Idag är det alltså den 30september och det innebär att det är en hel månad sedan 30augusti. 30augusti 2010 sattes vasst föremål mot min mage för att öppna upp och ge plats för en ny människa skulle kunna komma ut till denna värld. Min dotter :-)

Nu en månad senare står jag och kikar, på morgonen, över hennes säng där hon ligger i sin söta pyjamas som hon passar så otroligt bra i och gör små sovande grimarser. :-) Sen vaknar hon och när mamma lyfter upp henne så formar hon sin kropp mot min och kryper ihop tryggt nyvaket :-)

När jag sen ger henne sina D droppar så ser man hur hon smakar och känner på kylan från det..När hon sedan ätit så ligger hon på sängen och kikar så sött på mamma när hon klär sig för att båda ska kunna gå ut och gå i det fina vädret.. myysigt..

Finns det något bättre än att se sin dotter växa upp? hur varje dag är en utveckling så otroligt stor för henne..

Nej nu e det dags för mat :)

Go dag. lillgumman stensover på morgonen och tyvärr måste vi väcka henne för att åka till bvc..typiskt när hon har haft lite svårt att sova själv mer än 5min åt gången på dagen (tack och lov inte natten iaf...än :) Självklart sov hon så hårt att hon inte ens reagera på att vi kom in och bröt tystnaden genom prata och pilla på henne..

well well vi åkte och hon va så redig.. Även med kurvan och inte bara sitt uppförande :-) Hon hade växt både på längden och bredden hihi..perfekt :-) Då blir man lättad och samtidigt stolt. Sen somnade hon fint i bilen och även då lite störande att behöva ta upp dig hemma..

Efter gått lite, ätit mm så la vi henne på skötbordet och hon bara njuter av ligga där och lyssna på tvättmaskin mm. Vi kunde grejsa runt henne, rensa,städa mm och hon bara ligger och kikar och viftar. Sen testade jag att sätta jhenne i babysittern i hallen så hon såg när jag dammsugade och hade även startat Bryan Adams livekonsert på tv. Hon satt jääätteredigt och bara kikade ett bra tag. Perfekt. Då fick man lite mer hopp om att man kommer kunna göra mer än sitta i soffan när pappsen jobbar.Även om man älskar mysa med sin lilla gumma så är det ju faktiskt skönt att kanske kunna städa,laga mat, blogga lite, duscha eller nåt utan att lilltjejen vill sitta hos mamma just då..

Har nog aldrig tyckt det va så skönt att dammsuga som nu..när min underbara dotter satt och kikade och jag faktiskt orkade städa.. visserligen känenr min rygg rejält av att jag gjort det nu.icke nice..men men..

Men visst e det komiskt ni där ute.. mamma och pappa grejsar.. men på nåt vis så är det mamma som får avbryta vad hon gör då lillan säger nåt eller vill nåt, samt ha koll på henne hela tiden, medan pappa i lugn och ro går och grejsar i helt annat rum och gör allt i sin takt utan tanke på om lilltjejen tröttnat..hehe..man kan skratta åt det för jag vet att det är så i sååå många hem. men man skrattar nog inte åt det i längden va..eller va tror ni tjejer? :-P

När lillgumman verka tröttna så tog jag upp henne och passande nog kom då Bryan Adams balladen 'heaven' så vi ställde oss och dansade tills hon somnade tryggt mot mamma :) När jag stod där och sjöng med så tänkte jag, som vanligt, på texten och kom fram till att den hade även väldigt passande känslodelar från mamma till dotter..se här:

And Baby you're all that I want
When you're lyin' here in my arms
I'm findin' it hard to believe
We're in heaven
And love is all that I need
And I found it there in your heart
It isn't too hard to see
We're in heaven

once in your life you find someone
Who will turn your world around
Bring you up when you're feelin' down
Now, nothin' could change what you mean to me
There's lots that I could say

I've been waitin' for so long
For somethin' to arrive
For love to come along
Now our dreams are comin' true
Through the good times and the bad
Yeah - I'll be standin' there by you

Jag sitter och kikar på mina älsklingar sittandes i soffan bredvid mig.. minstingen har somnat i famnen på pappsen och njuter föfr fullt av närheten av sina föräldrar. Tänka sig att detta har hon redan kunnat göra i 4  hela veckor. Otroligt vad tiden går, samtidigt som det känns som evigheter sedan man låg på BB och ännu längre sedan man hade henne i sin extremt stora mage :-)

Minns man ens hur det va att känna sparkar på insidan..hmm..vet faktiskt inte..Samma kan jag fundera på när jag vänder mig om i sängen och det inte är en gigantisk mage i följe av tyngd  och klumpighet..även när jag tex duschat och ska lyckas torka smalbenen, som jag inte nådde förut..otroligt eg..

Vad har nu hänt de senaste veckorna..jo  jag har blivit offentligt mamma. ja eg va jag ju mamma redan innan hon föddes, då jag bar och ansvarade för henne i flera månader dygnet runt. Min sambo har blivit pappa och tillsammans gör det oss till världens stoltaste föräldrar till en underbart smart och söt dotter :-)  

Vad har vår dotter gjort under veckorna..jo en hel del eg..tänk vad mycket de lär sig varje timme eg..finns det någon smartare varelse i världen än en liten bebis eg? från att ligga i mörker omringat av vatten, så kommer du ut i ljus, måste lära dig andas och komma ihåg det, du kan helt plötsligt göra ljud i form att skrik och snyft, samtidigt som du inte kan säga något av hur du känner och vill..usch..sen utvecklas det bara mer och mer..Nu den senaste veckan har du verkligen utvecklats mer och mer.. du är vaken längre, kikar mer, intresserar dig mer och förstår mer. Du log helt klarvaket mot mamma när mamma gjorde det samma mot dig, du forstätter med dina snyfthistorier ist för skrik då du vill nåt.. ja det e massa små saker som kanske bara föräldrarna märker som ser henne dygnet runt..men stor tjej e hon nu iaf :-)

Nu e det snart dags att bada lillstumpan vilket hon oftast älskar..men först får hon sova klart och mammma pappa kan försöka, återigen, försöka besluta namn till henne..

Varje dag läser jag nyheterna på nätet och allt oftare kommer en nyhet i stil med att någon gick från en fest och sedan dess är försvunnen eller att någon blivit mördad. Idag va det igen. En 19årig kille är spårlöst försvunnen efter firmafest i fredags och nu läste jag precis att en 33årig småbarnspappa blivit knivmördad utanför en restaurang, då flickvän och sällskap va kvar där inne, för att sedan komma ut till blåljus och poliser i försök att rädda hans liv..En misstänkt till dådet är flickvännens expojkvän.

Vad händer med världen eg? Var går allt fel?

Va det så här mycket våld och mord förr? Man tror inte det, men vem vet, det kanske va det, bara att allt inte var med i media på samma vis som idag..nja, jag vill ändå tro att det inte var så mycket förr..

Nu tänker man faktiskt ibland saker som: "vågar jag gå ut och hämta posten nu, tänk fall jag inte kommer tillbaka" "tänk att när jag stannar bilen hemma på kvällen efter jobbet, så kanske någon står ute och väntar på mig i mörket och jag kommer aldrig fram till dörren..jag eller sambon".. ska man inte våga släppa iväg någon eller sig själv utan oron att det en dag kan vara en själv som råkar ut för det där? Man kan inte längre fråga någon om nåt ute på stan eller på fest eller gå emellan för hindra ett bråk, för då råkar du bli knivmördad som i lidköping..Man vågar knappt titta på någon för man undrar om de tror man tittade på dom av nåt skäl som de blir förbannade på.

Allt fler pojk- flickvänner eller ex dödar varann för minsta grej.. ska jag vara orolig att nåt ex till mig eller sambon helt plötsligt står utanför och försöker ta död på en?

Samtidigt tror man inget sådant här händer..det är bara film eller nyheter för andra.. Men eg kan allt sådant likagärna hända en själv.. vilken mörk otäck värld eg..

Var går allt fel?

Hur ska vi i denna tid uppfostra våra barn för att förhoppningsvis få det hela att minska igen? är det ens påverkningsbart längre, har det inte redan gått för långt?Mår människor så dåligt av så många olika skäl i världen att det går utför?

Under hela detta året, hittills, så har min kropp gått igenom förändring efter förändring. Med detta har det varit mycket viktuppgång som påverkat styrkan på leder mm och ändrat en's helhetintryck. Men hela tiden har det varit "okej" för det har varit en underbar bebis som växt på insidan under mitt hjärta :-)  Man har nästan varit stolt för varje kilo..iaf i början hihi.. när man mot slutet stod på 36 + så va man kanske inte allt för nöjd med den nya vikten.. men man kunde ändå inte låta bli att vara nöjd, för man ville absolut inte vara otacksam på något vis när det skulle resultera i något så underbart älskbart som vår dotter :-)

Men nu har man gått över tre veckor utan att ha henne på insidan och sakta men säkert börjar man komma till insyn på hur livet är då man inte är gravid. Å eg är det ju som det var för ett år sedan. Då man vägde sig och och va missnöjd med viktuppgång och glad när det gick ner. Då man blev lite ledsen på insidan när magen började hänga över byxkanten, för att ja alla byxor ska ha så tajt just där knappen är så att det blir sådant påtryck på magen att den hänger över (varför gör de sådant på byxorna eg?..magen e ju inte alltid så stor förrän byxkanten trycker ihop det över), då byxorna satt lite tajt över låren och speciellt allt mer över baken..usch va djag avskydde min bak innan jag blev gravid - den hade lagt på sig endel senaste åren..Kan tänkas hur stor den är nu..:/

Visst jag va inte stor på nåt vis innan graviditeten, det ser jag ännu mer nu när jag ser på kort och jämför det senaste årets förändring :-) Men det är som det mesta i livet: "man vet inte vad man har förrän man förlorat det". I detta fall visste jag inte att jag hade en smal hals förrän jag blev riktigt svullen där senaste månaderna eller hyfsade lår förrän jag nu inte har några byxor att kunna ta över där och absolut inte över baken..

Men struntsamma hur stor eller liten någon är, alla har ändå känslor av att vara missnöjda ibland.. Förra året innan graviditeten så jobbade jag med vikten..bara nåt kilo. Hade nämligen gått upp ca7-9kg på 1-2år..det va väl eg inte hemskt om jag nu tittar tillbaka på kort..men eftersom jag va ännu smalare och mindre innan så blev man ju automatiskt "stor" då man plusade på sig. Det är ju vanesak vare sig man e xs,s,m,l,xl,xxl. + eller -..

Iaf, som sagt, under senaste månaderna så har vikten varit okej..Då va man ju tom stolt när magen syntes under linnena :-) man längtade efter det.visst jag va inte glad när mitt ansikte svullnade så och jag inte kom i nåt.. hade självklart  varit mycket mer nöjd om jag bara gått upp 25kg ist för 36..eller 15kg..hade varit mycket lättare nu..men men gjorde inte det..så nu står man här med massa vikt på en..hittills så har man inte tänkt på det för man haft fullt upp som nybliven mamma och bara varit hemma och matat,bytt blöja mm. Men nu när man börjar försöka gå ut och gå en sväng om dagen och alla bilar åker förbi och man inte kommer i några byxor mer än ett par maximalt stoa gosebyxor och inte har nån jacka att komma i, så man tänka efter..känna efter..å börjar då kolla igenom garderoben, vilket inte gör en mer glad precis..så nu när vardagen börjar slå sig till ro och man kommer tillbaka till vanligheten..så inser man att man verkligen har ca 19kg + mot innan graviditeten och den sitter på en mage som ser ut som jag är gravid i 4-5månaden och baken och låren vill jag inte ens tänka på..hmm..19kg är ändå mer än många jag känner ens gick upp under hela sin graviditet..det tar lite på en alltså..

Igår va ju en riktig mysdag. När du vaknade så skulle du äta, men va antagligen mer trött för du somnade om i mammas säng bredvid innan pappa hann komma med vällingen. Så då passade pappa på slänga sig tillbaka också och ni båda somnade om i sängen i 2h -) Medan mamma satte sig i telefon och pratade med försäkringskassan och allt sådant där vanligt skoj. Sen när ni vaknade så va det ju då matdags mm och sen åkte vi till vårdcentralen för att träffa läkare om sjukskrivning och du va jättevaken och intresserad av allt..kikade för fullt. Blev lite tråkigt där när läkaren va sen, men du klgade inte allt för mycket ändå. Sen satt du antingen i mamma eller pappas knä och bara kikade och lyssnade hela tiden :-)

Sen satt vi i bilen när ärenden gjordes och även där va du lite nyfiken, fast halvsovande ändå..

Hemma senare så somnade du på eftermiddagen så mamma och pappa fick lite tid att tvätta,fixa papper,laga mat mm..och framför allt lite egentid ihop. det va skönt. du stensov utan bli störd alls i 4.5h typ. Vaknade strax efter 22 och då åt du och badade. Efter det så va du klarvaken och hur mysig som helst. DU älskar ligga i blöjan invirad i filt och mysa..Perfekt tänkte vi för då blir du trött och somnar perfekt lagom sen.Men du va nyfiken..du låg hos mig och kikade ett bra tag, sen testade vi faktiskt babysittern. Där brukar du inte vilja sitta mer än 5min för då tröttnar du, men där låg du nog..hmm..1h och bara kikade och myste..även efter pyjamasen kom på så myste du mer..ville änna inte störa dig..men tillslut va mamma trött så då fick det bli försök till lägga dig..det va du inte sugen på först, men tillslut så la mamma dig i sängen själv och du somnade jätteredigt:-) å sov jääättelänge.. vilken underbar natt :-) Visserligen vaknar du typ bara 1-2ggr per natt annars också, men nu somnade du om så snabbt också..så go.. :-)

Idag va vi på BVC igen och du hade fortsatt uppåt rätt i kruvan..så redig tjej.. nu verkar du dock lite lätt bekymrad när du sover..så får passa på slänga i mig maten nu innan dags försöka gå ut och gå med vagnen lite så mammas kropp blir starkare..

Idag är vår underbara dotter redan 3 veckor..otroligt, hon kunde legat kvar i magen nu eg, om man gått över..kan man inte tänka sig..hihi..
I 3 hela veckor har hon fyllt våra liv med glädje, skratt,trötta nätter, många frågor, många känslor, fyllda sopor med blöjor, fulla kameraminnen och framför allt så otroligt mycket kärlek. :-)
Helt otroligt att någon så liten är beroende av en. Varje sak man gör påverkar denna lilla kropp och själ..
Helt plötsligt har ens liv mening. :-) Vad fanns innan eg? fanns nåt vettigt att göra?( nu är tom städa intressant för man gör det av skäl att hon mår bra..)fanns det några äkta äkta rena känslor, så som dom känslor man delar nu, som en familj?
Man är någon..för någon..på ett så stort vis. På ett riktigt mäktigt vis. För hur mäktigt är det eg inte att min röst ger någon sådan trygghet? Att min närhet är så viktig och trygg för henne. Hur jag kan börja prata med henne, när hon skriker och man ser hur hennes ansikte lugnar sig, hur hon lyssnar och hur hennes skrik förändras till ett slags "pratande/förklarande gråt" så att jag ska förstå hennes

känslor och hjälpa henne :) när hon hör mammas röst..ja MAMMAS...MIN... JAG ÄR MAMMA :-)
Det är så det kommer små tårar smygandes i ögonen när jag läser orden..hihi..    

förresten     

Har ni tänkt på dessa svåra datum att förstå nu förtiden när man ska se bäst före datum mm. 101211.. när går den ut? 11dec i år eller 10dec nästa år? tex.. hur ska man veta det? ingen vet det knappt..förstår inte varför de inte kan börja skriva antingen 10/12-11 eller bara dec 2011 tex.