... En lycka som ingen annan. Folk som upplevt den kan inte beskriva den otroliga känslan som går igenom kropp, sinne och själ när mammalyckan slår till :) Den kommer när man minst anar det. Man känner av den väldigt många ggr under första året av ens barns liv. Varje gång ens barn rör sig framåt i utvecklingen kommer en otroligt stark känsla av glädje och stolthet över en. Man ler med hela ansiktet så det nästan värker efteråt :-) Ens axlar blir tom stela av spänningen som går igenom kroppen när man iakttar sitt barn nå ett nytt mål.

Nu i helgen har jag varit med om 2 sådana underbara tillfällen. Först kom det första ljudet av skratt från min 2 månaders lilla stumpa. Man fick det inte på film, men dagen efter kom det igen och denna gången fick man några små ögonblick att förlänga minnet med för evigt :)

Idag kom nästa steg. Hon låg på sin filt och myste trött. Hon börjar dra ihop sig och vifta med benen för få balanserat kroppens tyngd över från ena sidan till andra och på så vis rulla över till mage.. Hon har gjort liknande förut och man har känt på sig att det ska bli snart.. och idag kom det..2ggr på raken vände hon över från rygg till mage :) Hon slog stora syrran med 1,5månader :) Man blir så stolt och den där mammalyckan går som ett rus igenom hela kroppen :) Spänd sitter man och väntar på att hon ska vakna igen för att se om hon kan skratta eller rulla eller något annat nytt mysigt som får ens hjärta att hoppa över ett slag :)

Samtidigt har man även utvecklingsfaser med sin äldre dotter.

2åringen. Där kommer ju dock många saker som VILL INTE DET osv.. lite mindre glädje rus i denna utvecklingsfas så att säga :P Men det kommer allt stunder då man bara ler åt henne också. Så

många nya meningar hon säger VARJE DAG..inget fel på språkutvecklingen kan jag säga :) Att se henne ta hand om lillasyster med att ge nappen eller flaskan är ju också underbart.. wow.. är jag mamma till två små tjejer.. har jag två döttrar.. bara det i sig är ren MAMMALYCKA :)

..barn.. Ja det är möjligt :-)

När man får sitt första barn hamnar man i sjunde himlen. Man svävar på små rosa moln av lycka och man får uppleva känslor man inte trodde var möjliga. Känslor som inte går att beskriva. För varje steg i deras utveckling blir man mer och mer "kär" i sitt barn. Hjärtat nästan skuttar över ett slag när man ser deras första leende, hör deras första skratt eller tom deras små snyft som är försökt till att förmedla något till oss :-) Detta fortsätter då utvecklingen fortsätter.

Sen kommer beslutet att skaffa ett syskon till det första barnet och man kan inte låta bli att undra..kommer jag kunna älska det barnet lika mycket som mitt första? Kommer jag kunna älska det överhuvudtagt? Kommer jag jämföra allt de gör på fel vis? Innan man träffar den lilla individen så har man faktiskt svårt att förstå hur någon mer ska kunna få plats i ens hjärta, då det är fyyyllt av kärlek till sitt första barn.

Men sen kommer den andra lilla personen in i ens liv och liksom där så sker det utveckling varje dag. Med detta märker man också hur man faktiskt faller mer och mer för denna lilla person också. Man kan inte tänka sig att den inte existerat och att man ens funderat på hur man ska kunna älska den. Hur ens hjärta får plats i ens kropp med all den kärlek man har är lite obegripeligt :-)

Att få ett barn är mirakel. Att få två är dubbel dos av lycka och kärlek :-) En oförklarlig glädje. Jag sitter och kikar på min äldsta dotter (2år) sittandes framför min yngsta (7v) och hon pratar med henne. Frågar henne vad apan säger och sen gör apans ljud, hon frågar vad fisken säger och likså där gör hon ljudet. Samtidigt ser man hur ens yngsta dotters ansikte skiner upp för all uppmärksamhet hon får från storasyster :) Hopps, där kommer det lite spy och direkt tar storasyster på sig rollen att sköta om lillasyster och går och hämtar en spyhandduk och säger "hon spydde" och torkar henne runt munnen :-) Vilken kärlek som går igenom ens kropp när man ser detta.. En kärlek större än något annat i världen..

En kärlek som just nu gjorde att jag var tvungen att sätta mig och skriva av mig det istället för att nypa och äta upp min lilla sötnos som ligger och kikar så sött på mig..hihi :)'

SÅ ja, man kan älska två...