Ja, då är det 1år sen vi slutade vela och bestämde att göra vårt förhållande offentligt :) Lycklig dag.
KÄnns som att det va igår, samtidigt som det känns som evigheter sen.
När det väl blev bestämt så va det som det varit bestämt hur länge som helst. Det va ju eg inofficiellt ett bra tag, så det va ju inte mer skillnad mellan oss än offentligheten. Så när velandet väl va slut så tog allt fart..det som legat på is några år kom i kapp sig på några månader och här står jag idag :)

Med min älskling, sambo, husägare, gravid; blivande mamma/förälder... och jag delar alla mina drömmar med grabben jag älskar med hela mitt inre. :)

Kommer ihåg dagarna veckan innan den 25e mars förra året. va spännande, pirrande det var. Skulle en av ens stora drömmar bli sanna? Något som byggts rejält från början i 3-4år.  Inte nåt som en träff i en bar, lite flirtande, sms och chansa på tillsammans. Utan ett förhållande byggt på vem man verkligen är; då man sett varanns bra och dåliga sidor och stunder pga att vi även byggt en rejäl vänskap under den tiden. En vänskap av glädje, tårar, ilska, öppenhet, ärlighet, skratt och skratt :) Finns det bättre sätt att börja ett framtida förhållande? :)

De som sett oss tillsammans hade bara att säga "det va på tiden" när de fick höra och ett passande leende eller skratt till :). För många va det en självklarhet sen de ens såg oss skratta ihop första gången. De som sett oss tillsammans under den 3års perioden hade nästan sett oss som par längre tid ändå. Så för dom, som för oss, så gick eg vårt förhållande segt fram och va inte negativa runt våra nyheter om husköp,flytt, familjestart(graviditet) :)
Medan endel som inte sett oss tillsammans så eller fattat det, kanske tyckte det gick snabbt. Men men..orkar inte ens diskutera hur de människorna ska döma folk.

Har ni känt det att ni inte vågar chansa för risken att förstöra det som är innan? Det var väl så det var. Vi hade en sådan unik vänskap, närhet,öppenhet och skratt, och att bygga vidare på det så fanns ju risken att mista det. Men tillslut va det ju bara att inse att det kan man mista ändå och även chansen på en framtid tillsammans, om vi inte ens försökte. Bara tänka sig ett liv utan varann och då veta att vi inte ens gav det en chans. Hur skulle vi må då?Alltid undra.. Det slipper vi nu,för tiden innan 25mars09 så va varje sms, dag, händelse, blick och ord vägen till starten på vår lyckliga framtid tillsammans :) :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

OJ, kom knappt ihåg hur jag kom hit. Har inte bloggat sedan i vintras tror jag. Men fick nu ett sug när tankarna och känslorna flög runt. Varför? Jo, för ett år sedan idag satt jag med nerverna överallt.. det var nyfikenhet, glädje, spänning och samt...

Romantiker; hopplös sådan..kärlek..mäktigheten i det.. Film/seriefantast; inlevelsen,handlingen,närvaron Musik;röst;text...   Allt detta handlar om känslor. Allt detta är något jag alltid varit vääldigt intresserad av. Tolkningar. budskap.liv...

Idag är det redan 1 helt år sedan vi stod i kyrkan och lovade varann evig kärlek :) En dag som var sååå mycket kallare och absolut finare än idag.. tur var väl det :-)   Den morgonen kikade man på termometern och såg -18C. Idag ett år senare står...

Det kommer nog bli en mysig, intressant och skrattande tid framöver.. Varje dag ser man hur lilla Hailey växer och utvecklas. Ja, varje dag kan faktiskt göra skillnad. Tro det eller ej. Den person hon var förra veckan kan ha förändrats till en ännu...

Visst gör den..? På söndag är redan vår andra dotter 5månader. Var det inte alldeles nyss hon låg i magen? Samtidigt känns det som evigheter sedan. Minns det inte. Kan titta på denna hemska efterblivna klump till mage (kassa magmuskler efter min ee...