Idag var det äntligen dags för det efterlängtade ultraljudet :-)
09.00 skulle vi vara i lidköping.
Som sagt, har längtat och längtat, men ju närmare jag kommit ju mer nervös har jag blivit.
Denna dag kunde blivit den hittills lyckligaste dagen i mitt/vårt liv eller bland de hemskaste. Bara några minuter kunde förändra allting. Jag har sett

och upplevt sorg på nära håll, orättvisor och smärta. Hur hela ens värld kan försvinna under ens fötter med en blick eller några få ord.
Därför kunde jag inte bara tänka positivt och glatt på denna dag. Oron gnagde i mig.

Klockan ringde vid 06.30 och vid 07 låg jag i sängen och låg ett äpple med fullt av tankar i huvudet. Vi gick sedan upp och åt lite, gjorde ordning oss

och hoppades jag inte skulle må dåligt också påvägen.
Vi kommer dit precis lagom och går in och lägger mig för att få geggan på magen och se på tvn framför oss.
David säger haon sover nog, för haon låg så still. Mycket hann gå igenom mitt huvud då. Slår hjärtat? är något fel? Men bara nån sekund senare så

kunde jag lugna mig lite. Den söta lilla varelse rörde sig...och inte lite.. Riktigt busig,sa läkaren. :)
Allt mer hon tittade på det otroliga som rörde sig inom mig, ju bättre blev allt. Hjärtat slog - alla 4 kammare eller vad det heter såg man :), lilla

urinblåsan såg man vilket va tecken på att njurarna fungerade, hjärnhalvorna va bra, munnen var bra som man såg så väl, alla tio tår såg man..så små

söta tår :), händerna såg man..hihi. en gång tittade den rakt in i "kameran" med ansiktet..hihi.. pappa såg det inte, men det gjorde jag. Jag måste

varit nervös för jag höll fast hårt i sängen. När vi insett att allt var bra,så tog vi fram kameran och filmade bilden rörligt :) Dock va den lill* lite tröttare

då, för haon rörde sig inte lika vilt. Fick putta på magen lite..hihi. Men fick med 2min film iaf, där man ser ryggraden, hjärtat slå, lite rörelser mm :)
Vi tog sedan våra 3 bilder på busungen och gick för att åka hemåt. 15min tog allt som allt och det förändrar ens värld :)

Vi kom även fram till att det jag känt i några veckor och allt mer gånger nu senaste veckan förmodligen varit det lilla busfröet :) hihi.. Låg så bra där.

När pappa körde fram bilen till mamma så hon skulle slippa gå ut i regnet så började tårarna rinna på mamma. Då släppte väl all oro och nervositet

som jag burit på det senaste. Pust.. va änna skönt få ut tårarna..speciellt när de va glädje tårar :)

Bara lägga upp lite bilder, sen måste jag lägga mig. mår så illa idag. Usch, förmoodligen för upp så som gjorde, nervös och för hon tryckte så på magen. Jag som knappt klarar ha en tröja på magen. Bilfärden hem va inte lätt..usch..

            Detta var magen idag :)

Här kommer bilden på vårt busiga mirakel :) Dock lite suddiga när jag tog kort med kameran på bilderna..hihi

  Första bilden (uppåt) vårt busfrö :)   2a bilden (uppåt) är munnen öppen :) 

3e bilden (uppåt) har busfröet båda fötterna upp till vänster och sedan även sin arm/hand över örat som om den lyssnar på musik :)

Å nej, vet inte om det är en flicka eller pojke :)

Sitter med telefonen i örat och väntar i kö för att kunna fråga ut gällande försäkringar när man är gravid,samt efter. Usch ja. Har läst om detta i 2månader typ, men blir inte klok på det. det är ju så mö lurigt med det. de kanske säger gäller i förlossningen. happ, men läser man sen riktigt noga så gäller det tex bara om..och inte om..inte om..inte om.. osv.. Tillslut gäller det knappt vid något. Blir knäpp på alla som ska försöka lura sig till saker genom ej skriva riktigt. Som skvallerblaskor som har en rubrik som är helt snurrig.

Japp, börjar morgonen med vakna upp och gå för att tömma fulla blåsan. Som varje morgon. Men denna morgon får jag även ta och väga mig. Gör jag varje fredag. Å varje fredag ser jag vikten och tänker "ah, men bra nu har jag nog inte gått upp", men blir lika chockad varje gång :/ :) Dock hade jag EnDaSt gått upp 700gr denna vecka. Minsta jag sett på ett bra tag. men men. Frågan är om det är magen eller resten av kroppen..

Sen snabbt tillbaka till sängen för jag börjar bli snurrig och illamående. Tar min tablett, vatten och mackor som ligger och väntar.

Men nån timme senare är jag fortfarande snurrig, vilket håller kvar illamåendet. Jag vet att jag behöver lägga mig ner och ta det lugnt, men efter att ha gjort det i flera månader då jag verkligen inte kunna röra mig, så har jag problem att ligga still. Utmanar nog mig själv lite för mycket ibland känner jag. Men är rastlös och känner mig hela tiden stressad. :/

Så mycket att fixa. Så många samtal att ringa och kontrollera när man är ska få barn eller är sjuk.

Jag förstår inte hur jag ska kunna vänja mig själv till ta det lugnt när jag även är tillbaka på jobbet. (?) Jag är den som gör flera saker samtidigt annars "somnar" jag. Har för mycket bollar i luften i vanliga fall kanske, å tar jag bort nån boll så blir jag direkt rastlös och ja... :)

Nu orkar ju inte kroppen med på samma sätt. så hur ska jag förklara för hjärnan att jag måste lugna ner mig? :)

Orkar ju ej gå med samma fart eller sträcka mig på samma sätt eller nåt.

Måste väl lägga mig ner nu då. :) (baken hinner dock bara träffa soffan innan jag velar in i nåt rum igen och mår sämre) Om jag ska orka kassan sen. Vet inte hur jag ska göra det imorn. lite längre pass och börjar tidigare. mår ju sämre morgon och kväll. Då behöver jag verkligen min frihet att kunna lägga mig, gå, äta,dricka när som helst annars går det rejält åt sämre håll..

Får se hur det går passet idag. Är rätt kort och kan gå jättebra då eller dåligt. Tisdagens gick hyfsat, igår gick sämre, men klarade det ädnå. Men va gött sluta fast det va kort för jag mådde illa efter halva passet pga att jag har så svårt få fokus och jag vänder/åker höger,vänster,sträcka mm vid rullbandet.. å alla intryck till min hjärna gör att jag blir yr och ja..

Men men hoppas på bra idag iaf. det ska nog gå. värre imorn..men men..håll tummarna :) gött att komma ut iaf.

Så svårt att beskriva hur man mår. Säger man att man spyr eller har feber osv så kan folk tänka sig in i det lite.(inte just när man e gravid utan alltid), men när man mår dåligt på ett sätt som e svårt beskriva,som yr, dålig fokus mm så blir det svårare direkt. Så sitter man och försöker le ändå och då tror alla det e okej..så vill man ej gnälla,men man vill gärna göra nåt innan man svimmar ju :P

usch. har jag varit instängd från bacillernas värld hos människor, för länge nu elle? verkar som de hoppat på mig direkt när jag varit tillbaka på jobbet 3h två dagar. usch :(

Känns som det växer feber och förkyldning i kroppen..suck..orka. det som har varit svårt nog hemma och definitivt att orka starta jobba igen. Det som varit snurrigt nog.

Va där idag 1h 15/25 min. Räckte gött och väl. mådde illa efter 45min pga snurrigheten vilket inte hjälpte att då sitta på en stol och röra sig höger,vänster,höger vänster och alla saker att titta på. svårt få fokus då när man har det vanligt vis..

Så håll tummen att jag sover bort febern och det inatt..

Ja, då är det 1år sen vi slutade vela och bestämde att göra vårt förhållande offentligt :) Lycklig dag.
KÄnns som att det va igår, samtidigt som det känns som evigheter sen.
När det väl blev bestämt så va det som det varit bestämt hur länge som helst. Det va ju eg inofficiellt ett bra tag, så det va ju inte mer skillnad mellan oss än offentligheten. Så när velandet väl va slut så tog allt fart..det som legat på is några år kom i kapp sig på några månader och här står jag idag :)

Med min älskling, sambo, husägare, gravid; blivande mamma/förälder... och jag delar alla mina drömmar med grabben jag älskar med hela mitt inre. :)

Kommer ihåg dagarna veckan innan den 25e mars förra året. va spännande, pirrande det var. Skulle en av ens stora drömmar bli sanna? Något som byggts rejält från början i 3-4år.  Inte nåt som en träff i en bar, lite flirtande, sms och chansa på tillsammans. Utan ett förhållande byggt på vem man verkligen är; då man sett varanns bra och dåliga sidor och stunder pga att vi även byggt en rejäl vänskap under den tiden. En vänskap av glädje, tårar, ilska, öppenhet, ärlighet, skratt och skratt :) Finns det bättre sätt att börja ett framtida förhållande? :)

De som sett oss tillsammans hade bara att säga "det va på tiden" när de fick höra och ett passande leende eller skratt till :). För många va det en självklarhet sen de ens såg oss skratta ihop första gången. De som sett oss tillsammans under den 3års perioden hade nästan sett oss som par längre tid ändå. Så för dom, som för oss, så gick eg vårt förhållande segt fram och va inte negativa runt våra nyheter om husköp,flytt, familjestart(graviditet) :)
Medan endel som inte sett oss tillsammans så eller fattat det, kanske tyckte det gick snabbt. Men men..orkar inte ens diskutera hur de människorna ska döma folk.

Har ni känt det att ni inte vågar chansa för risken att förstöra det som är innan? Det var väl så det var. Vi hade en sådan unik vänskap, närhet,öppenhet och skratt, och att bygga vidare på det så fanns ju risken att mista det. Men tillslut va det ju bara att inse att det kan man mista ändå och även chansen på en framtid tillsammans, om vi inte ens försökte. Bara tänka sig ett liv utan varann och då veta att vi inte ens gav det en chans. Hur skulle vi må då?Alltid undra.. Det slipper vi nu,för tiden innan 25mars09 så va varje sms, dag, händelse, blick och ord vägen till starten på vår lyckliga framtid tillsammans :) :)

Ja, då är det dags att springa för att tömma blåsan en..hmm..30gång för idag kanske :)

Jag som hade känslig blåsa innan miraklet flyttade in, oroade mig för hur det skulle bli  med hyresgästens styrande. Ja vad ska jag säga.. tur jag renoverade toaletten så jag trivs där inne iaf   

Men jag kan ju inte låta bli att tänka hur det kommer fortsätta de närmsta månaderna om det är så här nu :) Är svårt att skratta utan känna man blir okontrollerat kissnödig..  

Usch, var då hos läkaren idag. Kollade blodtryck,urinprov och blodprov.

Inte nog med att jag får sitta i 30min i rummet och vänta på läkaren, men snurrig och svimfärdig va jag så jag inte visste var jag skulle ta vägen. Kallsvettades kändes det som och kroppen sakta försvann..Pulsen kände jag va mycket högre än vanligt och armarna började kännas som de blev tyngre samtidigt som känslolösa.. Tur vettja att sängen stod där så jag kunde lägga mig. annars hade jag aldrig klarat de 30min i stolen.

läkaren kom in, som var dansk, vilket betyder att man får fråga 'va' flera ggr och gissa mycket :) :( som tur va så va han trevlig då går det lättare :)

Blev iväg skickad att ta blodprov, vilket jag har fobi för. Visst jag gillar inte sprutor heller, men hellre stelkrampsspruta igen än blodprov..sådan otrolig fobi för armveck,ådror,handleder. vet ej varför. kan inte ens se det för så kryper det i hela kroppen och jag klättrar på väggar känns det som.

Har nu fått ta blodprov 3ggr och då lyckats få ta på handen iaf. Men ådrorna har varit så små där och har dålig cirkulation, så fick sticka två ggr första gången. Men den sköterskan va iaf bra och jag fick lägga mig ner till andra sticket för hon såg jag höll på svimma av. Andra omgången så va det en sköterska som inte vet hur hon ska prata till sina patienter iaf :( Hon sa saker som "tycker du detta e hemskt, då ska du tänka på vad du kommer gå igenom sen" - öh, vad e det för sätt elle? tror hon det blir bättre av att skrämma inför nästkommande sak? Å samtidigt spräcker hon även ena blodådern vilket hon säger så tydligen inför ta i nästa hand..det gör ju heller inte att man känner det e tryggare med henne precis.

Idag fick jag en som jag eg kände inte skulle va så bra, men tur så va ådern jättestor och 4rör fylldes snabbt (jämfört med att de knappt fick 1rör de andra gångerna med flera försök). Skööönt.

men fy vad det kröp i mig när jag visste den va i ådern..usch

Å snart prov igen..

Har senaste dagarna försökt testa mig själv mer och mer för att se mina gränser så jag förhoppningsvis kan börja jobbaa lite smått igen :)

Har skippat tabletterna, vilket jag insett nog inte va det bästa än för jag har blivit sämre igen. Imorse mådde jag riktigt dåligt igen. Snurrigheten och illamåendet slog starkare än senaste.

Pga tabletterna och även när jag testat utan dom, så rekommenderas jag av mig själv och läkare att inte köra i onödan för jag har svårt att få fokus då jag e yr/snurrig.

Har gett mig fasiken på att försöka börja jobba 25% iaf. Får e hur det funkar. Ska bli skönt komma igång lite igen.

gäller bara att tiderna blir runt då jag har som svårast, vilket är kvällen och även morgonen.

I helgen försökte jag då testa gränserna. Mådde dåligt i lördags, men gav mig fasiken på åka med en sväng. Vi åkte till överby för en snabbsväng och kika bebisgrejer. Detta slutade med oväntade köp :)

Först och främst kände jag att det är lättare hitta söta kläder till flickor än pojkar, så ville änna köpa nåt till pojke mer fall det är en pojke. vet ju inte :)

Det jag är ute efter är riktigt bebisblå och bebisrosa plagg. Söta, oskyldiga :) Vilket inte varit så lätt att hitta, men såg några söta..oh så söta de va :)

Speciellt i verkligheten :     

Så gick vi in för att kolla på vagnar. Bara kika för att få idéer till senare. Nåt jag nästan inte sett fram emot, för det kommer bli svårt att komma överrens med älsklingen säkert och om vi väl gillar nåt likt så ska det väl vara nåt som inte stämmer med vad vi vill.MEN det oväntade hände :)

90% av vagnarna hade typ fel handtag, men ändå lyckades vi hitta en vagn med rätt handtag, rätt färg, rätt däck, rätt "gung", rätt möjlighet till chassit och bra årsmodell samt pris. Även extra paketpris på insektsnät,regnskydd och skötväska. Helt otroligt.   

Vi gick fram och tillbaka med den, frågade ut massa mm.

Vi hade inte tänkt köpa nån än, men denna va för svår för att släppa. Helt otroligt att vi bara fastnade för en båda två. händer inte ofta. Bara det är skäl nog. Men sen fanns inget vi tvekade över alls. allt som kunde vara lurigt, va av det vi ville :) Årsmodell 09, och 10an stod bredvid och den gillade vi inte alls. Vilket gjorde oss rädda att denna skulle försvinna. det skulle vi ju få sådan ångest över.

det fanns ju även förlossningsgaranti på den( om nåt skulle hända köper de tillbaka). Så varför tveka? Visst kanske hitta liknande på blocket, billigare mm. Men då är de använd, ingen garanti, krångel om nåt är fel och om nåt händer, kanske åka långt och förmodligen nåt med den vi ej gillar. så denna kunde vi ej släppa :)

   Sen va det problem ett problem..vem av oss som skulle köra vagnen till bilen hihihi :)

Hemma går ´vi stolt omkring med vagnen och kör runt i huset :) hihi. blir mer och mer sugen på ha vårt mirakel där i :)