Klockan stod på 07.00, hela huset var tyst och vi sov riktigt skönt och avslappnat. Tro det eller ej.

Jag hörde klockan ringa och tryckte på snooze...en gång till, en gång till och en gång till. 07.20 gick

vi upp medan lilltjejen fortsatte att sova vidare.
Inget nervös ännu. Bara för att nåt skulle gå fel. Att man skulle må dåligt eller annat. Mätaren

visade - 17 C...kändes som det skulle kunna hindra fotograferingen ute, men solen kom ju fram

och vinden var helt stillla. Kanske kunde det gå ändå?
Vi sitter i lugn och äter frukost..sista timmarna innan vi övergår från sambos till man och fru :D
Vid 08, kände sig lilltjejen på sig att det var nåt speciellt med dagen och därför redan dags att

vakna. Jag slängde på mig lite kläder som gick att klättra ur, packade med mig slöja, smink och

annat för att dra mig mot frissan. Underbart mysigt ute. Kändes som en bra början på dagen.
Efter att hållt på med frisyren ca 1h, så kom även en kompis för att sminka mig. Det drogs i mig åt

alla håll, men efter ca 3h så var det dags att bege sig vidare för att hämta brudbuketten. Lite

nervöst att floristen inte skulle förstått hur jag ville ha den, men där va det inga problem. Blev

perfekt :D Folk stirrade lite när jag kom i mjukisbyxor,vinterjacka och slöja springandes, men men

:)

Tillbaka hemma med min ena värd och hennes mamma som skulle vara barnvakt åt vår underbara

dotter denna dagen. Vi låg bra till i tiden, så vi passade på att äta, gå igenom vad som behövdes

tas med och snacka lite skit. 12.30 kom vår skjuts och vi insåg att dottern inte tänkt somna sin

vanliga tid och vinkade när vi åkte. Solen sken, himlen va klarblå och fin. Visst det var kallt, men

kändes inte så farligt faktiskt. Vi kom fram till kyrkstugan och började byta om för fulla muggar.

Skulle vi lista ut hur jag skulle i klänningen och hade vi glömt något? Påklädd och ordning så skulle

jag försöka ta mig in i bilen med en vit stor klänning. Happ, lättare sagt än gjort, men efter att ha

gjort det några ggr den dagen så fungerad det iaf bättre senare :)

Vi åkte för att möta vår vän, fotografen, och fota ute. Var rädd att det inte skulle gå, men

adrenalinet höll värmen..en stund iaf :-) Där stod vi och posade på gångvägen vid vattnet med folk

tittandes och solen skinandes. Trodde det skulle bli nervös, men det var faktiskt rätt avslappnat

och skoj. I mellan byte av plats så for jackan snabbt på och raska steg vidare för att inte tappa

känseln i tårna helt haha.
När vi fotat runt ute så tänkte vi även fota lite inne, för att kunna ha med blombuketten som inte

klarade 18minus. Även det blev kul då det även togs lite skämtfoton och vi skratta åt hur dumt det

ble vi mellan. Ska bli riktigt kul att se dom fotografierna sedan.
Man kan tycka vi fotat klart nu, men  icke. Nu for vi tillbaka mot kyrkan för att även där ta ett fint

naturfoto ut över de snötäckta åkrarna på slätten. Det var underbart fint. Samtidigt kom

barnvakten och dotter körandes för att även få chans att få foto på hela familjen finklädda.

Lillgumman hade dock somnat i bilen, vilket aaaldrig sker annars. Efter en till stunds sovande, så

klädde vi även på henne och tog oss in i kyrkan för att fotografera lite allihop där. Savannah

flinade glatt och sprang mellan bänkarna och gjorde tittut :)
Vi passade även på att testa ljudet så det fortfarande fungerade. Vilket det gjorde. På med kläder

igen och över till stugan för att ta en paus. Klättra ur klänning,underkjol och annat för att slippa

oroa sig för att spilla när vi åt. Savannah försökte charma alla och humöret va glatt. Klockan slog 16

och det var bara en timme kvar tills vi skulle stiga in i kyrkan igen. Helt plötsligt kommer de och

säger att stereon inte fungerar. WHAT..? Jag tar på mig och springer till kyrkan. Mycket riktigt, inget

gick trycka på..shit..happ, dra ur strömmen och testa igen. Då fungerade det. PUH.. Jag gick ut för

att inte möta några tidiga gäster, men redan då ser jag mormor och morfar parkera..jag springer

iväg så de inte ska se mig, men antar de såg en slöja flygandes efter någon haha..
Nu började folket anlända sakta men säkert. Brudgummen började få lite nerver verkade det som

då han pratade om det, men jag hann inte tänka på det. Jag hade fullt upp med tänka på om allt

var rätt; kamera,blommor,det det och det osv.. Vännen kom för att fylla i sminket lite och sen va

det dags för alla att dra sig mot kyrkan medan brudparet och dotter var kvar i stugan och väntade 

in att alla skulle sitta på sina platser i kyrkan.
Fortfarande har jag inga nerver, men min blivande verkade få lite :)
Värden kommer ner och säger att nu kan vi gå dit. Vi tar på oss våra jackor och går mot kyrkan. Vi

går innanför den yttre dörren och ställer sig oss i "hallen" :-P Tar av oss jackorna, tar korgen med

limegröna blomblad (oäkta) som Savannah ska försöka gå in med och slänga ut och tar fram min

blombukett. Vaktmästaren startar kyrkoklockan och då börjar det väl komma liite nerver över mig

också hihi. Men det hinner jag inte med. Vaktmästaren frågar om vi är redo och jag svarar snabbt

ja, även om vi inte är det. Men vi lär inte bli mer redo, snarare tvärtom hehe. Bäst att inte ge

nerver tid hihi. Dessutom hade Savannah börjat att pilla på blommor och allt.

Vaktmästaren stänger av kyrkoklockorna, kantorn börjar spela "everything I do, I do it for you" som

intro på piano, dörrarna börjar öppnas och Savannah häller ut alla blomblad i hallen. Shit, fort

plockar jag upp allt och slänger i korgen igen och dörrarna öppnas helt. Stämningen är perfekt.

Ljuset är svagt och gången lyses upp av tända  ljus. Kyrkan vi valde var inte en vanlig lång vit kyrka

utan hade guldaktig och varmare vit färg i sig. Den var inte rak lång heller utan lite finare former

på hihi. Allt var varmt och underbart. Nu återstod att se hur vår dotter skulle sköta sin ingång.

Detta var nåt man inte kunde styra alls ju och nu i efterhand behövdes det knappt heller. Hon

skötte sig helt perfekt! Hon tittade förvånat på alla folk som stod där, men sen slängde hon ut

massa rosblad i gången. Hon stod still lite och jag sa till henne att titta där framme stod Hampus,

gå dit.. Hon tittade och började glatt gå framåt och fortsatte slänga ut rosbladen sååå fint. En gång

kom hon ihåg att när vi tränat på slänga ur så lägger vi även i, för då plockade hon upp lite igen och

la i korgen :) När hon gick där så blev jag så stolt som mamma och så rörd att jag änna fick tårar och

snyft redan då.

När vi kom förbi bänkraderna så stannde hon i första raden med "barnvakten" och

mormor,moster,morbror mfl. Där satt hon redigt igenom nästan hela vigseln. Ibland hörde man

"mamma ja, pappa ja..mm :)" bara charmigt dock :) inget gap och gnäll.
Vi kom fram till platsen vi skulle stå på och där slutade kantorn (vår vän) och istället startade den

riktiga låten "Everything I do, I do it for you" med Bryan Adams. Man kan helt enkelt inte bara låta

någon annan framför hans låtar. Måste ha hans röst. osch osch :) Hans text stämde precis in..När vi

kom fram ställde vi oss mot varann och höll varanns händer och såg in i varandras ögon.

Stämningen var precis som jag ville. Känslosam. Tårarna började komma, snyftet började komma

och jag var nästan på väg att komma in i det så där långt att man inte riktigt kan hejda riktiga

snyftningar som syns med hela kroppsspråket och förmodligen även hörs. MEN lyckades hejda

det, annars hade det nog stannat upp lite :P Även David hade röda ögon och känslorna fanns där.

Han sa hur fin jag var och älskade mig och jag älskade honom.
Ögonblicket vi väntat på var här. Precis som vi ville. Jag var rädd att all stress och press osv skulle

göra att man inte hann "känna" ögonblicket riktigt, utan bara flyga igenom det som ännu en sak på

listan så att säga. Men hepp. Det blev perfekt. När låten spelats dit den skulle och sänkts ner, så

började Malin sjunga "This Moment". Även den med text vi valt efter våra känslor. Läs gärna

texterna på de låtar vi hade med. ( http://artists.letssingit.com/bryan-adams-lyrics-everything-i-

do-i-do-it-for-you-kvzc6cp    , http://artists.letssingit.com/marie-picasso-lyrics-this-moment-

w29m1lr  )   De var ord från våra hjärtan och själ. VI hade även med texterna på både engelska och

svenska i vigselhäftena så alla kunde förstå vad vi kände.

När vi lyssnat på henne sjunga klart så sjöng alla en vers på en psalm vi valt som handlade om

kärleken. Lagom mycket kände vi med en vers. Efter den så läste kantorn en dikt som min farfar

skrivit. Eftersom han oväntat somnade in i november, så kunde han inte vara med oss denna dag,

men när jag såg hans dikt kände jag att den måste bara vara med på mitt bröllop. På så vis kunde

jag känna hans närvaro och den passade så perfekt. Den handlade om hur man inte skulle låta

kärleken flyga sin kos, man skulle uppskatta den och vårda den mm. Helt perfekt. När hon läste

den kom tårarna smygandes igen. Liksom nu.

Efter detta så var det dags för prästen att faktiskt vara med i vår vigsel :-D En skönare präst kan

man nog inte hitta :) Han sa de där sakerna han säger och frågade om vi tog varann. Ja, sa David

med en tupp i halsen, så att han fick upprepa det. Prästen skratta lite och sa att han sa ja dubbelt

upp :) Även jag sa ju självklart Ja. Efter detta kom mina små syskon (6,12) kom fram med ringar och

för att hålla i min bukett. De stod kvar fint och väntade. Så stiliga.
Låten This I Swear med Nick Lachey spelades i högtalarna med text som passade perfekt efter vi

precis sagt JA till varann. ( http://artists.letssingit.com/nick-lachey-lyrics-this-i-swear-f615mgb )
Så mysig stämning.
Vi knäböjde sedan och tog på ringarna mm.
Sa våra löften och efter det var vi gifta. Då sjöng MAlin återigen. Denna gången en svensk låt

faktiskt. Sara Löfgrens För alltid ( http://artists.letssingit.com/sara-lofgren-lyrics-for-alltid-bpj9c83

). Texten Vi älskar varandra så, som ingen annan kan förstå, det är för alltid du och jag. var den jag

fastnade för mest.
När denna sjöngs så fick vår lilla dotter för sig att det var dags att dansa. :D Hon gick fram i kyrkan

och dansade fint med låten. Dansade sig bortom allt och satte sig på stolen bredvid prästen :) Efter

suttit där en liten stund gick hon över hela alltet och hämtade en psalmbok som låt på en stol.

Gick tillbaka, halvdansande med den och visade prästen. Sen gick hon med den till morbror (12) i

första raden. Jättecharmigt alltihoa :) När hon sjungt klart så startade slutet av Bryan Adams låt

(bara halva in) för att folk skulle få fota och vi skulle gå ut och in igen. Helt perfekt så kom

Savannah fram och sträckte upp händerna mot David för att gå med :D
Nu fotade folk för fullt och vi drog sedan vidare ner till stugan för att packa med oss saker och dra

oss vidare. Samtidigt åkte allt folk för att byta bilar och skjuts för att dra sig vidare mot

bygdegården.

Detta får jag skriva om i nästa inlägg..annars blir det föööör långt :)

In i senare timmarna av festen kom det självklart en lek till bruden och brudgummen. Denna innebar att klämma på rumpor och känna vem som var maken eller klämma vader och känna vem som var frugan :P

Något jag som brud inte hade sett fram emot, då man inte har någon aning om vem det är som man klämmer på hehe. Kan ju vara morfar liksom haha. Därför nöp jag inte aaallt för nypande alls faktiskt.. knappt snudda.. men tävlingen va igång..

I lördags blev vi man och hustru :-)

Här är första klippet när vi gick in i kyrkan med vår dotter, som skötte sig precis galant :)

Dagen var för övrigt helt perfekt :-)

Jag kommer skriva om detta snart..när tiden finns :) Hoppas klippet går a
  tt se

I lördags blev vi man och hustru :-)

Här är första klippet när vi gick in i kyrkan med vår dotter, som skötte sig precis galant :)

Dagen var för övrigt helt perfekt :-)

Jag kommer skriva om detta snart..när tiden finns :) Hoppas klippet går att se

..tills man lämnar livet som ogift bakom sig och istället för att kallas flickvän,sambo och fästmö så blir det istället till att kallas fru/frugan. :-D

Ja, det låter väl inte alltför charmigt på svenska, om jag ska säga det själv, men innebörden i sig betyder ju allt. Att ha bundit sitt hjärta, sin själ och sitt liv till en människa man älskar och på så vis stärka våra band ännu mer. Det värmer i hjärtat bara att tänka på det.

Det är nu alltså 3 nätter till att somna innan Bröllopet. Två morgonar till att vakna som inte är vår bröllopsdag. Osch va nära det är. hihi.

Jag hoppas bara man hinner uppfatta varje ögonblick den dagen och inte bara flyga med mellan alla stopp.. ja det är ju ändå ett tajt schema..frisyr,sminkning,äta,åka bil, på med kläder,fotograferas där, fotograferas där och där, byta om, äta, fixa och trixa, gå in i kyrkan, gifta sig, åka vidare, åka vidare igen, det och det hehe..ja det är mycket som ska hinnas och minnas för resten av livet.

Idag hämtade jag bröllopsklänningen. Det om något måste ju betyda att det inte går nypa mig i armen och vakna ur en dröm? elle? :) Närmsta dagarna fortsätter allt i full fart för hinna, ordna och hoppas man inte glömt någonting. Men det är samtidigt skoj.

Nästa gång jag skriver här är jag alltså gift. JAg, den hopplösa romantikern..Wish me luck

Dags att starta en film. Vad ska man välja? det finns ju så många genrer. Jag gillar mycket olika också, men det hänger mycket på stämning och humör. En thriller sitter ju ofta bra. speciellt om den är dramathriller med verklighetsbasering. En actionkomedi är också kul att se på. Men sen kiommer ju självklart de där klassiska romantiska komedierna in i bilden. Självklart måste jag se dom också. Betyder dock inte att de alltid är bra. Nej icke. Men ändå ger jag mig fasiken på att se klart dom när jag startat (om det inte är tooootalt ofattbart dåligt vill säga) . En romantiskt komedi kan ju iaf ge några leenden och få en att smyga ifrån verklighetens allvar. Man drömmer sig iväg.

Visst är det konstigt att fast man kanske fått igång en rätt B film, så sitter man ändå där i slutet helt betagen av den där sitationen killen oc tjejen har hamnat i.. betagen i när killen tittar så där på henne, ler så åt henne, ser sårad ut, visar han bryr sig, ställer upp.. så sitter man där helt fast med ett aaaaaaaaaaaawwww och leende på läpparna och drömmer sig iväg att man vore där. Hopplös romantiker var det ja :D

Jag hoppas bröllopet blir så :D vårt alltså..som är om 2.5veckor

Jag satt precis och lyssnade på låtar inför bröllopet och beslutade mig helt självklart för den 2a låten jag ska dansa i in vårt äktenskap i min makes famn..ojoj...den passar så fint..gråter redan av tanken :D

Jag sitter återigen och scrollar igenom alla låtar jag har i datorn. Puh ännu en gång tänker jag. Så många gånger jag har gjort det inför en sommarskiva,vinterskiva,festskiva,midsommarskiva,u

sb lugna till bilen, usb rock låtar, usb 80tal, usb blandat and so on..

Denna gången ska det bli låtar till Vårt bröllop. Alltså ännu mer petigt. Ja varför, jo för jag lever i musik. Musik lever inom mig. Den talar. Texten är för mig extremt viktig. Det kan jag inte säga nog så många gånger. Det är känslor, det är någons liv som talar till någon annan och kan hjälpa dom i svåra stunder eller stärka bra stunder. Som i detta läge. Ett bröllop har så väldigt många känslor inblandade. självklart är då låtarna viktiga. Dess känsla måste förmedla det man känner och detta främst i texter, MEN musik är inte bara text även om det för mig är väldigt viktigt. Den perfekta rösten. Den där speciella tonen som kommer till på en viss mening eller till ett visst instrument. ojojoj jag kan inte finna orden att beskriva vilket rus som går igenom min kropp när vissa låtar; texter,instrument och röster slås ihop och finner en makt som tar över en. Ens sinnestillstånd kan flyga bakåt i tiden, framåt i tiden eller bara ge ett extremt känslorus i nuet.

Jag har väldigt blandad musiksmak. Jag är inte bara en sådan där som gillar pop eller RnB och allt vad det heter. Nej, jag är väldigt blandad. Det ska koppla till mig. Det ska kännas inom en för att fastna. Självklart kan vissa fastna som inte ger samma intryck. OM man ser så här. Schlager tex. Något jag alltid gillat (de från förr inte nu, då det inte är schlager längre eg) för man får ofta en glad pigg känsla i sig när man lyssnar på dom. Det vet jag ju att om de kommer på ett festställe så kan de flesta låtarna och det gör att man får extra fart då alla kan sjunga och hoppa med så att säga. och visst ibland kan vissa bli rörande, men de är ändå inte sådana där som berör så där långt inne. Det kan jag däremot säga att de som oftast berör mig och ger en viss känsla inom mig är självklart rockballader från 80talet. Shit där e det känsla alltså. ojojoj..Jag skulle kunna ha en fest med 80 ballader. ja visst, inte så festligt med ballader genom hela festen kanske, hehe, men tro mig, jag skulle kunna få det att bli festligt med endel av mina polare ändå. bara man hittar känslan :D

80talet för övrigt är talet som har slagit med bäst låtar..japp, det är klassiker utan dess like. de flesta låtar i festversion idag är omgjorda ifrån 80talet. upptempat eller nertempo. What ever så blir det nästan alltid en ny hit av det.

Country är en klass som jag också starkt gillar. De goa tonerna och berättelserna bakom en countryröst och gitarr kan ge en verkliga känslotankar. Lyssna bara (och se musikvideo) på Brad Paisleys '' Whiskey lullaby" eller "he didn't have to be". Mäktiga historier, som blir så mycket mer när det hör till countryröst.

Går vi vidare till dansband så är det också en go klassiker., Man blir glad. Det blir fart på folket och det blir en samhörighet av dansandet. ÄLskar när folk blir lite goa och svängiga.

Sen självklart kommer det inslag av ännu äldre låtar och ännu nyare som har helt andra stuk. Lionel richie, elvis, rihanna, mfl. Låtar man också kan fastna för självklart.

MEn det är ändå vissa låtar som är unika. Bryan Adams kan ingen slå enligt mig då. Han har klassiker i alla stuk. Det är text, det är känslor, det är gitarr och trummor som borrar sig in i själen och hans röst...mmmmMUMS :-P Jag saknar så att jag inte hört honom live. Det skulle ge ett sådant känslointryck i själen att jag inte vet vart jag skulle ta vägen :P

Tillbaka till nuet. Jag sitter som sagt här och försöker besluta låtar och det är inte lätt. JAg vill ju alltid förmedla något med musik, för jag anser det är det musik ska göra. Om det så är text av känslor eller glädjerus och fniss.  När jag sitter här så hamnar jag på låtar som bara får mig i sådan mäktig stämning.. asch jag kan gå runt och runt i cirklar här för bara de som verkligen fördjupar sig i musikens kärlek förstår vad jag menar..oh nu känner jag för att sitta i en bil i riktigt mörker och regn slående mot rutan och bara spela några unika underbara låtar. eller stå i en stor sal och bara höra ljudet högt runt om en bita tag i varje del av en..

well well..får väl duga med datorn för tillfället..det är rus nog för idag :D jag lär inte somna med små får hoppandes över huvudet icke..nej nåt helt annat :D

Hur ska jag kunna välja bort låtar? vi får lyssna hela natten alltså :) jag skulle kunna sitta och bara titta på folk när de lyssnar på låtar för att se om de verkligen förstår innebörden med den makten vissa låtar har :D

http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/Vi-Foraldrars-Omslagstavling/Photo-competition-candidate-template-2701