Idag år man då in i vecka 21. Halva tiden avklarad (om man skulle bricka beräknade dagen så klart)

är på dag 141 av 280. (50,4%). 

Japp, allt fler nätter och fler gånger per natt vaknar jag. Inte konstigt tänker man när det gäller en gravid kvinna med blåsa som gör att man springer hela tiden eller en växande mage. Men inget av dom skälen verkar väcka mig. Bara vaknar, undrar var jag är, vad klockan är, hur mörkt det är, är det aldrig morgon, har vi försovit oss, vad drömmer jag - jaha.. Så somnar jag om, för att bara vakna igen med samma ramsa typ. Vet inte hur många ggr jag vaknade i natt/morses. Har ju inte ont nånstans, inget obehag eller nödig..bara vaknar hela tiden..hmm

Japp, nu är jag faktiskt lite stolt över mig själv. Suttit och skrivit om havandeskapspenning i nån timme här nu. Verkligen försökt formulera bra och noggrannt. Blev en del. Men nu när jag reste mig från stolen så har verkligen ryggen och svanskotan tagit stryk. Kan knappt gå eller sätta mig nån annanstans igen för det..ja är inte behagligt precis.. Men men, fick iaf gjort det..trodde jag..då e det ännu mer jag fortfarande funderar över hur jag ska kryssa i..får ringa fk imorn igen och fråga hur noga och hur man ska fylla i där..pust..

Nu ska jag äntligen parkera i soffan..

Japp, nu har jag varit riktigt flitig. Ring runt till och frågat ut folk om försäkringar, havandeskaps,föräldrapenning,semester,sjukpenning och allt man ens kan hitta på känns det som :) Känns alltid som det finns ett "om inte" "men" "iaf" efter nåt. Precis som skvallerblaskor med en rubrik som sedan eg är nåt helt annat.

så jag satt med magsår i halsen haha och frågade på..

Gäller att vara snabb anteckna svaren och göra dom förståliga för en själv också, samtidigt och ändå inte dra ut på det för mycket, då man känner att den andra i luren suckar inombords..well well. Jag är första gångs mamma. Jag är nästan aldrig sjuk. Har fasiken ingen koll alltså    Dags att sätta sig och renskriva allt nu, för att bara inse att jag säkert funderar på nåt än..

JObbat idag. Såg en liten snattare. Japp, en liten. 6-8år kanske. Kass på åldrar. Jag stod i spelet, när en pojke kryper ut tillbaka under ingångens öhm..vad heter det..hmm..står helt still..de man går in genom i butiken :) Iaf, tänkte först att han kanske bara ångrat sig och går ut den vägen. Små barn gör ju så. Men jag kikade noga på honom då han såg ut att kika runt sig rätt rejält..förutom på mig. Han verkade inte ha en tanke på att jag kunde stå i spelet..haha. Jag hann se att han hade med sig en film obetald under armen och snabbt ut försvann han. Typiskt nog så kunde ju inte jag springa efter honom och lämna hörnan obemannad, så jag ropade på två kollegor jag såg längre bort som hann ut och tog honom.. Så onödigt lillgrabben..

Happ, vilken trevlig kväll..ont i huvudet och illamående. Klarar ca 5min åt gången vid datorn, innan jag blir för illamående så jag måste lägga mig ner..vilket e lååångtråkigt och stressande för mig när jag känner det är så mö jag vill kolla upp och fixa. Suck. Men suck igen för man glömmer verkligen hur jobbigt det är att må illa när man inte når den sortens illamående nivå varje dag längre. Som barnmorskan sa också så borde illamåendet ha minskat nu, vilket det har, men eftersom jag börjar må illa så igen det senaste så kan det ha att göra med all stress och oro och krångel psykiskt..pust..vill inte få återfall av illamående alltså..:(

Såg att jag hade fått kommentar på mitt inlägg om team picasso igår :) Vad glad jag blev att få en sådan kommentar och speciellt om det faktiskt är från den personen som undertecknade sig :) (man har ju tyvärr svårt att vara 100% säker på att folk är de de är på nätet, men men)

Kul att man kan göra någon glad, med sina åsikter också för den delen :)

När jag ändå skriver om team picasso, så kan jag ju säga att jag även är ett fan av Maries röst också. Synd bara att man inte hör mer av vissa stilar hon gjorde i idol. När någon har en röst som man kan gå upp så känslosamt med, så är det lite av en tragedi när man inte få höra det oftare. Hmm, vilken låt va det tro som jag gillade tonerna i live på scenen då tro.hmm

Så hittade de liveklippen jag hade i datorn från idol uppträdandena.

Always on my mind börjar ju men några fina utdragna toner, bara den liksom :)

Låtar ska som sagt ha en röst som berör, för många låtar skrivs med texter som har berört någon, vilket var därför de skrev dom från början. Så när någon kommer med en röst som klara få en att känna orden eller känna rysningar, då är jag mycket nöjd. Det kvittar om det är en person man tycker kan sjunga vanligen och gör det bra och sätter den på en bra låt, men det inte klickar - då blir man ju besviken.

Vet jag med ett exempel i årets(förra) idol. Erik som jag tyckte kunde ta riktigt sköna toner ibland, fick en av mina största favorits låt och artist; Bryan Adams med Heaven. Yes, täntke jag då. Detta kan bli riktigt bra. Tyvärr blev jag väldigt besviken. Visst Erik gjorde den inte dåligt, men när det är en så Speciellt låt och med en sådan otrolig stjärna bakom låten och sedan en med eriks röst så räknar men med så mycket mer. Fast kanske också pga ingen riktigt kan mäta upp sig med Bryans röst, som gör det extra svårt.. :)

Tillbaka till Picasso. När jag hörde låten "I'll be there" då Marie tog höga tonen i slutet..det va också ett sådant där ögonblick när man smälte. När man ville sitta i publiken och höra det live. Att höra någon med live mikrofon och ljudet slår runt i lokalen, då det är så riktigt bra som hon gjorde det då och som Alone gjordes av team picasso igår, så får man nästan panik av att bara sitta hemma i soffan och höra det.. Gillar man det där, så hade man ju haft otroliga känslorysningar om man varit i publiken.

Tänkte jag skulle börja se på körslaget. Ska eg inte kolla på sådana saker, för jag är så kräsen och noga med musik alltså. Är ju ett stort intresse och lever mig verkligen in i det. Varje detalj bra som dålig..

Så väljer team picasso en låt som för mig är väldigt viktig och speciell. Vilket gör mig ännu mer kräsen. Alone, en gammal rock ballad av Heart. Underbar låt. Å extra svårt göra om en gammal klassisk rockballad. Men fasiken vad bra de gjorde den. Å tjejen/damen/kvinnan som tog hög ton, chockerade med att klara den bra, men även göra extremt likt orginalet faktiskt. Rös i mig.. :) va tvungen höra originalet efter.

Detta måste jag faktiskt rösta på.. :) Älskar höra nåt som faktiskt är bra gjort. Sådana som sjunger,jobbar på det, utveckls och försöker.. Finns så många "artister" som jag inte fattar har kommit in i sångbranchen ens, därför kan jag nästan bli tårögd av nåt riktigt bra..med känsla.. Man ska känna en låt, en röst, en känsla.. musik, text..det berör..

Japp, vem vill gå upp när man är i drömmarnas drömvärld, som känns så verklig för tillfället :)

Inatt drömde jag att det var kalas här. Inte vidare logiskt med många detaljer hehe, men när brukar drömmar vara helt logiska? :) Det är ju alltid nåt som visar sig i efterhand då man tänker efter att: öhm, så kan det ju inte varit för "jag va den, men eg va jag den, men den också och vi gick från morsans kök in i mormors tvrum" :)

Men iaf, denna dröm va iaf fokusen på min son. Tydligen hade jag fått en son..hihi. Vilket jag även själv i drömmen stannade upp och tänka "jaha det blev en pojke"   Lika nyfiken i drömmen på vad det skulle vara, som i verkligheten tydligen :) Folk satt med honom, då han bara va någon vecka gammal och jag tittade över på honom och sa nåt "här e mamma" då log han tryggt mot mig, för han kände igen mig :) SÅ tänkte jag - jag e verkligen hans mamma      Han känner igen mig, älskar mig, e trygg hos mig och jag är någon speciell för den här lille personen :)

Så tog jag honom i min famn och "kände" honom för första gången ( då jag inte minns tiden innan han föddes i drömmen) och vilken känsla.. :) sen hoppade drömmen till att jag stod här hemma och testade ihop kläder som han skulle kunna ha på sig :) Blev dock väckt, när pappa ringde och undrade om han skulle handla nåt..hihi.

Pappa däremot hade dagdrömt om en flicka som satt trött i en matvagn, med snutte och nalle intill när vi handlade :)