Ja jag vet, nu tycker ni att jag inte ska gå ut på sådana sidor. Jag håller med.

När man läser sådant så tänker man " vad har jag gett mig in på? Ju fler man älskar ju fler finns det ju att mista liksom, men så kan man ju inte tänka..ju fler man älskar ju mer glädje kan man också få :) Men finns ändå plats för oro inom sig. det slår ju alla någon gång".

MEN Nåt med att läsa hemskheter är också att man kan försöka tänka ett steg åt hur tacksam man ska vara då det inte hänt en. Hur många ser verkligen äkta äkta äkta sann uppskattning i saker, människor upplevelser de får, där de slipper sådan sorg och smärta? det är som det mesta i livet - när man inte har nåt då saknar man och ser det hemska i det, men har man det så tar man saker/folk/händelser för givna..

Osch, inte bra när man har för mycket tid över..hamnade precis igen på sorgernas sidor. Änglabarn. Vill inte hamna där, det ger så mö tårar och oro. Men samtidigt kanske man hittar nån information som hindrar en från att hamna i samma situation som någon annan varit i. En situation som är obeskrivlig.

Hamnade först på en oskyldig sida för blivande mammor med bf aug-sep. En glädjande tråd.. Men sen va det nån text som ledde till nån annan..

Hamnade då på en sida där en kvinna åkt i till sjukhus och blivit bokstavligtalat hemkörd med frasen "där är dörren".. Slarv som kunde göra att barnet hade dött, sa ett annat sjukhus. Men detta va ändå lite lurigt fall så sätt. det som oroa mig där va att det va tydligen SKÖVDEs sjukhus..som jag hade tänkt ta. Även om de inte gjorde fel medicinskt vis, så gjorde de ändå fel känslovis mm.

Nåt jag är rädd för är att jag en dag ska ha värkar, åka in och få någon som antingen slarvar eller inte har någon som helt empati, förståelse eller mänsklighet. En som bara ser det som ett jobb och inte alls är ett bra stöd. Det skrämmer mig mycket. Är man rädd, undrar man nåt..whatever..så ska man få stöd..skitsamma om de haft dålig dag, många nojjiga föräldrar eller vad som helst. JObbar man med vård så ska man bry sig om folk och ha känslomässig förståelse. PUNKT SLUT!

Känns inte som barnmorskor gör det heller. Många som struntar i att ta det säkra före det osäkra..

De sorgsidor jag hamnade på va ju hemska..kan inte förstå hur en människa klarar sorgen. Ändå har jag sett det på så otroligt nära håll :'(

Brukar hamna på sidor om slarv vid förlossning osv, men denna gång va det faktiskt slump med en mamma som hade haft helt normal graviditet och förlossning och ändå andades inte deras dotter när hon kom ut. hjärtat slog, men inga andetag..fy..obegripeligt.. en annan mamma vaknade en morgon av att hennes 5månaders son inte gick att väcka. HUUUUR klarar man att fortsätta leva efter en sådan sak...fy fasiken..

När man nu såg på röstningen på aftonbladet så stod det än så länge 50.4% till Picasso och 49.6% till Moraeus.

Jag är ändå lite nyfiken på hur många fler som skulle röstat på ett lag, i detta eller någon annan tävling, om det inte var så dyrt att rösta. Som i detta fall så hade jag gärna röstat på picasso, men det är inte lite pengar för en röst. (som man ändå inte är 100a på att den räknas).

Låt oss drömma lite - Hade det varit så att varje människa fick en röst och den va gratis, så hade nog resultat blivit rätt så mö annorlunda i många tävlingar eller vad tror ni?

JAg har inte sett på det sen början, men redan från första programmet jag såg, så har jag tänkt på hur mycket mer show det är i Picassos lag jämfört med alla andra. Det är inte bara stillastående, vilket alltid imponerar mig när man kan sjunga och röra sig samtidigt. JAg sjöng förr, men vet inte hur bra jag skulle varit på att röra mig samtidigt utan att tappa fokus på antingen texten, tonen eller stegen :)

Sen måste jag ändå säga att jag inte förstår det med Moraeus glimt i ögat eller vad nån sa idag. Tycker inte han verkar vidare glad eller nåt. Ser mycket mer glädje, snällhet, ärlighet och känsla i allt Picasso gör, jobbar för, säger och visar. Vare sig det är förlora eller vinna.

Sen första rejälá sparken så har det varit upp och ned. en onsdag höll det på hela dagen, men inte så att pappa hann känna nån gång eller starkt nog så det kändes för hnom på utsidan när han väl va i närheten. Sen har det för övrigt varit lite lugnare igen. Misstänkte lillen flyttat runt där inne och fått olika lätta eller svåra positioner att träffa bra :P

Har haft den väldigt långt ner också. Typ under magen ..kanske legat rakt lång och haft fossingarna när neråt och viftat..vilket också gjort det svårare för mig att se om nåt syns över magen ju hihi.

Nu låg jag här hemma, med smått illamående, huvudvärk, nackvärk mm och kikade på tvn. Hade armen över magen och helt plötsligt kom ett REJÄLT stark spark mitt på magen upp mot min arm. :) Jag lyfte tröjan och då kom en till så rejäl att jag faktiskt såg magen röra sig denna gång :)  Så fräckt..dock ingen pappa här att se det, men men..