.. Vi sitter och kikar på dig och funderar på om namnet vi hade på topp stämmer på dig..eller namnet som låg efter det.. vi inser att det kommer inte vara så lätt att besluta namn på dig..båda passar på olika vis. Det är ju vad som ska passa på dig utseendemässigt och personligt, nu och i senare åldrar. Sen är det ju självklart lite också vad man tycker om namnen i sig. Vi gillar båda, men det ena påminner mer om andra namn och det andra är mer unikt och fint att skriva. (ja man har ju alltid tänkt på hur fint man kan skriva sitt eget namn då man skriver under något eller om man skulle bli kändis:)men men.. ja detta kommer ta ett bra tag..

Du vaknar ibland i din lilla säng och antingen gnyr lite eller ligger och kikar. Pappa är lite rädd för att lyfta dig till mig än..du är ju så liten och han är ovan, men han lyckas. ser lite ostadigt ut ibland, men mamma får coacha..lite jobbigt dock när jag inte kan hjälpa till på nåt vis.. snittet börjar ju kännas mer när bedövningen släpper, så jag kan ju inte röra mig nåt vidare alls. SÅ när det va dags att byta blöja på dig så fick pappa göra det själv, på sängen bredvid mig..så försökte jag hjälpa till med händerna så långt de räckte utan att röra magen.

Du va väldigt redig iaf.när pappa tog dig först så trodde vi båda att nu kommer du bli galen för det blev kallt och pappa jobbade ju rätt

sakta som nybörjare..men du låg och kikade och myste med mammas hand.duktig tjej :) När du låg där så såg du ut som en sådan där

liten sötnos som man alltid sett förr och blivit galan av avund på och velat ha, men nu insåg jag ju att DU ÄR MIN :) MAMMAS FLICKA :-)

Timmarna gick och på kvällen kliade min kropp fortfarande. OM ni minns så hade jag ju fått sådan klåda det senaste och kliat mig i mängder osv..å det skulle ju till 90% gå över direkt efter..men jag kliade som fasiken..inte lätt heller när jag inte kunde röra mig riktigt osv. blev vansinng på fötterna typ.. kliade mot sängkanten och fick panik. de kom tillslut in med lite mer mediciner och trodde det kunde vara pga morfinet osv under snittet..sjääälvklart råkar jag ut för det också..Tack och lov försvann detta nästa dag..

För övrigt så är du väldigt smart :) Mammas lilla flicka. Du är riktigt stark i nacken, inte ens skakig i den när du vill böja bak utan riktigt stadig.Å nyfiken är du verkligen :) Du ser ut att lyssna otroligt och koncentrerar dig noga när nånting händer eller sägs.. :) Ser nästan ut som du redan försöker följa händelser.

Amningen gick jättebra de 2 första dagarna. Du började ju direkt när vi kom ut från förlossningen.. Nästa dag började jag fundera på om du inte föddes med tänder..hihi..helskottan vad ont det gjorde ibland..
Tredje dagen så va du lite gnällig och mamma hade väldigt ont och febrig så mamma fick den där blue dagen..va den nu kallas.. som kommer ungefär tredje dagen..då man töms på en hel del hormoner och kan bli väldigt ledsen..detta hände ju självklart mig..lev ju även påverkad av att snittet gjorde så ont, feberkänsla i kroppen, knappt någon sömn och du fick problem med att äta..va väldigt mycket känslor i kroppen, vilket barnmorskan sa va helt naturligt.. Att ligga fast i en säng samtidigt med bara en vit vägg framför med en ful tavla som jag aldrig kommer glömma hahaha, gjorde ju inte det hela bättre..Samt att sjukhusmaten va ju inte den bästa precis så lyckades kanske få i mig lite frukt och dyra frallor nere från cafeterian i flera dagar..rätt skönt att få komma hem sen och äta normalt.

Så va det ju självklart en hel del för psyket att gå igenom smärtor, nakenheter,tabletter,sprutor..ja massa saker jag aldrig gått igenom på nåt vis.. som ni vet så har jag ju knappt tagit en spruta, knappt brutit en nagel, absolut inte bekväm i visa mig i nakenhet alls eller nåt och det är ju en hel del man behöver hjälp med och får klara av dessa dygn..osch osch..

Påtal om barnmorskor så fick vi en hel del olika. Många pass och mycket nytt folk som kom in och presenterade sig.. I överlag så va de flesta okej, men blev ändå lite trött på deras sätt att inte kunna kommunicera på det vis man behövde..när jag frågade ut om lilltjejens matmängd och problem osv å den ena säger en sak är okej, medan nästa kommer och säger absolut inte mm. så blev det ju på nåt vis som jag inte hade kollen, vilket va en känsla man absolut inte behövde i blue dagarna.. att känna som man inte kunde tillräckligt, fast jag verkligen hade frågat ut barnmorskorna innan så jag har koll på allt vad som är bra och dåligt för min lilla gumma. inget är ju viktigare..!!! Å jag har alltid varit noga med det..till gränsen att jag är för noga enligt endel..iaf sköterskorna skyllde på att det är olika varje dag hur det ska va för barnen..Då blev jag lite irriterad för jag tyckte de kan ju säga tex "idag behöver hon denna mängd, men när hon imorn kommer hon behöva mer och nästa dag så osv", men det va tydligen för svårt att tänka framåt. Hur ska man då vara säker påinformationen man får? jag bad ju om information för läget när vi åker hem..asch.
Vi vägde lillan på onsdagen och då hade hon ju gått ner så som de gör. Men på torsdagen hade hon gått ner ännu lite mer och var bara några gram ifrån de 10% de fick gå ner. Då blev man ju lite mer irriterad på felinformationen om hur mycket hon behövde. Iaf vi testade lite ersättning också för att verkligen få henne att gå upp.. ringde även bvc för kolla om vi kunde få en tid nästa dag redan om vi kom

hem för att kolla hennes vikt. ville inte vänta hela helgen. Detta gick bra. vi kollade hennes hörsel när hon sov och det va perfekt i båda öronen :) kollade även för gulsot och hon hade bara 197 och 270 tror jag det va som va tecken på gulsot :) i journalen så visade det att allt va mvg på förlossningen och på hennes tester när hon kom ut :-)

Just det, påtal om tester. På onsdagen va det ju dags att ta PUK provet. Även där va hon riktigt duktig och tapper. Hon sa inte ett ljud när de satte nålen i den lilla lilla lilla handen..snarare mamma och pappa som hade panik och led mer än hon.. :-) Stark va hon också tyckte bm då för hon inte lyckades riktigt böja ner handen hihi..

Mamma och pappa kände sig trygga så sätt på BB, men började längta hem efter 4 dagar och kände att vi 3 skulle nog må bättre av komma hem i vår egna trygga miljö. egen mat, toa, dusch, soffa, tv, radio, luft..allt liksom..Så vi började planera inför hemfärd..

lyckades få en koll med läkare innan för slippa stanna ännu en dag för det va på gränsen med BB i hemmet..Mamma fick sina tabletter för snittet mm och pratade om sjukgymnastik för kroppen mm. Jag hade så ont i ryggen också, vilket förmodligen va för att nu hade ju ryggen hela kroppen att bära utan magmusklernas hjälp och jag hade ju trots allt kvar ca 30kg + när jag skulle åka hem. Mamma orkade inte heller gå mer än några steg och det betydde att det kanske skulle ta 2h till parkeringen så långt bort som vi var ifrån bilen, så pappa fick hämta en rullstol och köra ut oss i...

fortsättning följer..