alltså eg ingen idé attens försöka förklara eller beskriva gårdagens händelser..mer än att jag försöker aldrig göra det igen.

fick först och främst inte äta eller ens dricka på hela dagen, fick in och göra svåra beslut och valde tillslut att chansa på att vända,..

jag som typ aldrig varit på sjukhus i hela mitt liv och på så vis ingen vana för något där..fick gå in i förlossningsrummet och få känsla av hur det kommer vara att vara där om ett tag..ii..

träffade väldigt många olika barnmorskor,undersköterskor och läkare..snacka om skillnad på trygghet. en sköterska va totalt toppen,hände kände jag verkligen att jag kunde va mig själv med och hon pratade jättetrevligt mm, till skillnad på vissa andra.

skulle första gången i mitt liv ta sätta in ..asch tappade ordet nu...ööhm, ja en sådan där nål med slang in i handen..fyyyy fasiken, det gjorde svinont..inte bara obehagligt och lite ont, utan riktigt jävla ont..å hon klarade det inte så fick göra det igen..å klarade det inte då heller..antagligen lite för jag hade svullnat så sa de..höll på krypa ur min kropp..å jag som har fobi för ådror innan..lär inte va lättare nu..fick som tur va en annan sköterska ist och hon fixade det direkt,.hjorde inte så ont som de första, så va nog lite human touch också, men va fortfarande rätt smärtsamt..då va det tur att min favoritsköterska va där och sysselsatte ens tankar med prat, eftersom min sambo blev knäpptyst av att bara se nålarna..haha..

Så sprutade de in nåt i slangen som gjorde att jag fick lite hjärtklappning och

Sen va det dags att lägga ner sängen så jag låg lite lutad neråt med huvudet och testa lustgas..jag kände inget av det.men de frågade om jag börjat känna det än och tog då bort den och sa nej, vilket gjorde att jag hörde att min röst lät helt annorlunda så jag skrattade åt detm, vilket tydde på att jag tydligen kände av lustgasen iaf haha.. så började hon försöka vända bäsen..å det va obehagligt och vasst, men inte i mitt liv kunde jag tro det skulle göra såå JÄVLA ONT :( :(

 å ondare blev det..så ont att jag försökte få bort henne, ögonen bara började spruta tårar och jag slutade typ andas..fick ingen som helst luft..fy fan nästan så jag gråter när jag tänker på det nu.. de fick stoppa och busen hade vänt sig hälften bara så de ville göra mer.. samtidigrt som de fösöker få mig att andas igen och jag verkligen inte får nån luft utan försöker få fram att det är inte mitt fel jag får iiiiiingen luft..panikslagen. :(

David står bredvid helt panikslagen och bara skakar på huvudet när de frågar om jhan ska fram..han står ju bara och ser alla hålla mig, hur magen  nästan tpy spricker av vågor, jag har så ont och bara skriker och tappar luften..han börjar också gråta..

sen va det ju att bebisen va ju fortfarande inte runt..ville jag sluta eller avsluta.. å samtidigt som jag ligger där och vill verkligen inte för det gjorde sååå jävla ont, så kände jag ju ändå att jag genomgått allt hittills då känns det dumt att ge upp num, men hur lätt e det att säga" kör igen"  till nåt så otroligt smärtsamt.

Hade ju varit en sak att ha sådan smärta under förlossningen då man kämpar mot nåt man får snart - en bebis, samma med sprutorna mm har man då ont så känns ju inte sprutor på samma sätt, som det gör när man från att mår bra helt plötsligt får massa smärta för "ingenting". well well

jag ger klartecken att börja igen å det gör ont, ont och oooooondare..inte nog på insidan och man känner bebisen tryckas runt osv, men hennes händer är som de tänder eld på magen och drar loss huden..asch går inte ens beskriva vilken känsla.. jag barförsöker få henne att sluta men hon gör sista tryck ändå för att få sista pushen, men det går ändå inte..bebisen bara bytte sida..buuusunge.

SÅ jävla ont och David är helt förstörd bredvid också så de fick få honom att sätta sig ner för han va helt vit i ansiktet och tårar..fy..

Så det blev ett misslyckat försök, med samma utgång som det hade varit om vi inte ens testat; antingen snitt lr vänta in och se om vänder sig själv sista perioden.

Skillnaden va att jag fick jävligt ont, massa onödiga sprutor, onda händer, risker för navelsträng och moderkaka, bebis och mig..inte nog med det att efteråt fick jag ligga med ctg koll igen för ha koll hjärtljuden och mig, vilket visade att jag även fick värkar. de blev oftare och starkare, vilket gjorde att jag fick ligga kvar ännu längre på observation coh få ännu en spruta i låret för att se om det gick att stoppa eller om det skulle bli snitta på natten.. hungrig, skakig med värkar och misslyckat ingrepp och psykisk och fysiskt annorlunda så fick jag in läkare som ville kolla om jag öppnat mig nåt..lite, men inte så farligt, så det blev att jag fick ätligen gå och fika..sen tillbaka ppå koll i några timmar igen..

Tillslut lugnade det ner sig och jag fick åka hem med mer tabletter och order om lugn mm och koll så inga värkar eller något startar igen mm..

Så nu går jag hemma med skakig kropp som biverkningar av tabletter ger och nervös för att jag stört den lille där inne så den inte mår bra :/ verkar må bra dock - det visade jättebra kurvor igår och den sparkar och möblerar massa idag, men ändå så rädd nåt blir fel när den mått så bra där inne innan..