Idag är det ny vecka igen då.
v 24 går vi in i :) Nu ökar alla chanser att lill*n skulle klara sig utanför magen om nåt skulle

hända..som det inte ska naturligtvis.
Hur är läget då. Jo då du blir allt busigare för var dag. I morse tex så hade du nån slags fest eller

efterfest vid 08 hehe. Du sparka,sprattla för fullt åt alla håll och kanter när jag låg i sängen. Mysig

start på dagen.
Du har även börjat sparka uppåt och mer synligt utåt också. VI har vår kommunikation om dagarna,

vilket är mysigt.
Det börjar bli lite jobbigare att bära din storasyster, men än går det iaf. Dock gör det lite ont i

hjärtat att inte kunna krama henne lika nära och mysa på samma sätt som förut, men men i

framtiden kan ni båda klänga på mig ist :-)

Idag gick vi en morgonpromenad och handlade. När jag stod i kassan och skulle betala så kom en

gammal bekant känsla över kroppen..det där blodtrycksfallet. När hela kroppen bara blir tyngre

och konstigare och jag vet att sätter jag mig inte nu så lägger sig kroppen åt mig. Fort tog jag

kvitton och satte mig på bänken med huvudet neråt och jag hann bara känna hur ljudet började

komma längre och längre bort, men som tur va kom det tillbaka eftersom jag hann sätta mig 

hyffsat snabbt. Puh!. Länge sedan jag hade så. Tänka sig att jag va så rädd för det ofta förra

graviditeten.

Mamma brukar ju drömma mycket och konstigt i vanliga fall, men nu har det ju självklart ökat ännu mer. Pappa han kan få sig några skratt och ibland inte för ibland drömmer jag så hemska dumma saker också. Men här om dagen drömde jag såå mycket konstigt skrattretande. Tyvärr kommer jag inte ihåg början, för det va verkligen hur mycket olika ologiskt i samma dröm. Men det slutade iaf med att jag skulle flyga ett stort plan själv och vi fick kraschlanda i en snöig skog,. Det gick bra, men vi behövde ta oss någonstans. Gick och va rädda för vargarna. Hittade en restaurang mitt ute i inget. Stod i bak i deras kök och fick lite mat. samtidigt som det kom  in några vargar som jag och Kevin Costner passade på att mata ur handen..Happ haha. här om dagen va det ju dags att hoppa över till en lyxkryssare..japp, hoppa över för de började åka innan jag hann gå på..usch otcäkt. det va casino och lyx och fotografen va kapten. I mellanåt åkte båten under vattnet, då fick man simma och akta sminket haha. Vilka grejer :) Det va lite hemskheter om dödsfall mm i den drömmen också, usch men det ska jag inte gå in på..mer än att det passade inte då för jag skulle ju till ullared och fick då åka själv. suck..haha..skumt..Samt att jag inte ville berätta för folk om dödsfallet än, för det skulle förstöra julafton för dom, vilket tydligen va runt hörnet..

Nästa vecka är det MVC dags igen och dags börja mäta SF måttet. Ska bli intressant, då du ligger

lite före, precis som syster din. Inte nog med att vi fick framflyttat datumet 5 dagar, men du är

även lite före det också verkar det som.

Vikten ser jag väl inte jätte mycket ifram emot. förra

veckan gick jag upp ett helt kilo. usch då. denna vecka har jag kämpat, men inte lätt med tråkigt

väder. Men klarade mig på 0.5kg iaf. så nu väger jag 63,8. Men det är iaf ca 6kg mindre än sist.

Mamma och Pappa har börjat diskutera namn. Om du är en pojke så har vi namn och andranamn

redan klara. Men flicknamn har vi för många olika och svårt att besluta om..dags att börja

diskutera rejält och kolla runt, så att det inte blir beslutsångest när du väl är född. Vill gärna ha

namn i tid på dig så man kan sätta in födelseannonsen :)

Du är på dag 162 av 280. (57,9%).

Du är i vecka 24.
Du har gått 23 fulla veckor och 0 fulla dagar (v23+0).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).

Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Lör 18 aug 2012
Du har 118 dagar kvar till beräknad förlossning.

v23    v24

... av att titta på vårt andra underverk och vilken fotobebis det är..i magen iaf..sen återstår att Se :)

Men älskar detta foton när hoan suger på tummen :)

Sitter här och minns tiden tillbaka när Savannah var nyfödd. Va mycket minnen som redan tappats på vägen på något vis, för det hänt så mycket på kort tid.

Men men, minns iaf känslan när man äntligen efter 4 dagar åkte hem från BB. När man gick in i sitt lilla hem med en ny familjemedlem för första gången. Vilken känsla och oj, så länge jag väntat på den stunden :)

Vilken rofylld känsla att lägga vår dotter i sin vagga i tvrummet och starta Bryan Adams liveshow med musik på tvn.. Självklart skulle hon höra det bästa och njuta och känna sig trygg hemma :) Man gick ut i köket ibland och tillbaka snabbt igen, för man inte ville vara ifrån sin skatt för länge :) När man la henne i sin egna säng första gången och så hårt och fint hon sov. Man fick nästan väcka henne för mata henne på natten :)

Nu börjar man drömma sig fram till hur nästa bebis första tid kommer bli. Denna gången kommer vi hem till ett större hem och hemma väntar dessutom storasyster..hur man nu kan vara STORAsyster när man själv bara är liten 2åring :)

men va man längtar, drömmer och är nyfiken om det mesta nu förtiden. Speciellt nu när lill bäsen sparkar allt mer och visar sina åsikter :)

Igår var det MVC besök, som gick bra..hjärtljud på 150.. busen sparkade mot apparaten, vilken BM gillar att se om de gör, för då märker man verkligen att de är medvetna om att nåt händer.
Jag hade lågt blodtryck.. 105/60. sist hade lägsta 110/55 tror jag. vet inte vilket som e värst att ha lägst.. det övre eller undre blodtrycket. ska nog söka lite om det för skojs skull., men skönt det inte är högt iaf.
inget i urinet och fick ta blodprov. gött nog fick jag den sköterska som minns min rädsla och hon e så bra. Kände det jättebra då vi pratade om annat samtidigt, men hon drog ut den lite för snabbt så hade ont i ådern hela kvällen sen..aj.

Har senaste påpekat lite mer att det gör lite ont i kroppen då och då, men inget jättestarkt. Det ändrades dock i natt när jag vaknade av att inte kunna vända på mig för jag hade så ont i ljumskar och ben. Ajaja..På morgonen va det samma. var tveksam till hur jag skulle ta mig ur sängen, lyckas bära med min barnen ner för trappan. men det gick och det har under dagen blivit bättre iaf.pUH nu får inte foglossningar börja krångla också. har ju bestämt att få en bra sista del av graviditeten denna gången jämfört med början och med förra graviditen.. men men..vad bestämmer jag..inte det tydligen hehe.

Härliga unge..

Människan är stressad. Man glömmer leva i nuet för allt man måste göra. Jag vet, jag är en av dom.
Nu ibland när jag måste lägga mig ner för få tillbaka andan, som jag tappar lite då och då när

magen växer :) , så ser man världen från ett annat håll. Från barnens håll. Framför mig, på mig,

runt mig och överallt ser jag min 1.5åriga dotter springandes, skrattandes,gapandes, pratandes. Så

mycket fart och liv. Så mycket att skratta åt. så mycket att faktiskt lära ifrån en sådan liten person.

Hon är inte gammal, men hon är ändå en egen individ, med egna känslor, egna tankar och helt

eget sätt. Varje dag ser man att hon uppfattat något nytt att göra eller säga. MAn ser hur hon

verkligen funderar på lösningar och hur otroligt smart hon är. Hon hittar så finurliga lösningar, som

jag faktiskt inte vet om jag själv hade tänkt på :)

Något annat är ju att hon är i den där åldern jag alltid drömde om när jag ville ha barn som yngre.

Hon är i den bästa åldern. Den charmigaste, den roligaste, den underbaraste åldern, å man måste

verkligen uppskatta det mer.
Här om dagen fick jag på henne lite nya kläder och osch va hon ändras. Hon kan se så stor liten ut.

En sådan liten invidid, men ändå en helt egen person som kan se såå stor ut ibland. När skedde

det? Har hon jeans och skjorta så är det en liten person, har hon kjol mm + tofs stående rakt upp

med sitt tjocka hår, så blir hon en annan liten docka :) När hon får på sig sin vårjacka och har sin

napp och snutte med sig snodda från sängen eller bara en go permanentkaluffs efter somnat

direkt efter duschen..detta är min lilla tjej.

Jag tittade på henne här om dagen och fick den där speciella känslan som är en sådan otroligt stor

kärlek inom mig att jag inte vet vart jag sak ta vägen eller vad jag ska göra..Jag får en slags panik

inom mig ..en panikgokänsla av lycka för jag har denna underbara dotter..Jag har skapat henne..vi

har skapat henne..från inget till den hon är idag. Utseende och sätt.
Jag tittade på henne och ville änna kidnappad henne...hehe..men behöver inte..för hon e min.

Hon ser precis ut som den där lilla tjejen jag drömde om som liten skulle bli min,..en kärlek så

stark..en kärlek man inte kan få på nåt annat vis än till sitt barn..

..och om några månader har jag ännu en liten parvel att lägga kärlek på..självklart undrar man

ibland hur ska det vara möjligt? hur kan man älska någon mer? finns det kärlek nog? ingen kan ju

bli som Savannah är? Nej, det är ju sant..för hon är unik..precis som min andra lille pojke eller lilla

flicka kommer vara..vad jag längtar :) samtidigt som jag absolut inte vill stressa ett ögonblick från

min nuvarande tid...

Igår satt vi och såg sista avsnittet någonsin av serien One Tree Hill. Ja visst det är bara en serie,

men det kan ändå vara ledsamt. Har man följt det i 9år, varje vecka och engagerat sig i

karaktärerna och även funnit likheter med sina egna känslor och liv, så är det faktiskt inte konstigt

om det nästan fälls en tår när de säger farväl. SJälvklart beror det lite på vad det är för slags serie,

hur länge och intensiv den är. Man gör ju inte så till allt man ser.
Men denna serie va speciell. Man connectade med den. Man levde med i känslorna och

likheterna i ens egna ibland. Tom jag och maken fick ett speciellt band ihop över denna serie.

Även om det först va många suck och "va löjlig du är som är så fast i serien", men för 2år sedan,

när jag satt hemma gravid och dålig så la jag in stöten..hehe. jag tog fram bland de mest

spännande intensiva känslomässiga avsnitten, startade det framför maken och han nappade på

betet..hehe. Vi såg det avsnittet och kanske några sammanhängande med det, mitt i säsong 4, sen

hoppade vi tillbaka till säsong 1 och såg nog fram till säsong 6 på 2-3veckor. Han va lika fast som jag

och kände samhörigheten med karaktärerna. Vi kunde titta på varann i smyg för vi visste när vi båda skulle känna nåt för en viss scen, spänning,drama,kärlek, känslor för vårt egna liv mm..

 Nu 2år senare ha vi sett alla 9säsonger och fick igår

säga farväl. Visst kanske inte det mest känslosamma avslut man kunde få av serien, men minnena

av alla första säsonger fanns ju kvar. Det var ju därifrån vi har vårt..ALWAYS & FOREVER.. som var

med i temat på vårt bröllop, i vårt hem, i vår förlovningsannons,vigselannons och mycket mer..
Alltså ännu ett långspelat program lämnar tvrutorna, vilket är många serier i år som gör. Känns

dock inte lika lovande att det kommer nya man kan fastna för på samma sätt som dom som

skapades på 90 och början av 2000talet. Well well..Har ju boxarna så det är bara att börja på säsong 1 igen.. :)