Japp, då ligger man i sängen för att få kroppen att vakna i lugn och ro så man inte ska bli dålig på första föräldragruppen om 2h. Passar även på fundera på vad jag ska ha på mig, för det börjar bli kris. Har nämligen ingen jacka som går stänga riktigt, går dock lösa denna korta sväng. Men har inget att ha på mig i byxväg. Allt sitter så förbannat obehagligt under magen. som det skär in. Vill ju helst inte ha sådan där mammabyxgrej över magen. den gillar ej ha det över sig. Så vill ha allt under magen. Men vare sig det är leggins,strumpbyxor,byxor så sitter det åt så mö.speciellt om jag sätter mig ner..:( Försöker hitta nytt, men e fan omöjligt. Å kjänns för den delen inte allt för varmt att gå i strumpbyxor än heller..så nu får sommaren komma snart så kan gå i bara kjol. ingen som klagar om sommaren kommer nu va? :)

Så då e det föräldragruppsmöte. Första för vår del. För denna gången och alls faktiskt. Ska bli intressant .:)

Får se om det blir ännu mer verkligt nu när man varit där. Speciellt för sambon hehe. Tänka sig att mna kommit så långt i graviditeten och livet att man ska på ett sådant möte hihi

Dock lite trökigt att bo i denna lilla ort när det gäller sådant här. Kommer väl antingen känna, vara känd eller känna till alla i gruppen. SKulle mycket hellre haft en helt okänd grupp. Varit lite kul att lärt känna lite nya människor, samt att då kan man ju vara hur som helst liksom :P Man kan fråga allt, göra vad osm helst så att säga, utan att tänka nån sen "ni vet den där tjejen, hon va i min föräldragrupp och ja hon fråga ju..." ja ni förstår :)

Man kan också bara fokusera på varför man själv är där och inte andra..hade iaf varit lite nice med lite fler främlingar hehe..inget emot de som man vet osv alltså, utan bara hade varit lite kul med helt okänd grupp..

Vet än så länge ett par jag känner och en person som vi båda vet vilka vi är. lär säkert va fler.

Det kallas VÅRDcentral och LÄKare..men det har verkligen ingen betydelse när man går därifrån och undrar var f*n va vården och det som ska hjälpa en läka????  

När man får 70 olika läkare vid sina kontroller och då ska lyckas förklara om igen hur man mår och få dom att förstå det.

Men hur ska man få dom att förstå det när en knappt tittar på en, en annan knappt säger ett ljud, den tredje varken förstår mig eller jag den pga dansk, en verkar va stel och blyg och ännu en som avbryter en hela tiden och bara tycker saker utan veta nåt eg och försöker få en att gå ist för svara på frågor.

Jävla skitställe.

Dessutom att det knappt frågas eller försöker undersökas något alls. hur fasiken ska de veta om nåt är fel då?

Sen att de även lyckas skriva fel in läkarintygen - glömma namnteckning, sen skriva fel % och dessutom skriver alldeles för lite och fel på intygen i text för att få fram hur jag mår till försäkringskassan.

Idag va det dags igen att träffa läkare och diskutera sjukintyg. Återigen blev det en ny. Kändes som det skulle kunna vara bra för denna läkare kollade faktiskt hjärt och lungljud, samt blodtryck i flera olika lägen. Mer än någon gjort. MEN självklart måste nåt va fel med denna läkare också..eller nåt..massa. Efter 5min så har hon gjort sig en bild av hur jag ska kunna jobba, utan att veta nåt vidare eg. Inget om mina arbetsuppgifter, hur jag mår osv. Så ska man försöka förklara..vilket heller inte är så lätt när hon avbryter hela tiden och har sin egen tro på allt ist för tro på det som JAG KÄNNER.. tom när jag förklarar hur jag har svårt med fokus, så är reaktionen typ som att det va ju konstigt å då e det ju eg inte så bara för det kanske i hennes värld inte är logiskt...ÖH..jag sa det, jag vet inte heller varför det är så, men poängen är ju att det ÄR så..så vad ska jag göra?

Skulle tydligen bara sluta ha problem med fokusen. bara för jag vill det.öh? Jag försöker fråga om min andning senaste, men får inget svar på det. inget intresse för det jag undrar eller förklarar alls. När hon ska skriva intyget påpekar jag rejält att hon ska skriva så mycket som möjligt och få med mycket nu för det har de andra inte gjort och det behöver försäkringskassan. Hennes response är på vissa saker; det bryr dom sig inte om ändå..och skiter i att skriva det. ÖH.. man ska la skriva allt man är där för liksom, så får ju fk så mycket att gå på som möjligt. När hon väl kommer med papprena så är det lick förbannat bara en mening typ och försöker verkligen köra iväg oss och avbryta oss ist för svara på frågor osv.. blir fan galen..

Får ju ingen hjälp, snarare mer problem med allt.

När ska man bara få njuta av graviditeten.

Ringde mvc efter och pratade om detta och även de andra på mvc. Hon trodde iaf att mitt andningsproblem nu kan ha med all denna stress, krångel att göra så kroppen får panikångestattacker., vilket utvecklar sig mer varje dag. Fan! Kunde få gå till en psykolog på mvc och prata om allt krångel för att kanske få må bättre, och funderar på göra det. men ändå - det är ju inte den som kan hjälpa mig. det är ju läkare och mvc jag behöver få att lyssna och visa förståelse samt empati för ens historia och nutid.

Asch orkar inte ens förklara..

Fick iaf ordinationer att röra mig mer. gå ut och gå mm. vilket jag vill, men inte lätt när man fått mer bakslag och nya symptomer..samt allt snack om man är ute och visar sig för då tror folk man mår bra..

Nån som känt liknande eller vet vad det kan vara?

Senaste 1-2 veckorna har jag börjat uppleva en lite obehaglig känsla. Har haft svårt att beskriva den. Men nu har jag haft det flera ggr och igår längre stund än vanligt,. Jag försökte efteråt skriva ner hur jag kände för att kunna fråga läkaren om det, för jag tycker det är lite obehagligt. Säkert inte farligt så sätt, men ändå..nu e det ju oftare och längre också som sagt.

Kan ligga helt lugnt i soffan och helt plötsligt känns det som någon suger in luften genom halsen. Inte som när man tappar andan under vattnet, förkyld/tät eller så..utan helt annan känsla. Känns som att man känner hela luftvägen genom halsen på ett annat vis. som den är tyngre, som pulsen är där på nåt vis, fast ändå inte. Som att jag inte har nån kontroll över vad som händer eller kan hända. Luften bara tas ifrån mig, men ändå inte. Som att hjärtat och allt jobbar tyngre, tjockare..öhm..ja..som det sugs inifrån..asch,..svårt förklara..när det började så var det rättså korta stunder, men ändå otäckt. försökt förklara för grabben hemma när jag känt det, men e som sagt svårt. Men igår va det ju längre, så jag försökte fokusera mina tankar på vad som hände och hur det kändes...men bara känns otäckt att känna hur luften och allt blir mer ansträngt.

Jag vet ju att man kan ha svårare att andas för alla organ trycks ihop nu när magen växer och det har jag ju också känt. Speciellt när jag ska sova och allt trycks ihop i sängen. Då känns det som man är tät på nåt vis, fast man inte alls är det. jobbigt. Men detta är inte alls samma sak..

Ligger i sängen och myser lite med vårt underverk :) Har datorn i knät och spelar lite musik för den lill*. Verkar digga musik liksom sin mamma, för det kommer synliga sparkar..  Perfekt söndag..förutom att pappa inte kommit hem från extra jobbat än..men ska väl komma närsomhelst hoppas vi så han inte missar vårt mysparty :)

 Ja jag vet, nu tycker ni att jag inte ska gå ut på sådana sidor. Jag håller med.

När man läser sådant så tänker man " vad har jag gett mig in på? Ju fler man älskar ju fler finns det ju att mista liksom, men så kan man ju inte tänka..ju fler man älskar ju mer glädje kan man också få :) Men finns ändå plats för oro inom sig. det slår ju alla någon gång".

MEN Nåt med att läsa hemskheter är också att man kan försöka tänka ett steg åt hur tacksam man ska vara då det inte hänt en. Hur många ser verkligen äkta äkta äkta sann uppskattning i saker, människor upplevelser de får, där de slipper sådan sorg och smärta? det är som det mesta i livet - när man inte har nåt då saknar man och ser det hemska i det, men har man det så tar man saker/folk/händelser för givna..

Osch, inte bra när man har för mycket tid över..hamnade precis igen på sorgernas sidor. Änglabarn. Vill inte hamna där, det ger så mö tårar och oro. Men samtidigt kanske man hittar nån information som hindrar en från att hamna i samma situation som någon annan varit i. En situation som är obeskrivlig.

Hamnade först på en oskyldig sida för blivande mammor med bf aug-sep. En glädjande tråd.. Men sen va det nån text som ledde till nån annan..

Hamnade då på en sida där en kvinna åkt i till sjukhus och blivit bokstavligtalat hemkörd med frasen "där är dörren".. Slarv som kunde göra att barnet hade dött, sa ett annat sjukhus. Men detta va ändå lite lurigt fall så sätt. det som oroa mig där va att det va tydligen SKÖVDEs sjukhus..som jag hade tänkt ta. Även om de inte gjorde fel medicinskt vis, så gjorde de ändå fel känslovis mm.

Nåt jag är rädd för är att jag en dag ska ha värkar, åka in och få någon som antingen slarvar eller inte har någon som helt empati, förståelse eller mänsklighet. En som bara ser det som ett jobb och inte alls är ett bra stöd. Det skrämmer mig mycket. Är man rädd, undrar man nåt..whatever..så ska man få stöd..skitsamma om de haft dålig dag, många nojjiga föräldrar eller vad som helst. JObbar man med vård så ska man bry sig om folk och ha känslomässig förståelse. PUNKT SLUT!

Känns inte som barnmorskor gör det heller. Många som struntar i att ta det säkra före det osäkra..

De sorgsidor jag hamnade på va ju hemska..kan inte förstå hur en människa klarar sorgen. Ändå har jag sett det på så otroligt nära håll :'(

Brukar hamna på sidor om slarv vid förlossning osv, men denna gång va det faktiskt slump med en mamma som hade haft helt normal graviditet och förlossning och ändå andades inte deras dotter när hon kom ut. hjärtat slog, men inga andetag..fy..obegripeligt.. en annan mamma vaknade en morgon av att hennes 5månaders son inte gick att väcka. HUUUUR klarar man att fortsätta leva efter en sådan sak...fy fasiken..

När man nu såg på röstningen på aftonbladet så stod det än så länge 50.4% till Picasso och 49.6% till Moraeus.

Jag är ändå lite nyfiken på hur många fler som skulle röstat på ett lag, i detta eller någon annan tävling, om det inte var så dyrt att rösta. Som i detta fall så hade jag gärna röstat på picasso, men det är inte lite pengar för en röst. (som man ändå inte är 100a på att den räknas).

Låt oss drömma lite - Hade det varit så att varje människa fick en röst och den va gratis, så hade nog resultat blivit rätt så mö annorlunda i många tävlingar eller vad tror ni?

JAg har inte sett på det sen början, men redan från första programmet jag såg, så har jag tänkt på hur mycket mer show det är i Picassos lag jämfört med alla andra. Det är inte bara stillastående, vilket alltid imponerar mig när man kan sjunga och röra sig samtidigt. JAg sjöng förr, men vet inte hur bra jag skulle varit på att röra mig samtidigt utan att tappa fokus på antingen texten, tonen eller stegen :)

Sen måste jag ändå säga att jag inte förstår det med Moraeus glimt i ögat eller vad nån sa idag. Tycker inte han verkar vidare glad eller nåt. Ser mycket mer glädje, snällhet, ärlighet och känsla i allt Picasso gör, jobbar för, säger och visar. Vare sig det är förlora eller vinna.

Sen första rejälá sparken så har det varit upp och ned. en onsdag höll det på hela dagen, men inte så att pappa hann känna nån gång eller starkt nog så det kändes för hnom på utsidan när han väl va i närheten. Sen har det för övrigt varit lite lugnare igen. Misstänkte lillen flyttat runt där inne och fått olika lätta eller svåra positioner att träffa bra :P

Har haft den väldigt långt ner också. Typ under magen ..kanske legat rakt lång och haft fossingarna när neråt och viftat..vilket också gjort det svårare för mig att se om nåt syns över magen ju hihi.

Nu låg jag här hemma, med smått illamående, huvudvärk, nackvärk mm och kikade på tvn. Hade armen över magen och helt plötsligt kom ett REJÄLT stark spark mitt på magen upp mot min arm. :) Jag lyfte tröjan och då kom en till så rejäl att jag faktiskt såg magen röra sig denna gång :)  Så fräckt..dock ingen pappa här att se det, men men..