Satt igår kväll och såg på efterlyst. Programmet handlade inte bara om brotten som man ska lösa nu, utan va även tillägnat till några av

offren för brutala mord och våldtäkter.

I slutet av programmet så satt bla de två systrarna till Elin Kranz, som försvann och blev funnen mördad i GBG i september 2010.
Ni kommer ihåg nyheten om den 27åriga tjejen, som åkte spårvagn efter varit ute med några kompisar och aldrig kom hem.
Det är hemskt, men många ggr tänker man inte mycket på nyheterna längre, för det sker så ofta, så det blir "aha igen. usch".
Men när man ser sådant här så får man en annan tanke och syn.
Det blev personligt. De visade inte "bara" ett namn och bild utan levande rörelser. De hade med filmklipp på henne när hon pratade

med sin syster, när hon satt bland folk på nåt kalas eller liknande osv. En livs levande människa. Andandes, sjungande, pratande. En

individ som fanns för några månader sedan. Som deltog i andra människors liv, påverkade andra människor med hjälp och glädje och

problem. Någon kunde prata med henne  om sina killproblem, någon kunde vara förälskad i henne och någon kunde skratta med

henne och någon kunde ringa henne och gråta ut. NU kan de inte göra detta längre. Varför? För hon är död. En död som ingen människa

ska behöva uppleva. Brutalt mördad.

För att göra det ännu mer personligt och verkligt så pratade även hennes två systrar. Eller ja, pratade, den ena klarade nog inte riktigt av

det och den andra log satt med tårar i hals, hjärta, själ och ögon.. Att hon överhuvudtaget kunde prata så bra som hon gjorde är för mig

otroligt. Hon berättade att hennes 27åriga syster flyttat till henne i somras för att plugga. Natten i september hade hon inte kommit

hem vid 03 och hennes syster sa att hon tänkte ju självklart inte det värsta, utan mer "va konstigt". Nästa morgon hade Elins kompis

ringt och spelat upp det röstmeddelande som Elin lämnat i telefonen på natten, då hon blev mördad. Detta är privat mellan familjen

och polisen, vilket bara det i sig tyder på att det måste vara väldigt känsligt.
När detta samtal spelas för hennes syster så inser hon direkt att hon måste ringa polisen. Där hon upprepar att hon måste anmäla

henne försvunnen och förstår de det.
Jag missade lite i mellan, men om jag inte missförstod så stod hon på nåt torg eller liknande, när polisen ringde och sa att de hittat en

kropp..
När hon skulle säga detta så ryste man. Hur verkligt känslosamt hon berättade det att det gick rakt in i hjärtat. Hur hon inte valde att

sätta sig ner, utan hennes ben valde det. Hur hon kände att hon kan inte tappa kontrollen där, utan måste gå hem. Polisen sa även att

denna kropp gick inte identifiera, om det var en man eller kvinna.
När man hör detta så slår det slint inom en.. hur denna stackars människa fått uppleva sina sista timmar. OM de va plågsamma. Man

bara ber att hon dog först och de gjorde vad de nu gjorde efteråt. Det kan inte vara lite saker som gjorts om man inte kan känna igen

det. fyy..ryser i kroppen. Hur hennes syster klarade sig igenom denna stunden och sedan gå och samla familjen för att berätta detta.
Hon berättar sedan hur hon går upp och där tappar kontrollen. Skriker, inte vill leva, slutar andas tom.
Att läsa det här ger ingen känsla mot när man såg henne försöka förklara detta..hur hon klarade det.

Hur klarar man leva med vetenskapen om att ens syster blivit så brutalt mördad? vilken skräck hon måste genomgått och smärta.
Hur vännen måste leva med att inte svarat.
Vad sedan inte gör det lättare är ju Sveriges skämt till lagar och straff..livstid är nästan en 8del av ett liv. Om man ens får det. För varför

inte få att man är sjuk när man gör det, och sen friskförklaras och då bli friad. Inte ens då får man fängelse.
Så om en alkoholpåverkad person kör ihjäl någon, ska han då skylla på att han var full då och hade inte gjort så nykter. Att han nästa dag

mår dåligt och sen blir bättre?
Nej!!..

Varje gång jag hör någon hemskt nu förtiden så går automatiskt hjärtat och hjärnan till att det skulle lika mycket kunna varit min lilla

dotter. Min dotter kanske en dag går ut och inte kommer hem för någon sjuk jävel gör någon så....EVIL...Skulle min dotter försvinna från

mig av någon anledning så skulle livet vara ..inget liv..inget leva för..om hon dessutom genom gick vad Elin gjorde..ja..vad finns då att

leva för? mer än hämnd, då Sverige inte gör nåt.. I Sverige är det viktigare att hjälpa och ta hand om dom som ger ondska ett ansikte, än

ge offren dom skadas och offren som lever kvar med vetenskapen och känslorna, familjerna det vill säga, någon slags rättvisa..som inte

ens finns i närheten av egentligen, men ändå..

...Du kan komma in med röda kinder, men ändå inte ha bränt upp huden..