Idag var det läkarbesök för mig för att kolla upp mina fötter. För en gångs skull va det en läkare man tyckte faktiskt va bra. Trevlig mm. En gubbe runt 60år som va go och glad. Men ska man se det som + eller - att han gav mer tid åt min 10 veckors dotter än mig, som va själva patienten? :-)

Han började med att påpeka vilken sötis hon va och vilken fin mössa hon hade :) Sådana komplimanger en mamma gillar att höra hihi..

Det fortsatte och upprepades lite om att hon va så redig, lugn och go och såg ut att vara i nirvana. Å va små dom är mm. Han fick även in hur otroligt det är egentligen och synd bara att man ofta är så stressad så man inte riktigt uppskattar tiden när de är små.

Han skämtade också lite med sig själv om att det var Savannah (eller lilla bebisen) som tagit hans penna när han slarvat bort den..haha.

Slutligen när vi skulle gå så pilla han på hennes fötter igen och sa att han änna blivit förälskad i henne...

Å vem kan klandra honom? så här såg hon ju ut då..: (förutom att hon såg ännu tröttare och mysigare ut just då)

Men det tråkiga är att för en stund så tänkte man änna "öhm, pedofil? men försökte slå bort tanken direkt.. han kanske bara råkade uttrycka sig fel och tyckte själv det lät konstigt efteråt..det är tråkigt att man ska tro så hemskheter om folk eg bara för världen är som den är nu förtiden ist för tro och se det goda bara)