..Japp efter torsdagens oro pga smärta, så fick fredagen fortsätta med lite oro..
Varje morgon brukar vår sötnos vakna samtidigt som mamma och mysa.. ibland extra mycket och ibland lite mindre. Denna morgon ville lill*n inte göra några tecken. Visst, det kan va lugnare ibland, segare samt att det kan bli mindre då den inte kan flytta sig så mö ju större man blir. MEN det borde inte gå från 100-0 på en natt. Vi försökte med det mesta vi brukar med när sömntutan inte vill vakna..hih.. puffa på magen, bytte placering, åt, drack kallt vatten, pratade med haon osv..men ingen response..hm..lite udda..men okej. ingen panik än.. vi går ut och startar gräsklipparen..det brukar ge lite sur response hehe..men inget då heller.. satte mig mitt i solen och då brukar det absolut vända och vrida på sig..hepp..tyckte jag kanske kände nåt litet, men inte vidare mö eller säkert.. nu började jag bli lite orolig pga det som hände dagen innan, samt att jag vet att en frisk pigg bebis en dag betyder inte samma nästa dag.. kan ha fastnat i nåt eller så där inne och behöva hjälp..:/ Men ändå ville jag inte förhasta mig..försökte pilla och grejsa lite..ringde mvc för att passa på fråga om dagen innan, samt detta..men självklart slutat med teletiden på eftermiddagen..suck.. som sagt, ville ej va nån nojjig förälder, men ville ju heller inte stå i efterhand och veta att jag kunde förhindrat nåt :(
Så när vi ändå skulle åka in till vara en sväng så passade vi på att gå in på mvc och se om nån fanns där. Hade turen att träffa på en vikare direkt som inte va bokad just då. Fick gå med henne in och prata. Hon va TOPPEN måste jag säga. Om ändå alla inom service och speciellt vård kunde vara så förstående, goa och kommunicera bra.
Vi berättade hur det varit dagen innan och hon va ärlig och sa tt hon kan ju inte ge någon diagnos, men gav mig beröm för min egna självdiagnos jag hade med och det va det hon hade tänkt på ockås när jag berättade. Hon va en sådan som sa att det e bara ringa förlossningen eller specialmödravården om man är orolig, även om sent. Speciellt när man gått så långt. Ja, hon va alltså inte den som tyckte man ska vänta och se, utan göra efter hur man känner, samt att hon berättade hyfsat detaljerat om allt hela tiden. Sådant gillar jag. Vi lyssnade på hjärtljuden och direkt så va de på 165, fast jag inte ens kände haon..gick ner till 120 en snabb gång, men annars höll det sig runt 145-155.. bra bäse :-) Då kände man sig lite lugnare. veta att det inte var extra lågt eller nåt så den snurrat in sig i navelsträngen eller nåt :( Hon frågade snällt även om det räckte eller om vi skulle lyssna längre..väldigt tillmötesgående och förstående.. Vi fortsatte att prata och hon läste min journal och va noga..samtdigt som hon berättade om var hon jobba och va go.. Även hon trodde jag va längre gången än jag va..och tog handen över munnen som ops felgissning när jag sa hur det va..hihi.
Hon frågade om vi skulle kolla blodtrycket och det kunde vi ju likagärna göra tänkte jag..roliga va att hon la fram det och började svara på nåt och sedan hade hon glömt av det och frågade "tog jag det nån gång" HAHA..sött :)
När vi gick därifrån iaf så kändet det mycket lugnare och kändes att som mamma har jag skött mig och kollat så bebisen har det bra!

Sen vid kvällen 17.30 så började vårt busfrö visa sina vanliga busiga sidor :) då grejsade det för fullt och tältade upp naveln mm..hihi..även senare på kvällen..skööönt.. vet fortfarande inte vad den gjorde första halva dagen..

Ja detta har varit något slags fyllda dagar av glädje, oro och liten aning smärtsamt...
Började med att vi skulle försöka åka till ikea och ullared i torsdags för att shoppa det sista till vår tredje medlem och sen för att

förmodligen inte åka dit på minst 1år. Va lite osäker på hur detta skulle gå då jag blivit lite mer yr,matt,illamående mm igen. Men vi

försökte. Jag va jättetrött och lite seg, men vår underbara sötnos va i full fart och busade hela vägen :) Gillade nog dansbandet som

hade kommit igång för att få sommarkänsla.. :) Händerna såg jag nästan bokstavligttalat svullna.

Framme! :) Det gick ju inte allt för fort för mig att gå, men men .. :) Jag va väääldigt varm tydligen vilket gjorde mig mer snurrig, men

bort med stödstrumporna så blev det lite bättre. (jag va och lämnade tillbaka dom sen för de har gjort mig sämre inte bättre).

Iaf till det smärtsamma. Vi tog oss en drickpaus. Drack lite och sen när jag reste mig för att gå vidare så kände jag hur jag fick ett slags "håll" i höger sida, fast lite mer åt smärtsamt än bara obehag..gick och höll för sidan/magen och försökte mig vidare..det blev som tur va bättre.
MEN ca 1-2h senare så skulle vi ta oss en baugette och dricka. När vi hade tagit det och jag gick av stolen för att gå vidare så kände jag direkt av detta slags "håll" igen, fast MYCKET mer starkt och smärtsamt.Kom framåt typ 2-3m och sen satte jag mig på huk av smärtan.

kunde ju inte riktigt med att sitta kvar nästan helt synligt för hela fiket. Så lyckades resa mig upp och komma runt hörnan till kalsongavdelningen där vi tur nog hittade en stol som jag parkerade på. Där blev jag sittandes, lite typ ihopsäckad för att inte känna av det onda allt för mö, men så fort jag sträckte mig så kom det starkare igen så det va bara att säcka ihop igen. Jag började bli lite "men fasiken jag har ju inte ens kommit till bebisavdelningen och sista gången här på länge, nu får jag inte va dålig", men detta övergick snart till att bara tänka hur ska detta gå, jag kommer inte ens kunna ta mig hem ju :-( Jag försökte ställa mig upp, men det gick inte för smärtan va för stark. det gick då alltså i höger sida mellan rygg och mage, samt lite framåt in mot magen. Jag började änna bli orolig att det typ inte va nån blindtarm eller njure som va dålig eller nåt..vet ju inget..behöver ju inte ha med graviditeten

att göra, samt att jag e kass på vart allt finns i kroppen ( :) Jag försökte nån mer gång ställa mig, men gick ej. Alla möjliga tankar flög i huvudet. Kändes som folk började titta ibland då jag, höggravid ställde mig upp, höll om magen och sen satte mig igen. Efter 30min sittandes där så försökte jag mig på resa mig igen och ta ett steg fram..detta va räääätt smärtsamt så va snabb nere på stolen igen och

denna gången med tårar små rinnandes :-( om det va för smärtan, pinsamheten, hormoner eller tröttheten vet jag inte.. Älsklingen började bli aningen orolig också.. Jag började allvarligt tänka att vi kanske får ringa ambulansen, för jag kan verkligen inte ens ställa mig eller gå en meter, så hur fasiken ska jag kunna ta mig till bilen och komma hem..går inte.. kom på att jag hade en alvedon med mig i väskan. har ju nog bara tagit en sådan sedan graviditeten, men nu blev det andra.. efter 45min kunde jag resa mig och sakta sakta gå igen, men orolig att det skulle starta igen.. Detta skedde dock inte..tack och lov. Jag kunde handla klart.
Påvägen hem så va vår sötnos vaken och grejsade..skööönt kände jag då jag haft så ont innan..
Va aningen skönt att komma hem och få sova sen..
Först va jag dock tvungen att söka på nätet efter orsaken till smärtan..om jag kunde finna nåt..ville ju inte ringa 1177 eller förlossningen då när det ändå inte gjorde ont.. Jag tror jag hittade vad det kunde vara:

"I senare hälften av graviditeten är det inte ovanligt att det samlas vätska i njurbäckenen, vanligen på höger sida, och detta kan orsaka allt från obehag till kraftiga smärtor som kommer och går. Anledningen är att livmodern trycker bakåt mot urinledarna och minskar mängden urin som kan passera. Den högra urinledaren blir lättare tilltryckt."

Vilket passade in rejält då symptomerna kom de ggr jag precis druckit och sen rest mig, vilket jag la på minnet eftersom jag tyckte det

va konstigt att det kom båda ggr jag gick från fiket.. Å ja, allt från obehag till KRAFTIGA SMÄRTOR kan jag ju instämma på!! Aj Aj..