usch. har jag varit instängd från bacillernas värld hos människor, för länge nu elle? verkar som de hoppat på mig direkt när jag varit tillbaka på jobbet 3h två dagar. usch :(

Känns som det växer feber och förkyldning i kroppen..suck..orka. det som har varit svårt nog hemma och definitivt att orka starta jobba igen. Det som varit snurrigt nog.

Va där idag 1h 15/25 min. Räckte gött och väl. mådde illa efter 45min pga snurrigheten vilket inte hjälpte att då sitta på en stol och röra sig höger,vänster,höger vänster och alla saker att titta på. svårt få fokus då när man har det vanligt vis..

Så håll tummen att jag sover bort febern och det inatt..

Ja, då är det 1år sen vi slutade vela och bestämde att göra vårt förhållande offentligt :) Lycklig dag.
KÄnns som att det va igår, samtidigt som det känns som evigheter sen.
När det väl blev bestämt så va det som det varit bestämt hur länge som helst. Det va ju eg inofficiellt ett bra tag, så det va ju inte mer skillnad mellan oss än offentligheten. Så när velandet väl va slut så tog allt fart..det som legat på is några år kom i kapp sig på några månader och här står jag idag :)

Med min älskling, sambo, husägare, gravid; blivande mamma/förälder... och jag delar alla mina drömmar med grabben jag älskar med hela mitt inre. :)

Kommer ihåg dagarna veckan innan den 25e mars förra året. va spännande, pirrande det var. Skulle en av ens stora drömmar bli sanna? Något som byggts rejält från början i 3-4år.  Inte nåt som en träff i en bar, lite flirtande, sms och chansa på tillsammans. Utan ett förhållande byggt på vem man verkligen är; då man sett varanns bra och dåliga sidor och stunder pga att vi även byggt en rejäl vänskap under den tiden. En vänskap av glädje, tårar, ilska, öppenhet, ärlighet, skratt och skratt :) Finns det bättre sätt att börja ett framtida förhållande? :)

De som sett oss tillsammans hade bara att säga "det va på tiden" när de fick höra och ett passande leende eller skratt till :). För många va det en självklarhet sen de ens såg oss skratta ihop första gången. De som sett oss tillsammans under den 3års perioden hade nästan sett oss som par längre tid ändå. Så för dom, som för oss, så gick eg vårt förhållande segt fram och va inte negativa runt våra nyheter om husköp,flytt, familjestart(graviditet) :)
Medan endel som inte sett oss tillsammans så eller fattat det, kanske tyckte det gick snabbt. Men men..orkar inte ens diskutera hur de människorna ska döma folk.

Har ni känt det att ni inte vågar chansa för risken att förstöra det som är innan? Det var väl så det var. Vi hade en sådan unik vänskap, närhet,öppenhet och skratt, och att bygga vidare på det så fanns ju risken att mista det. Men tillslut va det ju bara att inse att det kan man mista ändå och även chansen på en framtid tillsammans, om vi inte ens försökte. Bara tänka sig ett liv utan varann och då veta att vi inte ens gav det en chans. Hur skulle vi må då?Alltid undra.. Det slipper vi nu,för tiden innan 25mars09 så va varje sms, dag, händelse, blick och ord vägen till starten på vår lyckliga framtid tillsammans :) :)