För några år sedan vet jag att jag kopierade en text jag läst och sparade i datorn, för att kunna rädda liv. Tyvärr har man flera ggr rensat datorn, bytt dator mm, så man vet inte var detta tog vägen.

Nu kom det upp på fb igen. Så jag tänkte ta chansen att sprida det vidare här.

Det är lätt. Så lätt att rädda liv. Iaf i dessa fall.

Det är 4 enkla steg. Om du ens bara kommer ihåg 2steg så är det iaf 2steg närmare att hålla, kanske din käraste, i liv. Så några få sekunder kan du allt ta till att lära dig detta. Mycket viktigare än många andra saker vi lär oss varje dag.

En vanlig grillkväll snubblade Ingrid och ramlade. Någon erbjöd sig att ringa ambulansen, men hon övertygade alla, att allt var ok med henne, och att hon bara snubblat p g a sina nya skor. Hon var dock lite blek, så hennes man hjälpte henne, borstade av hennes kläder, och gav henne en ny tallrik med mat. Ingrid festade tillsammans med dom andra, resten av kvällen. Ingrids make ringde senare och berättade att Ingrid skjutsats till sjukhuset senare på kvällen, och att hon avlidit kl 23.00 Hon hade fått en stroke!!!!

En neurolog sa, att om en patient som råkar ut för ett slaganfall, får läkarvård inom 3 timmar, har man stora möjligheter att rädda personen. Det handlar om att vi alla behöver lära oss att se tecken på stroke, och att kunna ringa ambulans och vidarebefodra dessa informationer, så att patienten snabbt kan få rätt behandling.

En snabb test består av 4 steg.

1. Be personen att le (det går inte).

2. Be personen att säga en hel mening

3. Be personen sträcka upp båda armarna (det kommer inte att fungera helt).

4. Be personen sträcka ut tungan (den kommer att rulla sig eller vrida sig i munnen.

EN KARDIOLOG (hjärtläkare) HAR SAGT, ATT OM MAN SPRIDER DENNA VETSKAP, TILL SÅ MÅNGA MÄNNISKOR MAN KAN, SÅ KAN VI VARA HELT SÄKRA PÅ, ATT VI BIDRAR TILL ATT RÄDDA LIV, KANSKE T O M VART EGET.....

Ett bröllop är en stor sak. En stor stund. En stor dag.
Även om själva vigseln bara är en kort stund i kyrkan, så har den en enormt stark effekt. Den skapar ett minne för livet. Den skapar tro, hopp och kärlek. Den skapar en känsla inom människorna som är där, som man inte kan få någon annanstans.
En kärlek förmedlas på ett vis man inte kan göra någonannanstans än just där, den dagen, den stunden.

Jag sitter för fullt och planerar bröllopet. Alla stunder och tankar som inte går till min dotter går till bröllopet känns det som :-P Det är mycket att planera och som en detaljist som älskar pilla och tänka de där extra stegen så tar det myyycket energi. Vem vet, tillslut kanske allt blir jätteenkelt - precis motsatta mot mina tankar just nu.hihi
Mycket av mina tankar begränsas ju självklart av ekonomi och att man bor i en liten ort ute i ingenstans haha.MEN det ska nog bli bra ändå :) Så länge jag får förmedla det jag vill. Kärleken jag har för min familj. Min make och vår dotter. En starkare kärlek finns inte.

Eftersom det krävs så mycket energi åt alla håll mat,dricka,fika,tårta,

underhållning,bar,bordsplacering,gästlista,inbjudn
ingskort,hemsida,dekoration

stol,bord,duk,tak,vägg, festhäfte,bil,kamera,vem sköter musik, vem sköter de knapparna i kyrkan, vem sköter den saken där osv osv.. Så väldigt många detaljer i både det stora och i det små. Detaljer man inte märker förrän man väl sitter där och planerar allt. Måste erkänna att ibland glömmer man nästan av vad man gör.

det blir ett slags jobb, som ska vara klart till ett visst datum. Massa små och stora deadlines.
Men så kommer man till en sådan här stund.

Jag sitter med de låtar vi valt ut att ha i kyrkan och översätter de engelska texterna till svenska, så att även de som inte är så bra på engelska, kan förstå vad vi förmedlar. För det är just det. Man förmedlar så extremt mycket genom musik. Texter för mig har alltid varit väldigt viktiga. De kan förklara det man innerst inne känner, men inte kan förmedla rätt. Jag vet att det finns saker både jag och min älskling kommer tänka och vilja säga på vår bröllopsdag, men som

kommer vara svåra att förklara och svåra att kanske "våga" säga hehe. Ja, våga.

För det är ju faktiskt så att gifta sig så står man i centrum och längst fram på scen. Jag må varit på scen och sjungt och pratat inför tidningar och massa folk, men det har inte min blivande make. Så man kan egentligen inte räkna med att han ska våga stå där och öppna sitt hjärta inför släkt,vänner,bekanta. Jag är heller inte säker på att när jag väl står där så kommer jag få fram mer än tårar,tjock i halsen

och stammande :-) Det är ju ändå ett överväldigat ögonblick.
Därför kommer texterna in. De som kan förmedla det vi vill säga. Jag hoppas verkligen att folk läser dom innan och vet vad vi säger när de spelas och sjungs.

För jag kommer känna vartenda ord in i mitt hjärta och själ, när jag går ner för gången till min framtid och ställer mig emot min älskade och ser honom in i ögonen, kommer varje ord stärka den kärleken och känslan vi har just då :-)
De runt omkring oss kan inte komma i närheten att förstå den kärlek vi har, men genom de texterna kan de iaf försöka :-)

Mamma och dotter har sitt pigga-upp-oss-dans. Mamma håller sig dock bakom kameran:-) Men dotter dansar tillräckligt framför, för oss båda

Idag fyller vår dotter 1år.
Det började med att hon igår blev lite känsligare med att äta sova och leka. Lite gnällig, vilket tyder på att en tandsing kanske är på G. Men det var ändå hyfsat bra. Efter en timmes sovande på kvällen så vaknar hon jätteledsen och man märker det är nåt speciellt då hon inte kan somna om. Därför fick hon komma upp. Som tur var så blev hon jätteglad uppe och gosig. Vi märkte då att tanden gått igenom. Stackarn som vaknade av det. Efter fått lite alvedon och välling så lade vi henne igen och hon sov till 07 i morse. Även då vaknade hon lite ledsen och fortfarande trött. Vi höll det mörkt och gav henne lite alvedon och välling och 20min senaare stensomnade hon. Vid 09,30 så vaknar man av att det ligger och jollrar lite mysigt i från hennes säng. Vi gör ordning oss och tar med oss alla möjliga kameror och går in sjungandes med paket till hennes säng. Där sitter vårt lilla charmtroll med napp och snutte och nyvaken hårrufs :-) Hon får ner paketen i sin säng och börjar genast dra papprena. Varje gång lika glad och chockad över att hon fick loss bitar.

När hon fick sin 2a present, som var ett slags piano med olika ljud och även musikspelandes så började hon genast inspektera, trycka och dansa för fullt med stora leenden till musiken :-) Tacka vettja filmkamera för att ha med dom minnena att kika på om och om igen :-)
Sen gick hon iväg med sin nya leksak och hade med sig den överallt :-)

När det var dags för en liten vilostund, så kunde inte mamma låta bli att åka in till leksaksaffären och köpa ännu några presenter :-) Det var ju så kul att se henne öppna och grejsa. Därifrån fick hon en väska (då hon hela tiden ska gå runt med min vanliga eller filmkameraväska) och även ett glitterigt trollspö (som jag alltid velat ha - sägs det inte att man ska ge bort saker man själv velat ha? ).
Hon leker med dessa och sedan är med när vi bakar tårtor.
Mammas mormor fyller nämligen 80 imorgon så vi passade på att bjuda dom på en tårta med ljus att blåsa ut och även Savannah fick en egen liten tårta.
En helt egen, med fria händer.. ni kan tänka er hur detta gick :-) Om inte så får ni se bilder nedan hihi..

Av gammelmormor och gammelmorfar fick hon en kassaapparat med ljud och skojsigt. Vi passade på att leka affär.

Förutom detta så har hon fått lekt med vovven idag, hon verkar även skaffat sig en låtsaskompis redan. Hon går nämligen och tjatar om nån/nåt "hulda" hela tiden haha..låter så sött :-)

Nåt mer hon fick för sig att lära sig på sin 1års dag..Jo, hur man klättrar upp i soffan för att nå tv-dosorna. Japp,. Så nu blir det ännu mer koll som gäller. farligt farligt att klättra upp där. Det är ju inte som hon fattar att sätter jag mig bakåt där det inte är rggstöd så ramlar jag ner..nej nej.. haha.

På lördag är det dags för släktkalas för Savannah. Ska bli spännande och kul att 1års pynta. Idag var det ju bra ballonger och serpentiner. Men då blir det mycket mer hihi..lite skojsigt mm :-)

Måste säga att det är nästan lika skoj när ens dotter fyller år som en själv. Lika nyfiken på paketen och vilka som hör av sig :-)

                                   "

" Mamma till kassan Mamma till kassan"  

                              Tack för presenten att leka med tårtan :)

Tänka sig att idag har redan vår dotter varit hos oss i 365dagar. Hur många timmar är inte det? Hur många sekunder har jag suttit och bara stirrat på henne och njutit av att hon är min?
hur många gånger har jag stannat upp bara för att verkligen försöka få förståelse för just det? Ja att hon faktiskt är min. Vår. Vår lilla tjej. Skapad från ingenting till att bli denna underbara varelse. Allt pga kärleken mellan mig och min älskling.
Som nu är så mycket mer än vad vi var innan. Nu är vi Mamma & Pappa. Nu är vi dessutom mamma och pappa till en 1åring. Ojoj, va tiden flyger iväg när man har skoj :-D för visst har man skoj. Om man bortser från vardagliga problem och annat strunt som kan påverka en negativt, så har man extremt skoj med denna lilla flicka. Hon har så mycket roligheter för sig och vet precis hur hon ska charma både mig och sin pappa. Även de flesta runt omkring :-) Hon är vårt lilla hjärtegull och lyser upp allt när det är mörkt. Hon är vår största kärlek. Tänka sig vad människan letar efter den storta kärleken hela tiden och jag trodde jag fann den när jag fann min blivande make.. Å självklart gjorde jag det så sätt, men egentligen är ju ens barn den stora kärleken. För ingen kärlek kommer väl ens i närheten av de känslor man känner för sitt barn?

Jag såg en serie, där en mamma kom fram till en annan kvinna och sa " du borde verkligen kolla på dokumentärerna på discovery, där de berättar vad som händer om du går mellan en mamma och hennes barn." En mening jag säkert kommer använda en dag. För vad gör inte en mamma för sitt barn?

Se bara på graviditeten egentligen. Flera månader går man med rädsla att något kan hända, man får börja äta saker man vanligen kanske inte äter, man får ligga och spy och må otroligt dålig (allt detta var ju då min graviditet, alla har ju inte samma), man får må dåligt psykiskt och fysiskt med alla hormoner i kroppen, man förändras dessutom över hela kroppen och kanske har en kropp man inte ens känner igen för resten av livet, man får ta sprutor som tex jag hade jätteont utav - en fobi för just ådror som jag mådde otroligt dåligt av att behöva göra - ändå valde jag att frivilligt ta det extra bara för att vara säker på att mitt mirakel mådde bra, att man går igenom förlossningar - smärtor utan dess like antingen genom en naturlig eller snittas, man riskerar faktiskt sina liv, för en graviditet och en förlossning må vara naturligt, men de är också stora förändringar och händelser för kroppen, som man speciellt som förstföderska inte genomgått förut och därför inte vet hur man klarar.

När det lilla knytet visar sin existens genom ett enkelt graviditetstest så förändras en människas liv och levnadssätt för resten av livet. Det gjorde iaf mitt. Från den stunden så lade man livet innan bakom sig och nya tankesätt och känslovågar kom över en. För varje steg framåt så förändrades det allt mer. Nu står man här ett år efter att man träffade henne. Vår skatt, och varje dag som har gått, har gjort att vi förälskat oss allt mer i henne och detta lär fortsätta...

Vår dotter som 08,59 den 30aug 2011 blev 1år.
Hittills har resan varit otroligt spännande och händelserik och vi ser fram emot varje dag mer med dig för att se vart du för oss :-)

      Tänka sig. Första dagen hemma förra året. vilken skillnad   BB  

Ibland kan man verkligen njuta av livet. Om vi bortser ifrån att jag blev väckt klockan sju i morse...av en FLUGA..ååh, jävla sak som satte sig på mig heela tiden. fick tillslut sätta mig med ögonen i kors och flugsmällan i högsta hugg. Efter en stund är monstret död och jag fortsatte

att sova. Vaknar vid 09.15 och hoppar upp för att göra ordning mig,då jag ska åka till frissan och klippa mig.Det sker inte alls så ofta som det borde göra, då mitt hår växer så otroligt snabbt. 

Men men pengarna finns inte till för det. Jag ställer mig på vågen och blir glatt överraskad. Visst det var bara några hundra gram, men det var neråt och till en vikt jag inte sett på 2år..jippi :-) Innan klippningen så inser jag..shit va e klockan? Jag ska ju sätta in vår dotters grattis annons i tidningen innan klockan 10 för att den ska vara inne på måndag, dagen innan DAGEN :-) Springer till datorn och startar. Hoppas inte damen i fråga tänker vakna och vilja ha mig just då. Vilket hon heller inte gör. Henne fick vi gå in och väcka strax innan tio. Där låg och

bara och myste vår gullunge :-) Hon älskar sin säng.

Jag slänger i mig ett äpple och drar iväg till frissan. Det blir kanske 6-7cm kortare?! och skitbra :-) Frågan är ju bara hur bra det blir när jag gör i ordning håret själv sen. Man har ju inte riktigt tiden, tålamodet eller ögon i nacken för att platta så noggrant. Well well. För idag är jag

jättenöjd. Jag passar på att gå runt och göra lite ärenden. Byta ut en infunktionell cd och kolla upp blommor inför brudbukett osv.. lite skoj. Vädret är underbart skönt. Vem kunde tro det skulle ske mer i år?
Jag drar mig hemåt igen och är så nöjd med håret att jag kan inte låta bli att testa lite kläder i garderoben också. Hittade några plagg som faktiskt döljde magen hyfsat bra.. Underbart. Inte samma 4 plagg jag alltid går i :-) så kul. Jag blir ännu gladare och passar på att skutta runt och skratta och dansa lite med min mysiga dotter som dansar takt med mammas dans och sång :-P

Nästa steg är att åka fram till Vara igen, fast denna gången med hela familjen och passa på göra lite ärenden och bara njuta av det underbara vädret till en VV promenad :-)
Solen steker och det kvava vädret slår till då och då. Vi hinner träffa på många och säga några ord. Kikade på lite dekorationer till framtida bröllopet och bara njöt av livet. Lilltjejen hade på sina fina sommarskor vi köpte i våras som hon som tur va hann ha på sig innan vintern.

Imorgon är det dags för vår dotters första barnkalas och har vi turen så kommer det vara de 28C som de lovat för då kan småttingarna få krypa i och ur lite barnpoolar och ha så skoj.

Glad är man då iaf. Nyklippt och kommer i nygamla kläder. Känner sig lite fräsch :-P Då toppar humöret. Det är väääldigt sällan jag känner så.

Sen har jag min älsklingstjej som fyller 1år om några dagar och min älsklings blivande make som jag planerar bröllop med..Livet leker :-)

            Kortet ovan så ligger savannah och myser i vagnen när vi står ute och pratar på promenaden. Mormor säger "neeej men det kan ju inte vara sant..hon kan ju iiinte vara sååå söt alltså...se på henne..se vad söt hon e" :-)   Savannah har kul med mormor verkar det som, på ovan kort. och kortet under är hon lilla tuffingen, dock väldigt söt tuffing.  

Ojoj vad tiden flyger iväg när man har skoj :-) Jag har nog inte skrivit här sen strax efter min födelsedag och frieriet.

Älsklingen har haft sin semester klart och redan jobbat en vecka. Men det går rätt lätt när han jobbar nu förtiden. Är så bra tider så ibland märker jag inte att han är borta :-P haha har ju ändå min lilla busa som sysselsätter mig, min viktträning och nu dessutom bröllopsplanering.

Jag kan säga det att många tror man är snabbt ute,men när det gäller bröllop så kan man inte vara tidigt ute. Bara sent. Det märker ingen förrän de själva ska planera ett bröllop. Det är så extremt många små detaljer och mycket har en slags kedjereaktion. Du kan inte göra den saken förrän du bestlutat den saken och den saken kan du inte besluta förrän du sett om den saken fungerat, som den bara kan göra om den personen gör så...ossssssssvvv... Shajt va mö det är.. Men det är ju kul :-) Jag som älskar planera och organisera in i minsta detalj. Tyvärr kan man ju inte göra saker exakt som man vill då man varit hemma i 1.5år med sjukpenning och föräldrapenning och ett jobbbyte för blivande maken mitt i. Mycket har hänt.

Påtal om mycket som har hänt så är det bara en vecka kvar tills vår lilla flicka redan är 1år..För ett år sedan hade jag extrem klåda på mage och fötter och det knäckte till så fort jag vände mig i sängen så jag var livrädd att jag inte skulle kunna röra mig efteråt för det var sådant extremt ljud och man kände hur det knäckte till..osch osch..

Min lilla flicka är stor flicka. Hon går omkring överallt när som helst. Hon är riktigt redig. Idag sov hon återigen över 12h..mamma like :-) Hon somnar mellan 20-20,30 oftast och vaknar ca 09 + minus 1h eller 30min. Väldigt perfekt tid för vår familj. Skulle inte vilja ha det på nåt annat vis. Vi kommer upp i tid, men inte för tidigt. Å hon lägger sig i tid så vi hinner göra saker, men inte för tidigt för då kan vi inte göra saker heller med kökssaker och om vi vill ut och gå eller annat.

Men sen har vi ju även en busig flicka som gärna tar datamusen och tangentbordet och nu förtiden väldigt gärna boxerkortet. Nu står hon med boxerkortet och själv säger ajaj när jag upptäcker henne..haha tokunge.

Hon lyckades även trycka ut hudkrämen i tuben när jag bytte blöja att det var under hela hennes haka..haha..sötisen..

Igår satt jag bara och kikade på min lilla familj när de kröp runt på golvet ihop.. vilken kärlek.. vilken lycka.. snart är vi dessutom ännu mer till familj. savannah får en mamma och pappa som är gifta. längtar :-)

Inatt låg jag så gött och drömde om bröllopsplaner, mitt i drömmen så slog åskan till och jag tänkte; nej usch åska på bröllopet vill jag undvika. Men insåg snart att det inte var i drömmen, utan att åskan börjat mullra i himlen i verkligheten.Klockan var ca 03,30 och ännu ett muller kom, som var riktigt rejäl. Jag springer upp och drar ut internet, tv och dator. Helt plöstligt såg jag hur himlen utanför persiennerna bara lyste upp rejält och muller kom inte långt efter. För varje blixt så kom mullret närmare och lät mycket högre. Usch usch, jag avskyr det. Flera ggr när det inte åskar så tänker jag att åskan allt kan vara lite mysig om den kommer, men när den väl kommer så nära så tänker jag snabbt om. Den har sådan makt över allt. Över min säkerhet, över min dotters, över min älsklings. Över mina dyra prylar inne, över träden utanför. Naturens krafter har inga stopp. De kan ändra eller ta ditt liv på någon sekund. Man ska inte skämta om det egentligen.

När jag var liten så var det jag som satt i skolsalen och försökte få de andra kompisarna att lugna sig när det åska, då jag inte var rädd. Ju äldre jag blev ju mer intresserade jag mig av alla krafter som fanns utom vår kontroll. På tyskalektionen, på svenskan och på engelskan skrev jag alltid om jordbävningar och tornados. Det var facinerande. Vad de kunde göra stora skador och komma från ingenstans. Nåt man inte tänkte på var att åskan är en sådan fara också egentligen.

Inatt låg jag och höll stenhårt i blivande mannens hand och hoppade till varje gång blixten sken upp himlen utanför och mullret skakade hela ens inre. Pissnödig var jag som fasiken också, men gå till toan när åskan är precis över, är ju inget man gör om man inte vill få upp en blixt i rumpan haha.. Sambon sa tillslut att nu har den nog försvunnit. Varpå jag sa att "säg inte så", då ginxar man ju det. Sagt och gjort, för då small det till rejält igen. Usch usch usch.

Jag väntade mig att lilltjejen skulle vakna när det small till rejält och knakade i hela huset, men hon sa inte ett ljud. Stensov så skönt. Tur var väl det, vet inte hur hon skulle reagera på det otäcka ljudet som på nåt sätt tar sig inom ens kropp och mullrar också.

Denna gången gick allt bra iaf..tacka för det. Hoppas vi slipper mer åska i år..