Idag har några av de många som läser, faktiskt skrivit kommentarer. Det är kul. Fortsätt med det :)

Jag har knappt lagt ut några bilder på Savannah på facebook. Litar inte på det. Vet eg inte om jag litar på det riktigt här heller, men vi vill ju stolt visa upp henne också :)

Jag lägger Savannah på fällen, men när jag tittar igen så ligger hon stortsett på golvet..hihi..så har det varit 2-3 veckor nu :)

Här om dagen blev hon galen när hon inte kunde få in händerna i munnen. Så tänkte att kliar det så kan jag hjälpa till. Så kliade lite på tandköttet och vad gör hon då: börjar skratta högt och gött..busunge :)

Den första bilden va hon inte gammal. Men såg så avslappnad och go ut hehe.somnar överallt japp..precis som pappa..överallt, hursomhelst och när som helst..

De 2 nästa skrattande bilderna togs för kanske en månad sen och så go är hon när hon är nyvaken :-) Sista bilden visar som jag skrev över, att hon ligger aldrig kvar rakt hihi

Vad händer med världen? Är det inte meningen man ska finna kärleken, skratta, vara lycklig och föra generationer vidare?

Skaffa familj och varje söndag kunna ligga i sängen med sin älskling när ett eller flera busfrön kommer uppkrypandes i sängen och det är familjemys:) När man sak hinna ställa sig och baka med barnen i lugn och ro, bjuda över lite vänner nån helg, åka på kalas hit och dit för man har stor släkt.

se fram emot högtider för dom är så mysiga.

Men hur är det eg?

Ist för allt det, så är världen i en stor felvändning. Allt handlar om överlevnad. Har man jobb? Kommer man få behålla det? får man heltid?

har man ens råd att skaffa barn och om man gör det har man ens tid med dom, för det enda som verkar existera är jobb. Man kan eg bo på jobben nu förtiden för man är nästan bara hemma då barnen och ens älskade sover.

Söndagsmys, ja just det, ett ord som knappt blir använt, för man jobbar ofta helger. Detta gör även att man inte hinner med släktkalasen eller vänträffar. Men då kan man väl passa på med liten kvällsmys med familjen ist, men hepp, man jobbar sena kvällar också och ska ändå upp tidigt nästa dag. Så återigen, vi ses i drömmarna..om man ens hinner det, för man bör försöka hinna städa mm i mellan allt och fixa allt annat praktiskt, vilket gör att sömnen tar stryk också.

Trots allt detta så verkar ändå folk inte ha pengar nog att roa sig på de få timmar de lyckas få över..

Känns som världen blir ett allt större kaos. Meningen med livet är utsuddat. självklart kan det finnas folk som älskar karriären, men jag tror ändå att största delen av världen består av "familjemänniskan". De som drömmer om att finna kärleken och bilda familj. Den delen av människan försvinner sakta men säkert då alla lever på gränsen till oro för ekonomi och stress för att hinna med allt. Speciellt svenska folket är ju väldigt stressad. Det är så synd. När ser dagens barn hela sin familj samlad? inte ofta precis..ledsamt..

När blev det ett ARBETSLIV man försöker leva och inte Familjelivet?