oss lite. Vi hann dock träffa en bekants mamma som trodde vi skulle få en liten flicka pga hur magen låg och baken på mig..hehe.
Hemma plumsade jag i minipoolen och kände sakta men säkert hur jag fick tillbaka kontrollen över min kropp..efter legat där ett tag, samt ätit lite mat, så försökte vi oss på marknaden en gång till..då hann vi träffa lite mer folk..varav min chockade faster som inte kände igen mig förrän hennes vännina påpekade vem jag va, samt några polare som också trodde det va dags väldigt snart och

minstm trillingar.. Vi fixade lite jordgubbar och sen drog hemåt igen, för att åter plumsa i vattnet, som då hade blivit ljummet och gött..helt underbart :) Mamma och bäse plaskade för fullt..hihi. sen gjorde vi ordning oss lite för att dra fram till några polare och njuta av kvällen..visste ej hur länge jag skulle klara sitta där framme, men va väldigt glad för det gick  bra på de flesta vis.. Vi satt ute

och luften va heeeelt underbar.. Precis vad min kropp behövde..varken för varmt eller för kallt, samt resterande onda kroppsdelar va väldigt snälla mot mig också..va en toppenkväll.. :) mycket skratt när man hörde på bekanta samt främlingar ute i gräsmattan :) Samt några chockande miner och uttryck då det vanliga kom fram - att jag inte skulle ha när som helst utan om 2månader :)Älsklingen fick ta sig några cider också och passa på nu innan det blir helt stopp för förlossningschauffören :-) När alla andra gick fram så åkte vi hem och åt glass och jordgubbar..mmmmumms..sen stensomnade vi båda två i soffan :)

Söndagen fick jag ju då lite ki för att jag hade mått så bra kvällen innan..kände lredan på morgonen att jag va lite mer svag i kroppen och kontakten inte va den lättaste..men vi hade bestämt oss för att åka en sväng till överby.behövde lite små saker, samt röra på mig..

väl där borta så mådde inte min kropp bra..nope..höll på tappa kontakten med den helt då jag kände hur armarna va som de hade mjölksyra i sig, magen va tung så jag kände lutning fram och knappt orkade hålla uppe den..men fanns det nånsans att sitta??nej för själklart ska lata människor sitta mitten av placeringar så en annan knappt får plats..aaaalldeles för lite sittplatser alltså..hann som tur

va hitta en sittplats i en skoaffär, medan jag väntade på sambon komma med vätska..osch osch..tur va det.. Efter ha gått där ett tag så va mina fötter nästan mördade och visste ej hur jag skulle klara lilla biten till..men det gick..efter shoppandet så va vi hemma igen iaf..blev oootroligt trött på kvällen bara så där..ögonen gick typ i kors och älsklingen bara log mot min trötta jag :)
Satt i soffan resterande tid och självklart bloir det svårare och svårare att sitta där också..vet ej hur jag ska göra..e nog för jag e så sne..men får ett sådant tryck i ryggen så vet ej hur jag ska placera mig..flyttar kuddar och mig titt som tätt, men hepp..

Idag vaknar jag och är steeel i kroppen och kan knappt gå på fötterna till toan samt känns som jag ska behöva knäcka ryggen..hade varit skönt att lägga sig på spikmatta, men det vågar jag fasikebn mig inte fall det startar nåt..hepp..nu e det dags för kissepaus igen då mitt söta underverk placerat sig så jättefint :)

Ja, det kan man ju undra sig :) Alldeles nyss va testet positivt och magen fortfarande rättså platt..nåt som den iiinte är nu precis :) Nej nu har den ju tillverkat en tillfällig hyresplats för vårt underverk..och jag kan säga att vår buse vill tydligen inte bara ha en 1a, utan ska minst han en 3a..hihi.. VIlket jag även fick höra i helgen då min faster inte kände igen mig först och några polare trodde det va trillingar..Samt några av de vanligaste chockande höjda ögonbrynen då de fick svar att det va 2månader kvar, efter de påpekat att "det är väl rätt snart elle?" :) Det skulle man ju kunna tro..hihi

Varje dag så har min lilla prins eller prinsessa nåt nytt "trick" att visa mig och låta mig känna..som någon drar en sådan där glaskula på insidan fram och tillbaka ibland tex..hihi..vet ej vad det är..knät?

Mitt lill* underverk brukar vara väldigt morgon och kväll/natt aktiv. Det gör mamma glad. När man vaknar, lägger sin hand på magen och direkt får response med liten flytt, som utökar sig till några sparkar och sedan ett rejält partaj av vågande mage :-) Det verkligen rör sig överallt samtidigt..hur..I'll never know.. men nice e det :) Så nu ligger jag på sidan och känner hur det ivrigt slår ner mot madrassen och försöker få svar från mamma..så e väl dags att sluta skriva..

Längtar så tills vi får träffa dig :-)