Idag fyller vår dotter 1år.
Det började med att hon igår blev lite känsligare med att äta sova och leka. Lite gnällig, vilket tyder på att en tandsing kanske är på G. Men det var ändå hyfsat bra. Efter en timmes sovande på kvällen så vaknar hon jätteledsen och man märker det är nåt speciellt då hon inte kan somna om. Därför fick hon komma upp. Som tur var så blev hon jätteglad uppe och gosig. Vi märkte då att tanden gått igenom. Stackarn som vaknade av det. Efter fått lite alvedon och välling så lade vi henne igen och hon sov till 07 i morse. Även då vaknade hon lite ledsen och fortfarande trött. Vi höll det mörkt och gav henne lite alvedon och välling och 20min senaare stensomnade hon. Vid 09,30 så vaknar man av att det ligger och jollrar lite mysigt i från hennes säng. Vi gör ordning oss och tar med oss alla möjliga kameror och går in sjungandes med paket till hennes säng. Där sitter vårt lilla charmtroll med napp och snutte och nyvaken hårrufs :-) Hon får ner paketen i sin säng och börjar genast dra papprena. Varje gång lika glad och chockad över att hon fick loss bitar.

När hon fick sin 2a present, som var ett slags piano med olika ljud och även musikspelandes så började hon genast inspektera, trycka och dansa för fullt med stora leenden till musiken :-) Tacka vettja filmkamera för att ha med dom minnena att kika på om och om igen :-)
Sen gick hon iväg med sin nya leksak och hade med sig den överallt :-)

När det var dags för en liten vilostund, så kunde inte mamma låta bli att åka in till leksaksaffären och köpa ännu några presenter :-) Det var ju så kul att se henne öppna och grejsa. Därifrån fick hon en väska (då hon hela tiden ska gå runt med min vanliga eller filmkameraväska) och även ett glitterigt trollspö (som jag alltid velat ha - sägs det inte att man ska ge bort saker man själv velat ha? ).
Hon leker med dessa och sedan är med när vi bakar tårtor.
Mammas mormor fyller nämligen 80 imorgon så vi passade på att bjuda dom på en tårta med ljus att blåsa ut och även Savannah fick en egen liten tårta.
En helt egen, med fria händer.. ni kan tänka er hur detta gick :-) Om inte så får ni se bilder nedan hihi..

Av gammelmormor och gammelmorfar fick hon en kassaapparat med ljud och skojsigt. Vi passade på att leka affär.

Förutom detta så har hon fått lekt med vovven idag, hon verkar även skaffat sig en låtsaskompis redan. Hon går nämligen och tjatar om nån/nåt "hulda" hela tiden haha..låter så sött :-)

Nåt mer hon fick för sig att lära sig på sin 1års dag..Jo, hur man klättrar upp i soffan för att nå tv-dosorna. Japp,. Så nu blir det ännu mer koll som gäller. farligt farligt att klättra upp där. Det är ju inte som hon fattar att sätter jag mig bakåt där det inte är rggstöd så ramlar jag ner..nej nej.. haha.

På lördag är det dags för släktkalas för Savannah. Ska bli spännande och kul att 1års pynta. Idag var det ju bra ballonger och serpentiner. Men då blir det mycket mer hihi..lite skojsigt mm :-)

Måste säga att det är nästan lika skoj när ens dotter fyller år som en själv. Lika nyfiken på paketen och vilka som hör av sig :-)

                                   "

" Mamma till kassan Mamma till kassan"  

                              Tack för presenten att leka med tårtan :)

Tänka sig att idag har redan vår dotter varit hos oss i 365dagar. Hur många timmar är inte det? Hur många sekunder har jag suttit och bara stirrat på henne och njutit av att hon är min?
hur många gånger har jag stannat upp bara för att verkligen försöka få förståelse för just det? Ja att hon faktiskt är min. Vår. Vår lilla tjej. Skapad från ingenting till att bli denna underbara varelse. Allt pga kärleken mellan mig och min älskling.
Som nu är så mycket mer än vad vi var innan. Nu är vi Mamma & Pappa. Nu är vi dessutom mamma och pappa till en 1åring. Ojoj, va tiden flyger iväg när man har skoj :-D för visst har man skoj. Om man bortser från vardagliga problem och annat strunt som kan påverka en negativt, så har man extremt skoj med denna lilla flicka. Hon har så mycket roligheter för sig och vet precis hur hon ska charma både mig och sin pappa. Även de flesta runt omkring :-) Hon är vårt lilla hjärtegull och lyser upp allt när det är mörkt. Hon är vår största kärlek. Tänka sig vad människan letar efter den storta kärleken hela tiden och jag trodde jag fann den när jag fann min blivande make.. Å självklart gjorde jag det så sätt, men egentligen är ju ens barn den stora kärleken. För ingen kärlek kommer väl ens i närheten av de känslor man känner för sitt barn?

Jag såg en serie, där en mamma kom fram till en annan kvinna och sa " du borde verkligen kolla på dokumentärerna på discovery, där de berättar vad som händer om du går mellan en mamma och hennes barn." En mening jag säkert kommer använda en dag. För vad gör inte en mamma för sitt barn?

Se bara på graviditeten egentligen. Flera månader går man med rädsla att något kan hända, man får börja äta saker man vanligen kanske inte äter, man får ligga och spy och må otroligt dålig (allt detta var ju då min graviditet, alla har ju inte samma), man får må dåligt psykiskt och fysiskt med alla hormoner i kroppen, man förändras dessutom över hela kroppen och kanske har en kropp man inte ens känner igen för resten av livet, man får ta sprutor som tex jag hade jätteont utav - en fobi för just ådror som jag mådde otroligt dåligt av att behöva göra - ändå valde jag att frivilligt ta det extra bara för att vara säker på att mitt mirakel mådde bra, att man går igenom förlossningar - smärtor utan dess like antingen genom en naturlig eller snittas, man riskerar faktiskt sina liv, för en graviditet och en förlossning må vara naturligt, men de är också stora förändringar och händelser för kroppen, som man speciellt som förstföderska inte genomgått förut och därför inte vet hur man klarar.

När det lilla knytet visar sin existens genom ett enkelt graviditetstest så förändras en människas liv och levnadssätt för resten av livet. Det gjorde iaf mitt. Från den stunden så lade man livet innan bakom sig och nya tankesätt och känslovågar kom över en. För varje steg framåt så förändrades det allt mer. Nu står man här ett år efter att man träffade henne. Vår skatt, och varje dag som har gått, har gjort att vi förälskat oss allt mer i henne och detta lär fortsätta...

Vår dotter som 08,59 den 30aug 2011 blev 1år.
Hittills har resan varit otroligt spännande och händelserik och vi ser fram emot varje dag mer med dig för att se vart du för oss :-)

      Tänka sig. Första dagen hemma förra året. vilken skillnad   BB  

Ibland kan man verkligen njuta av livet. Om vi bortser ifrån att jag blev väckt klockan sju i morse...av en FLUGA..ååh, jävla sak som satte sig på mig heela tiden. fick tillslut sätta mig med ögonen i kors och flugsmällan i högsta hugg. Efter en stund är monstret död och jag fortsatte

att sova. Vaknar vid 09.15 och hoppar upp för att göra ordning mig,då jag ska åka till frissan och klippa mig.Det sker inte alls så ofta som det borde göra, då mitt hår växer så otroligt snabbt. 

Men men pengarna finns inte till för det. Jag ställer mig på vågen och blir glatt överraskad. Visst det var bara några hundra gram, men det var neråt och till en vikt jag inte sett på 2år..jippi :-) Innan klippningen så inser jag..shit va e klockan? Jag ska ju sätta in vår dotters grattis annons i tidningen innan klockan 10 för att den ska vara inne på måndag, dagen innan DAGEN :-) Springer till datorn och startar. Hoppas inte damen i fråga tänker vakna och vilja ha mig just då. Vilket hon heller inte gör. Henne fick vi gå in och väcka strax innan tio. Där låg och

bara och myste vår gullunge :-) Hon älskar sin säng.

Jag slänger i mig ett äpple och drar iväg till frissan. Det blir kanske 6-7cm kortare?! och skitbra :-) Frågan är ju bara hur bra det blir när jag gör i ordning håret själv sen. Man har ju inte riktigt tiden, tålamodet eller ögon i nacken för att platta så noggrant. Well well. För idag är jag

jättenöjd. Jag passar på att gå runt och göra lite ärenden. Byta ut en infunktionell cd och kolla upp blommor inför brudbukett osv.. lite skoj. Vädret är underbart skönt. Vem kunde tro det skulle ske mer i år?
Jag drar mig hemåt igen och är så nöjd med håret att jag kan inte låta bli att testa lite kläder i garderoben också. Hittade några plagg som faktiskt döljde magen hyfsat bra.. Underbart. Inte samma 4 plagg jag alltid går i :-) så kul. Jag blir ännu gladare och passar på att skutta runt och skratta och dansa lite med min mysiga dotter som dansar takt med mammas dans och sång :-P

Nästa steg är att åka fram till Vara igen, fast denna gången med hela familjen och passa på göra lite ärenden och bara njuta av det underbara vädret till en VV promenad :-)
Solen steker och det kvava vädret slår till då och då. Vi hinner träffa på många och säga några ord. Kikade på lite dekorationer till framtida bröllopet och bara njöt av livet. Lilltjejen hade på sina fina sommarskor vi köpte i våras som hon som tur va hann ha på sig innan vintern.

Imorgon är det dags för vår dotters första barnkalas och har vi turen så kommer det vara de 28C som de lovat för då kan småttingarna få krypa i och ur lite barnpoolar och ha så skoj.

Glad är man då iaf. Nyklippt och kommer i nygamla kläder. Känner sig lite fräsch :-P Då toppar humöret. Det är väääldigt sällan jag känner så.

Sen har jag min älsklingstjej som fyller 1år om några dagar och min älsklings blivande make som jag planerar bröllop med..Livet leker :-)

            Kortet ovan så ligger savannah och myser i vagnen när vi står ute och pratar på promenaden. Mormor säger "neeej men det kan ju inte vara sant..hon kan ju iiinte vara sååå söt alltså...se på henne..se vad söt hon e" :-)   Savannah har kul med mormor verkar det som, på ovan kort. och kortet under är hon lilla tuffingen, dock väldigt söt tuffing.  

Ojoj vad tiden flyger iväg när man har skoj :-) Jag har nog inte skrivit här sen strax efter min födelsedag och frieriet.

Älsklingen har haft sin semester klart och redan jobbat en vecka. Men det går rätt lätt när han jobbar nu förtiden. Är så bra tider så ibland märker jag inte att han är borta :-P haha har ju ändå min lilla busa som sysselsätter mig, min viktträning och nu dessutom bröllopsplanering.

Jag kan säga det att många tror man är snabbt ute,men när det gäller bröllop så kan man inte vara tidigt ute. Bara sent. Det märker ingen förrän de själva ska planera ett bröllop. Det är så extremt många små detaljer och mycket har en slags kedjereaktion. Du kan inte göra den saken förrän du bestlutat den saken och den saken kan du inte besluta förrän du sett om den saken fungerat, som den bara kan göra om den personen gör så...ossssssssvvv... Shajt va mö det är.. Men det är ju kul :-) Jag som älskar planera och organisera in i minsta detalj. Tyvärr kan man ju inte göra saker exakt som man vill då man varit hemma i 1.5år med sjukpenning och föräldrapenning och ett jobbbyte för blivande maken mitt i. Mycket har hänt.

Påtal om mycket som har hänt så är det bara en vecka kvar tills vår lilla flicka redan är 1år..För ett år sedan hade jag extrem klåda på mage och fötter och det knäckte till så fort jag vände mig i sängen så jag var livrädd att jag inte skulle kunna röra mig efteråt för det var sådant extremt ljud och man kände hur det knäckte till..osch osch..

Min lilla flicka är stor flicka. Hon går omkring överallt när som helst. Hon är riktigt redig. Idag sov hon återigen över 12h..mamma like :-) Hon somnar mellan 20-20,30 oftast och vaknar ca 09 + minus 1h eller 30min. Väldigt perfekt tid för vår familj. Skulle inte vilja ha det på nåt annat vis. Vi kommer upp i tid, men inte för tidigt. Å hon lägger sig i tid så vi hinner göra saker, men inte för tidigt för då kan vi inte göra saker heller med kökssaker och om vi vill ut och gå eller annat.

Men sen har vi ju även en busig flicka som gärna tar datamusen och tangentbordet och nu förtiden väldigt gärna boxerkortet. Nu står hon med boxerkortet och själv säger ajaj när jag upptäcker henne..haha tokunge.

Hon lyckades även trycka ut hudkrämen i tuben när jag bytte blöja att det var under hela hennes haka..haha..sötisen..

Igår satt jag bara och kikade på min lilla familj när de kröp runt på golvet ihop.. vilken kärlek.. vilken lycka.. snart är vi dessutom ännu mer till familj. savannah får en mamma och pappa som är gifta. längtar :-)

Inatt låg jag så gött och drömde om bröllopsplaner, mitt i drömmen så slog åskan till och jag tänkte; nej usch åska på bröllopet vill jag undvika. Men insåg snart att det inte var i drömmen, utan att åskan börjat mullra i himlen i verkligheten.Klockan var ca 03,30 och ännu ett muller kom, som var riktigt rejäl. Jag springer upp och drar ut internet, tv och dator. Helt plöstligt såg jag hur himlen utanför persiennerna bara lyste upp rejält och muller kom inte långt efter. För varje blixt så kom mullret närmare och lät mycket högre. Usch usch, jag avskyr det. Flera ggr när det inte åskar så tänker jag att åskan allt kan vara lite mysig om den kommer, men när den väl kommer så nära så tänker jag snabbt om. Den har sådan makt över allt. Över min säkerhet, över min dotters, över min älsklings. Över mina dyra prylar inne, över träden utanför. Naturens krafter har inga stopp. De kan ändra eller ta ditt liv på någon sekund. Man ska inte skämta om det egentligen.

När jag var liten så var det jag som satt i skolsalen och försökte få de andra kompisarna att lugna sig när det åska, då jag inte var rädd. Ju äldre jag blev ju mer intresserade jag mig av alla krafter som fanns utom vår kontroll. På tyskalektionen, på svenskan och på engelskan skrev jag alltid om jordbävningar och tornados. Det var facinerande. Vad de kunde göra stora skador och komma från ingenstans. Nåt man inte tänkte på var att åskan är en sådan fara också egentligen.

Inatt låg jag och höll stenhårt i blivande mannens hand och hoppade till varje gång blixten sken upp himlen utanför och mullret skakade hela ens inre. Pissnödig var jag som fasiken också, men gå till toan när åskan är precis över, är ju inget man gör om man inte vill få upp en blixt i rumpan haha.. Sambon sa tillslut att nu har den nog försvunnit. Varpå jag sa att "säg inte så", då ginxar man ju det. Sagt och gjort, för då small det till rejält igen. Usch usch usch.

Jag väntade mig att lilltjejen skulle vakna när det small till rejält och knakade i hela huset, men hon sa inte ett ljud. Stensov så skönt. Tur var väl det, vet inte hur hon skulle reagera på det otäcka ljudet som på nåt sätt tar sig inom ens kropp och mullrar också.

Denna gången gick allt bra iaf..tacka för det. Hoppas vi slipper mer åska i år..

Denna vecka har varit stor på många vis.
Jag fyllde 25år och hade kalas här hemma. Det hade busats lite i trädgården på natten med kläder,skyltar och toapapper :-)

Vädret blev precis perfekt. Sista dagen av sådant underbart väder verkar det nästan som :/

     
Savannah va jätteredig när det kom massa folk på kalas och det var varmt. Hon charmade som vanligt. Dansade och flina upp med sitt stora leende med alla sina små tänder. Det är nåt hon märkt att alla gillar det senaste. Därför ler hon jättemycket så att ögonen drar ihop sig och läppen åker upp och visar tänderna rejält..hihi..
Något vi märkte efter kalaset var att lilltjejen faktiskt varit duktigare än vi trott. Hon hade nämligen fått en tand under dagen. Helt oväntat. Den hade inte ens visat sig under senaste tiden. Kom från ingenstans. Så det var tand nr 5 igenom. Det förklarade också varför hon kvällen innan helt plötsligt hade mellan 38,5-39C feber- Högsta hon haft. Visserligen har hon bara haft minifeber en gång utan orsak och en gång efter spruta.

Fredag var det regn och rusk ute och jag skulle åka på hemlig resa. Visste inte var. Men vi skulle vara borta ett dygn. Första gången Savannah skulle sova borta från sin säng. Hur skulle det gå tro?

Speciellt när hon är väldigt hemmasängig. Inte bil och inte vagnsömn.. nej icke.
Vi hamnade i Borås tillslut och på ett Grand Hotel. Vi hade inte varit där länge förrän jag fick order om att byta om för att gå på helkroppsmassage nere på ett spa som fanns på hotellet.
När jag kom tillbaka så hade inte lilldockan lyckats somna och även krånglat med maten. Fick i sig mat av mamma direkt så det va skönt det var gjort, men sömnen var fortfarande ett problem faktum.
För att få ihop allt så gick vi ut och gick en sväng. Ena stunden va det regnfritt,nästa spöregn och så höll det på varannan minut typ.
Savannah som var trött också satt i en vanlig sulky typ ingömd i ett regnskydd. Helt plötsligt försvann sittformen med huvudet uppåt..när vi kikade fram så hade hon suttit upp och somnat snett framåt

mot kanten på vagnen..sååå sött :-) min trötta docka mitt i spöregnet..folk måste undrat vad vi körde runt egentligen haha..

Vi försökte byta över henne till liggvagnen, men då vaknade hon tyvärr, men det gick bra ändå. Vi passade på att gå och kika i Borås och även handla. Efter det så blev det pizzamys. Denna vecka har jag ju skippat viktväktarna och bara levt. Gött, men man har ändå på nåt

sätt lite gränser. Väljer ist cola zero, slutar äta när jag blir mätt ist för fortsätta för det är gött och väljer hellre att strunta i godiset för jag inte är jättesugen, än ist för att äta ändå. Känns bra. :-)

Efter det gick vi upp på rummet och beställde med lite drinkar. Ojoj, va god min röda var. Dagen efter kände jag mig änna lite bakis haha.. så går det när man inte druckit på mer än 1.5år stortsett..

  
När Savannah väl hade somnat för natten, så frågade jag min älskling vad det var för sak han hade med i barnvagnen som jag inte fick se och vad det var för små nycklar jag fått här omdagen.
Han gick då och hämtade en igentejpad liten låda. Där i hade han tagit min hjärta ask och i den hade han lagt en "fejk" ring som skulle vara symbol till frågan "VILL DU GIFTA DIG MED MIG???"

           
Jag var helförtjust i ringen och tycker gött och väl att man kan ha sådan ist för äkta svindyra hihi.. Så förtjust att jag glömde svara..hihi.. Han fick fråga efter ett svar igen.. som SJÄLVKLART var JA :-D
Så berättade han hur planen var och blev förstörd..

Hehe..det va menat att bli romantiskt friat faktiskt.. men just den dagen bråkade allt.. det började spööööregna och Savannahs första kväll borta så hon hade problem att sova eftermiddag och va därför jättetrött. Men trots det så var vi ute och gick i Borås, och så skulle vi ut och leta matställe.

Han la nånting i vagnen som jag inte fick se..:-) Han hade tänkt ta fram ringen när vi gick över Viskans bro, men det spöregna..

så då tänkte han göra det under en sådan där slags..hmm.. vit stor paviljong i parken där.. då hade det blivit romantiskt under tak med massa regn runt om oss.. men så satt det en snubbe där och förstörde allt suck..så vi gick ju vidare pga savannah och regn mm..så det blev inget då..tillslut fick han göra det på hotellet när Savannah somnat för att åtminstone få känslan av att det

var borta och inte hemma. men men ..denna gång får man väl se det som tanken är den som räknas

:-) men det va väldigt synd.. jag hade tyckt det va mysigt mitt i regnet också..hehe

När vi kom hem och gjort i ordning lite och Savannah lagt sig så satte vi oss med varsin dator och började kika efter bröllopsplaner. Jag som har sååå extremt Mycket fantasi och är en hopplös romantiker fick massa idéer. hur ska jag kunna välja..?? :-) JAg har ju dessutom extrem beslutsångest och vill göra mycket detaljerat och organiserat.. Fick började med att göra typ 20 olika mappar, men olika filer och bilder i, men ja jag vet knappt vad jag gjorde. allt gick i farten. Ikväll är det till att fortsätta :-)

Jag kan bara sitta och titta på mina små skatter ibland och bara njuta.. VIlken kärlek. Min lilla familj.

Är det verkligen jag som ska få gifta mig? Ha min lilla dotter i liten tärna klänning så sött gående framför oss till målet..ojoj vilken dröm som ska bli sann :-)  

Here I go again on my own....

Idag satte jag mig med älsklingen och kikade på det vi filmat från BB tiden och första veckan hemma.. Ojoj, vilken känsla som smög över en när man tittade på det. Var det verkligen vi? Har vi upplevt de små skriken från en liten nyfödd? Hade hon verkligen plats nog att ligga inom mig?i min mage?
Oj ja..gott om plats om man ser på hur jag såg ut.. what was that? not me.. hur stor som helst verkligen.. från att vara en tjej på ca 160cm pendlande på en vikt mellan 50-55 så var jag helt plötsligt en tjej fortfarande på 160cm fast med ca 91kg..hur min kropp orkade vet jag inte. Sista veckan var nog verkligen på gränsen då jag knappt kunde röra mig..
När man iaf satt och såg på detta så fick man nästan en tår i ögat.. Sådant otrolig upplevelse. Att man har upplevt den är ett stort mirakel egentligen. Att man delade den stunden med någon man älskade. Har man nått en topp i livet som är omöjlig att slå? :-)

Nu 11månader senare har vi en flicka med full fart som ger oss glädje så det nästan gör ont i en när man tittar på henne. En kärlek så stark.
De senaste dagarna har hon även börjat gå iväg för sig själv. Helt plötsligt står hon upp och bara går iväg. Vissa gånger ostabilt och vissa inte. Alltid lika intressant att se. Misstänker att det kommer bara bli bättre och bättre och att hon då snart verkligen 100%igt går. Men jag kallar nästan detta för att gå på ett vis. Vad annars gör hon?

3/8-11