Ja idag är det måndag, vilket betyder slutet på ännu en hel vecka och är där med 4veckor kvar till BF. Otroligt vad tiden har gått..visserligen tror de flesta att jag får tidigare..dumma e att man nästan blivit inställd på det nu, men eg kanske man går över.well well..

Hoppas ändå på lite tidigare av flera skäl..samtidigt som man kommer sakna  känslan av att ha ett underverk växa inom sig..känna sparkar och prata med den där inne :)

Å vad konstigt det kommer bli att kunna ligga på mage, duscha utan problem och ja..ALLT..man har nästan ställt sig in påå att vara så här stor resten av livet hehe..kan inte tänka mig nåt annat nu ju..

Igår försökte jag mig på köra bil lite, men inser det e nog ingen idé. en liten bromsning och magen lär få rejäl smäll av ratten. kom ju knappt in lr ut och inte lättaste att dra fram sätet kan jag säga..haha.. Speciellt inte heller när ljumskarna börjat göra mer ont också.. Så igår när jag skulle hämta sambon på jobbet så bytte jag direkt placering och satte mig på passagerarsidan så han fick köra..inte riskera klämma min lilla bebis..

Har ni förresten tänkt på hur mörkt det helt plötsligt blivit på kvällarna och nätterna? va nästan lite mysigt men otäckt att gå till bilen med gatulamporna och vattenpölarna..å inatt när jag vaknde för att gå och kissa så såg jag verkligen ingenting. fick idag gå och köpa en sådan där liten ljusgrej man kan sätta direkt i uttaget bara så man har ett ljus att följa genom rummet på natten..får se hur natten blir idag :-)

Imorn e det dags att se om sötisen vänt sig..tveeeksamt..verkar trivas sittandes..hihi

Har ni tänkt på de olika bemötande man som tjej lr kille får om man tex berättar om rädslor för förlossning?

När pappan berättar att han är skraj eller nåt gällande förlossningen, då han står bredvid, så antingen skrattar folk eller så förstår de honom lite för det måste ju vara nervöst för honom som står bredvid och veta vad han ska göra mm..stackarn.

Men om man som mamma är rädd eller orolig för förlossningen så är det ist en lite hårdare attityd med "det är så många som fått barn så det är ingen fara" "de vet vad de gör" " det är det naturligaste i världen" "va inte så orolig, det går bra".

Å visst på ett vis e det ju bra att säga så, men ibland e det lite hårt. man kanske ska va förstående mot mammorna. det är ju trots allt de som går igenom allt. Även om det är det naturligaste i världen, så är också rädslor/nervositet det också. Det behöver ju inte ens eg ha med självaste förlossningen att göra. Det kan ju vara delar av det - räcker ju att man tex har nål fobi, så kan det ju vara en stor skräck att behöva ta ryggbedövning (måste vid snitt och valfritt vid vanligt) eller ens sätta in nålen på handen för droppet..det kan ju vara någons största skräck, medan killen i det läget slipper ens tänka på det. Mamman får ju gå igenom väldigt mycket både fysiskt och psykiskt. Inte nog med oootrolig smärta, utan även ångesten och ansvarskänslan att du som mamman ska se till att den lilla varelse ska komma ut säker och att du är den som ska orka, klara, känna tecken, ha koll i tid att allt händer..redan från dagen då testet blir positivt så kände iaf jag som människa och blivande mamma ansvar för vad jag äter, hur mycket jag äter, dricker, hur jag stressar, var jag går (risker ramla osv), hur jag mår, vad jag inandas, vem jag åker med..allt..Jag har ju trots allt ansvar för en människa..ju närmare förlossningen så har man ju också ansvar att se alla små kroppsliga tecken på om nåt är fel eller på gång..självklart kan ju pappan bry sig om sådant också, men de kan ändå slappna av för många av de sakerna kan inte de ha koll på,; det blir tjejen...Liksom beslut som bör tas inför förlossningen..allt händer ju med tjejens kropp..

Trots allt så är det ändå på nåt sätt killen folk har känslorna för..konstigt eg.. vetjga hur jag fick höra i början då jag va rädd varje gång jag gick på toa för missfall och låg och spydde varje dag, va inlåst hemma med min kropp då jag va sjukskriven och massa krångel, men ändå fick man höra "stackars killen. ta han dom honom nu. jobbigt för honom med tjejens hormoner och inte kunna göra nåt och kanske va utanför"... kul å höra när man ligger å mår skit poch den andra kan gå bredvid bara..

Varför målar världen hela tiden upp tjejer och killar på dessa vis? inte ens i dessa lägen får tjejerrätt till sin oro, klagande, irritation, ledsamhet..nåt..konstigt..

Oj, nu kom jag in på massa saker där :-) skulle kunna fortsätta ett tag..inte för klaga på killen och synd om tjejen..utan för se hur världen delar upp sig så sjukt konstigt med allt.. nu e det ju gnäll i tidningar om hur männen känner sig utanför på MÖDRAvårdcentralen..löjligt.. jag tex berättar allt för min sambo om vad jag känner i magen, när och hur..påminner och allt..på alla vis försöker få honom att vara med och delta och även få en närhet till barnet genom att prata med det mm så lill*n känner igen honom när haon kommer ut..

Men sen e det trots allt tjejen som går igenom ALLT å ändå e det gnäll på endel killar att det står MÖDRAvård..lööööjlgt..

Nu börjar nog nerverna ta sin plats..Samtidigt som man längtar och är jättenyfiken och bara vill det ska börja nån gång, så slår det ibland till en md nerver..precis som allt i livet.
Vare sig du gjort det innan eller ej, kan det jättebra eller ej, så finns ju alltid nerver..
OM du ska på dejt, om du ska stå och sjunga på scenen, prata inför en grupp människor, testa en ny attraktion på liseberg, börja nytt jobb eller whatever..så finns det kanske alltid oro, fjärilar eller vad som helst..NERVER, nervositet för hur det ska gå; kommer man göra bort sig? kommer det va kul?kommer man bli rädd eller få ont? Kommer det gå bra överhuvudtaget??
Dessa känslor finns ju så klart ännu lättare då man vet man ska genomgå en förlossning. Speciellt när man knappt skadat ett finger förut eller tagit sprutor.. helt plötsligt finns det nervositet för bara en spruta, men det e ändå det minsta..Klart man undrar hur det kommer gå, när det börjar, hur ont kommer det göra, var e min smärttröskel; bra eller dålig? känner jag det snabbt eller sent? kommer allt gå bra med mig och bebisen? hur länge kommer det vara?kaos? blir det vanligt eller snitt?komplikationer? är jag stark nog? kan jag detta?
Ja, det finns mängder med oro eller frågor som kan flyga upp i mellan all längtan och hopp på få träffa det lilla miraklet..
Ofta kan man nog stänga undan den oron för man kan inte riktigt fatta det ska hända..men nu har jag börjat vakna på nätterna och undra om jag har ont haha..
Inatt vaknade jag dock med faktiskt ont i rygg mm och hjärnan börja direkt: e detta bara stel rygg eller e det start på värkar? mm.. när jag då fick gå upp för kissa och va jääättetrött så började hjärnan: vad har jag gett mig in på? :-) Kommer kjag klara detta..tänk fall det startar nu osv... vilket det självklart inte gjorde för jag va bara stel, men lär bli mer och mer sådana här nätter känns det som..snacka om paff den dagen det faktiskt e..

Då är det dagen efter 24års och - förlovningsdagen..Visst är det alltid lite tråkigt dagen efter nåt..man längtar, ser fram emot och drömmer om tillfällen i livet..om det så är en fest, julafton, födelsedag, en dejt, studenten, semestern, graviditetstest..what ever..så är det verkligen som sjunka ner från lite moln dagen efter..då har man ju inte den saken kvar att längta efter hihi..

Men idag ska vi iaf ha lite mer trevligt..när älsklingen slutar jobba så blir det att åka och kika på förlovningsringarnas olika storlekar..försöka komma på en lösning till mina svullna fingrar..vill ju inte gå utan ringen heller..det tappar ju känslan av nyförlovning ju.. :/ :) sen e det också beslutet om text i..datum? hur mycket kan man skriva i tro och vad kostar det? kan man ändra storlek sen även om text i tro..hmm..mycket att fundera på.. :-) Vi vet ju iaf vad vi skulle vilja ha för text om det vore så..hihi

Japp, idag fyller stora jag hela 24år :-) Å vart är jag idag? jo i mitt egna hus som jag delar med min sambo och även snart nyfödda bebis :-) kan man vara lyckligare?? (om man bortser från vardagliga problem såklart).. jo ni, det kan man..och det fick jag bevisat strax efter tolv..så här va det..ungfär :)

Vid halv elva ställde vi oss och bakade lite testgrejer, samt gjorde tårtor inför idag.. ja ja sent, men vad gör det :-) Klockan närmade sig tolv och jag parkerade lite på alla kuddar i sängen, som jag brukar flera ggr om dagen då det snurrar.. Strax efter tolv fick jag grattis ifrån köket och sen ett sms med grattis också.. när bakandet va klart så kom älsklingen till sängen och drog fram ett paket :)

I där va det tre dvd skivor med live konserter med självaste Bryan Adams :-)

Han vet hur mycket jag älskar hans röst, musik och texter..de är inspirerande och helt fascinerande, Vilket jag påpekar stortsett varje gång jag hör hans låtar eller nåt med musik. Jag har allt en besvikelse i mig att jag inte fått se honom på live och höra hans hesa röst uttrycka så mycket glädje och äkta känslor som förmedlas i bla hans ballader.

Jag försökte få med mig några vänner, bla sambon, för några år sedan, men blev aldrig av och nu är han inte här omkring längre. Samt att jag inte är i rätt tillstånd att åka nu eller närmsta heller ju :).
Känslan att få stå med alla runt omkring och höra live röst ur högtalare är såå otroligt mäktigt.
Iaf, det lär väl inte hända, men nu fick jag iaf lite av live känslan med högtalare runt om mig och se det på tv.

Vi satte oss i soffan och började kolla igen lite. När jag kom till första balladen, så kom de där mer äkta känslorna. Jag höjde och verkligen fastnade i rösten och allt..vilken känsla. Så där så jag lever mig in i det.. Jag märker att sambon ställer undan datorn på golvet och sen tittar på mig..tänkte att nu kommer ett flin för hur koncentrerad jag är som han brukar när jag lyssnar på musik eller ser nåt romantiskt..hihi..men hepp...han mumlar fram nåt att han hade nåt mer.. här ska jag vara ärlig och säga att jag blev så paff så jag tappade bort lite vad som hände och sades :-)
Men detta fick jag då:

  
Japp, förlovningsring :-) Så nu är jag och min älskling förlovade :-) En dröm man även haft sedan liten hihi..helt chockad blev jag och att han faktiskt tänkt till och valt att göra det till Bryan Adams hihi.. Tårarna fann sig i ögat, men otroligt nog stoppade jag dom från börja rinna..den gången, men lär väl komma fram nån gång idag när jag tänker på det :-)
Han sa själv att han va så nervös att hjärtat satt uppe i vänstra axeln..haha..så berättade han lite om hur det hela gått till mm och att han had etänkt på detta ett tag, å typiskt så förlovade sig syrran för en månad sedan typ sa han så det "förstörde" lite när han planerat det..hehe..
Nåt mer tyvärr är att vi inte har på oss ringarna än, för de inte är beställda, med tanke på att mitt är räääätt fullt med vatten, liksom resten av kroppen, så vet jag inte storleken som passar och dä
rför har vi bara exempel hemma. Ska gå och kika mer på det i veckan. :)
Sen la jag mig mot honom och vi fortsatte att lyssna på Bryan Adams ballader och bara njuta :-) MIN FAMILJ.. stora magen och älsklingen :-)  

Efter ännu en stund så fick jag ännu en present som jag kikat på. Text till köket med Kärleken Övervinner Allt. Länge velat ha det och speciellt sen vi gjorde om hemma :-) blev perfekt :-) Så när han spikade upp det grejsade jag klart med det bakade, samtidigt som vi hade på live konserten i bakgrunden,..mysig kväll :-)

För övrigt ni som känner oss borde iaf veta att nej vi "skyndar" inte bara för vi flyttade ihop förra året, valde skaffa barn och förlovade oss..Visst 1.5år offentligt tillsammans, men eg har vi varit tillsammans 2.5år, bara att David inte förstod det hihi..samt att innan det så va vi hela tiden på väg åt detta håll..vi valde rätt väg att gå.ist för träffas i en bar, bli tillsammans utan känna varann och sen säga varit tillsammans flera år, så valde vi att bli vänner, mer och mer vänner, bästa vänner, veta allt om varann och sen bli tillsammans på våra villkor och sedan offentligt.. Som när jag satt och tänkte här nu när jag fyller år..förra året satt vi i lägenheten påväg att flytta, året innan det va han utomlands med familjen och vi smsade varann och saknade varann om dagarna (dock ingen som visste), året innan det satt vi + en och drack hemma hos mig och tältade mm med min familj, året innan det va första året vi kände varann..så vi har ändå flera års historier..

DÅ har man varit på mvc möte idag då. Va meningen att göra en sammanfattning i journalen, men blev uppskjutet eftersom vårt lilla busfrö fortfarande gillar att sitta på rumpan..tok :) så vi får kika fler ggr och se om det blir vändningsförsök.

Förövrigt va alla värden bra igen :) inget socker eller nåt. Å dina hjärtljud va starka och fina..samt att du sparkar mot apparaten som stör dig så du visar bra aktivitet :-P

Nu sitter jag i soffan och ser hur magen lyfter upp och upp samtidigt som det även sprattlar med benen och sparkas :)

Vilken fin kväll det blev.. gick ut och försökte klippa busken som växt som fasiken..iaf det jag nådde och där jag vågade gå efter jag sett en stor spindel.. efteråt kändes det som att det kliade överallt ju..hehe..

I den våta trädgården såg vi en söt liten groda försöka ta sig fram efter att David klippt gräsmattan.. när jag sen sätter mig i stolen och läser reklamen så ser jag i vinkel hur något rör sig..jo då är den lilla haren tillbaka.. :) så söt..undrar om det är samma vi sett några ggr senaste 2veckorna. Den är en tonåring.. :) å kom närmare och närmare åt det hållet jag satt och ställde öronen så sött rakt upp..hihi..vilket nog va skälet till varför den blev så rädd då david kom ut..synd jag som skulle ge den morötter :) kunde ju tyvärr inte kasta dom dit för då blir lillen väl rädd för det..får se om den hittar det tills imorn :)