... En lycka som ingen annan. Folk som upplevt den kan inte beskriva den otroliga känslan som går igenom kropp, sinne och själ när mammalyckan slår till :) Den kommer när man minst anar det. Man känner av den väldigt många ggr under första året av ens barns liv. Varje gång ens barn rör sig framåt i utvecklingen kommer en otroligt stark känsla av glädje och stolthet över en. Man ler med hela ansiktet så det nästan värker efteråt :-) Ens axlar blir tom stela av spänningen som går igenom kroppen när man iakttar sitt barn nå ett nytt mål.

Nu i helgen har jag varit med om 2 sådana underbara tillfällen. Först kom det första ljudet av skratt från min 2 månaders lilla stumpa. Man fick det inte på film, men dagen efter kom det igen och denna gången fick man några små ögonblick att förlänga minnet med för evigt :)

Idag kom nästa steg. Hon låg på sin filt och myste trött. Hon börjar dra ihop sig och vifta med benen för få balanserat kroppens tyngd över från ena sidan till andra och på så vis rulla över till mage.. Hon har gjort liknande förut och man har känt på sig att det ska bli snart.. och idag kom det..2ggr på raken vände hon över från rygg till mage :) Hon slog stora syrran med 1,5månader :) Man blir så stolt och den där mammalyckan går som ett rus igenom hela kroppen :) Spänd sitter man och väntar på att hon ska vakna igen för att se om hon kan skratta eller rulla eller något annat nytt mysigt som får ens hjärta att hoppa över ett slag :)

Samtidigt har man även utvecklingsfaser med sin äldre dotter.

2åringen. Där kommer ju dock många saker som VILL INTE DET osv.. lite mindre glädje rus i denna utvecklingsfas så att säga :P Men det kommer allt stunder då man bara ler åt henne också. Så

många nya meningar hon säger VARJE DAG..inget fel på språkutvecklingen kan jag säga :) Att se henne ta hand om lillasyster med att ge nappen eller flaskan är ju också underbart.. wow.. är jag mamma till två små tjejer.. har jag två döttrar.. bara det i sig är ren MAMMALYCKA :)

..barn.. Ja det är möjligt :-)

När man får sitt första barn hamnar man i sjunde himlen. Man svävar på små rosa moln av lycka och man får uppleva känslor man inte trodde var möjliga. Känslor som inte går att beskriva. För varje steg i deras utveckling blir man mer och mer "kär" i sitt barn. Hjärtat nästan skuttar över ett slag när man ser deras första leende, hör deras första skratt eller tom deras små snyft som är försökt till att förmedla något till oss :-) Detta fortsätter då utvecklingen fortsätter.

Sen kommer beslutet att skaffa ett syskon till det första barnet och man kan inte låta bli att undra..kommer jag kunna älska det barnet lika mycket som mitt första? Kommer jag kunna älska det överhuvudtagt? Kommer jag jämföra allt de gör på fel vis? Innan man träffar den lilla individen så har man faktiskt svårt att förstå hur någon mer ska kunna få plats i ens hjärta, då det är fyyyllt av kärlek till sitt första barn.

Men sen kommer den andra lilla personen in i ens liv och liksom där så sker det utveckling varje dag. Med detta märker man också hur man faktiskt faller mer och mer för denna lilla person också. Man kan inte tänka sig att den inte existerat och att man ens funderat på hur man ska kunna älska den. Hur ens hjärta får plats i ens kropp med all den kärlek man har är lite obegripeligt :-)

Att få ett barn är mirakel. Att få två är dubbel dos av lycka och kärlek :-) En oförklarlig glädje. Jag sitter och kikar på min äldsta dotter (2år) sittandes framför min yngsta (7v) och hon pratar med henne. Frågar henne vad apan säger och sen gör apans ljud, hon frågar vad fisken säger och likså där gör hon ljudet. Samtidigt ser man hur ens yngsta dotters ansikte skiner upp för all uppmärksamhet hon får från storasyster :) Hopps, där kommer det lite spy och direkt tar storasyster på sig rollen att sköta om lillasyster och går och hämtar en spyhandduk och säger "hon spydde" och torkar henne runt munnen :-) Vilken kärlek som går igenom ens kropp när man ser detta.. En kärlek större än något annat i världen..

En kärlek som just nu gjorde att jag var tvungen att sätta mig och skriva av mig det istället för att nypa och äta upp min lilla sötnos som ligger och kikar så sött på mig..hihi :)'

SÅ ja, man kan älska två...

Jag sätter mig vid datorn för att återigen försöka hinna beställa ett par vinterstövlar till Savannah, men som det mesta gjort hela dagen så krånglar det. Hade jag inte redan varit så irriterad så hade jag skrattat åt vilka otroligt små och stora löjliga saker som trilskas och krånglat för mig idag och även lite senaste dagarna. Usch va det drar ner på ens tålamod och humör..Skorna blev inte heller beställda i slutändan pga allt krångel, vilket jag nu mejlat dom om.(kan också säga att idag fortsätter krångel :(

MEN när jag väl sitter där och väntar på den dumma sidan ska fungera, så kunde jag inte låta bli att ta upp lite gamla filmklipp som låg i datorn, för att kika på vårt gamla hus och se hur alla i familjen såg ut för ungefär ett år sedan..OJOJ, va vi förändrats. Där hittade man söta klipp på en liten Savannah på allt från 6månader, 9månader och 1års kalas. Va brunt hennes hår var, små hårspännen, inga tänder, ostadigt gående, första gångerna hon sa "tacktack" och hennes ostadiga dansande. Helt otroligt. Är det samma tjej som vi idag hör prata om allt mellan himmel och gjord? Vi båda bara satt och log så vi fick spänningsvärk i ansiktet :) Va söt hon var. Man blev som nykär. Man ville bara tillbaka och mysa med henne.. Så inser man att om några få månader kommer vi ha en till liten tjej i samma storlek,

försöka sig på att dansa, gå, prata och allt man kan tänka sig.. Så underbart :) Detta gav en iaf leende nog att släppa irritationen på allt krångel som pågått.

Kan nog säga att jag behöver kika på detta nu igen....Irritationen växer och lite kärlek på "såren" skulle behövas..å vilken kärlek är inte bäst att läka sår? om inte se ens barns söta leende..med eller utan tänder :P

Klockan har gått förbi 09.11 den 13september vilket betyder att vår underbara andra Dotter Hailey Alissa redan är 1 hel månad :-) I en hel månad av har vi haft lyckan att ha två döttrar att överrösa vår kärlek till :-) Man kan inte tänka sig hur livet var innan, för båda våra döttrar har alltid varit här med oss..eller hur? ni vet hur jag menar :D

Det är nu som det även börjar bli lite "roligare". Hailey börjar få lite bättre rutiner och varje dag ser man hur hon utvecklas på något nytt vis. Hon håller sig vaken längre stunder, börjar kika mer ist för att gnälla,  följer saker och röster och dessutom log hon mot speldosan här om dagen och jag tror tom mamma fick nåt lite halvleende, men jag var dock inte lika intressant som gardinen bakom mig var, så det avbröts :P En personlighet växer fram med varje ögonblick. Det är så underbart att se.

Något mer underbart är att se döttrarnas kontakt med varann. Hur Savannah springer och hämtar handduk för att Hailey har spytt när vi försöker få ett familjefoto och vi vuxna inte hunnit se det ännu :P Hur hon går och säger "lilla gumman" "lilla stumpan" till lillasyster, precis som mamma gör :) Hur hon får lite små "panik" när Hailey börjar bajsa då mamma tagit av blöjan hehe eller allmänt hur mysigt det ser ut när hon klappar henne på huvudet på morgonen och säger "hej hailelili" :-)

Dessutom har vi börjat se likheter på de små systrarna. Inte nog med deras bestämdhet, för den föddes dom med hihi, men även utseende och små ljud. Först såg vi ju ingen likhet i Hailey från någon av oss, men nu börjar det smyga fram lite smådrag från storasyster. Speciellt när hon ligger med nappen och snuttar i famnen och stirrar trött och nyfiket på en. Då är det som man är tillbaka två år i tiden. Tänka sig vad tiden flyger..

Valen..

..är inte alltid lätta även om det inte är några jättebeslut. Hailey har redan växt ur storlek 50 och man ska sortera ut kläderna ur lådorna. Samtidigt som man gör det börjar man även sortera i Savannahs kläder. MEN hur ska jag sortera? Om man börjar med Haileys. Det finns ju endel små kläder som är "hennes" så att säga. Några man vill spara till henne som hon kan få när hon blir äldre och se att det var tex hennes första body hon hade på BB osv. Lite sentimentalt :-) Så gjorde jag ju med Savannahs kläder. Men vilka blir det tro :) När Savannah växt ur sina kläder så valde man ju även att spara endel kläder fall om att man en dag fick en flicka till, vilket nu är fallet och väldigt smidigt att ha några extra bodys och byxor mm när Hailey spyr ner sig...iigen.. :P NU vet man inte om det är någon idé. Man kanske inte skaffar fler barn och om man gör det blir det förmodligen fler år framåt och vem vet om man då vill ha kläder med dagens mode? Dessutom kanske barnet föds på fel halvår och inte kommer kunna ha endel kläder för vädret. Hmm.. Så egentligen är det väl smartare att försöka sälja dom och på så vis få tillbaka lite och köpa nytt för??

MEN så slog det mig att dockorna behöver ju kläder hehe och dockkläder är då inte billigt. Hmm, ja dessa val får jag väl fundera lite på.

Men när man ändå var i gång som sagt, så började jag även rensa i Savannahs garderob. Där är beslutet lite svårare känns det som. Ska något sparas som senimentalt minne? Eller är hon för stor för det nu? Ska man spara kläder som Hailey sen kan ha? Men vill man verkligen spara alla? Jag är ju trots allt en tjej som hela livet drömt om att shoppa små söta barnkläder :-) Jag lär ju alltså vilja köpa några nya :-) Då kan det ju vara bra att få in lite pengar till de nya kläderna genom att sälja av lite gamla? MEN vilka? Man har ju några kläder man alltid gillar mer än andra och självklart vill man ju då välja att spara dom, men vem säger att Hailey inte passar bättre i vissa kläder som Savannah inte passade lika bra i? Dessutom kan det ju vara bra att ha några kläder man inte känner sig lika rädd om..eller?

Ja som sagt, kanske inte världsproblem direkt hihi. Men det är ändå beslut man ska ta och känna sig nöjd med. Har ju lika svårt att besluta mig med de pojkkläder och sängkläder mm som jag har oanvända fall jag skulle fått en pojke. Där har jag också svårt att besluta mig.

Så är det någon som känner de har behov av lite billiga oanvända pojkkläder storlekar 50,56,62,68 eller

flickkläder allt från 50-80 använda, så säg till. :) HIttade dessutom två helt oanvända förpackningar av amningskupor om någon är intresserad av det ist för köpa till vanligt pris :) Även lite mammakläder och kläder i större storlekar som kanske inte är just mammakläder. Säg till. Jag rensar garderober för att fylla plånboken lite hehe. Har dessutom massa prylar lite vad som. Tex Stor svart rundaktig lampskärm till att ha över nåt bord mm. :)

För övrigt är jag inne på dag 3 av viktväktarna och hungern ligger väl och gryr lite då jag inte riktigt vant kroppen ännu, men det blir nog bättre. Sitter och skriver ut massa poäng, gör olika recept och menyer för att ha i förväg och underlätta, men puh vilket pissjobb det är att sitta med nu.Blä Det är ju inte vad man vill pyssla med när barnen låter mamma vila lite precis :P

Dessutom är det imorgon den 13e september..och vad betyder det..jo att vårt hjärtegull redan är 1månad :-) Kärlek.

Idag är det alltså redan 4 veckor sedan man åkte in till sjukhuset för att genom gå operation kejsarsnitt. 4 veckor sedan nervositet, nyfikenhet, oro och spänning fick alla sina svar. Känns som det var igår, samtidigt som det känns som en evighet sedan. Kan knappt minnas hur en spark i magen kändes, hur det var att inte kunna resa mig upp riktigt från golvet, att inte kunda vända sig om i sängen utan att det gjorde svinont, att inte nå fram till tallriken vid matbordet haha eller få påpekningar om ens stooora mage. Visserligen har jag ju fått påpekning om när jag ska få, nu i efterhand. inte allt för skoj kan jag säga.. men inte konstigt. nu ser jag väl ut ungefär som andra höggravida brukar göra. :/ suck. Därför går vi en familjepromenad varje morgopn och eftermiddag, men har det hjälpt? icke.. så idag kör jag igång med viktväktarna. Fy och tvi så tråkigt att börja tänka på vad man äter, hur mycket man kan äta för att inte bli tom senare osv. Det tar upp endel av ens tid att planera och tänka så det blir rätt, MEN fungerar det minst lika bra som sist så är det värt det. Men snacka om hur olika det kan vara för folk att vara gravida och efteråt alltså. Kunde inte de övre makterna bara göra så alla fick det samma och inte dela ut allt så orättvist? :P

Hur går det för övrigt med familjen här hemma. Jo idag var vi och vägde lilla stumpan som hade gått upp ytterligare 230gram denna vecka och är nu över 4,8kg. :) tyckte väl hon hade blivit lite tung hihi. Hon blir allt mer medveten hela tiden och skapar allt mer och mer en personlighet. :) Från början tyckte vi ju inte heller att hon var vidare lik någon, men nu ser man allt mer att hon liknar sin syster när hon var liten. Mysigt att se.

MAn sitter och tittar på henne när hon myser på kvällen och det känns som man är tillbaka 2år i tiden när man tittar på henne :) Med den stora tjejen går det också bra. Hon har inte blivit nåt avundsjuk på lillasyster ännu. Riktigt skönt. Men hon har ju självklart ändå lite trots i kroppen som kan driva en

till att bli tokig ibland.. Men hon charmar allt rejält också. Hon är ju så lillgammal och man glömmer av att hon bara är två år i bland :-) Så ibland får man bara sätta sig och krama henne extra och inte tänka på att det finns en ännu mindre i huset, utan bara njuta av denna lilla stumpa (som nu är stora stumpan). Man får ju sina skratt när hon ropar ääälskling efter pappa bara för mamma gör det hihi eller säger att jag är tokig när jag gör nåt som pappa står och skrattar åt eller när vi tre står och dansar "tryckare" i köket till musik på kvällen..

Från att Hailey föddes så kunde vi inte se vem hon var lik. När Savannah föddes var det en självklarhet vem hon var lik. Mamma,moster och mormor som små. Ingen tvekan.

Men Hailey såg vi ingen likhet i alls. Senaste dagarna har jag dock börjat se lite små likheter i henne från Savannah som liten.. Men ändå har man tvekat. så därför blev jag lite nyfiken att kika tillbaka på filmat månaden efter Savannah kom hem från BB.

Ojoj vad chockad jag mannen blev. Var det verkligen Savannah? :-) Vilket mörkt hår.. väääldigt mörkt. och MYCKET..ojoj..tjockt och mycket..och vilka kinder..hihi..Man ser verkligen inte sådant som ny förälder. man bara ser och känner kärlek.. :-) Efter alla klipp första månaden så flög man tillbaka i tiden och osch va glad jag är för att jag har filmat så mycket, även om hon inte gjorde nåt vidare :-) Man får ändå sig en känsla över hur det var då. Inte bara hur hon såg ut, utan hur allt var. att vara förstagångsförälder. Man hör sig själv sjunga, läsa bok och prata mysigt med en en veckors bebis hihi..så sött.Hon var ju inte gammal nog att förstå, men man satt där ändå :)

När man fortsätter titta så ser man första leendet..ååå va mysigt det var och är att se.. Sitter framför dataskärmen med ett stort leende :-) Kärlek.. Längtar så tills Hailey kommer göra sina små leenden, vilket inte bör vara långt borta..underbart :) Det lär säkert bli lika sött också för när vi satt och kikade på det filmade så såg vi bara mer och mer att systrarna faktiskt är lika varann. Kanske inte deras första veckor, men efter en månad på dom båda så börjar de bli väldigt lika både i utseende och ljud :-P

mysigt..Spännande att se hur det kommer fortsätta. (hoppas hon tar efter storasysters sovrutiner iaf :)

Tiden flyger förbi. Imorgon är redan Hailey 3 veckor ung och här om dagen fyllde vår

"stora" tjej redan 2år. Hänger man med på allt som händer i livet egentligen? Jag satt förut och uppdaterade profiler mm på bla facebook och såg mig själv fylla i att jag har två döttrar. VA? JAG? har jag TVÅ DÖTTRAR? :-) <3 helt otroligt. Så många år som jag drömt och fantiserat om just detta. Jag  har tom fått chansen att fota dom bredvid varann i likadana klänningar :-) Visst fick jag ingen toppenbild för antingen skriker den ena eller så tittar den andra åt nåt helt annat håll haha, men ändå :P

Hur har veckorna varit? Upp och ned. Absolut. Det är ju ingen idé att låtsas allt allt är på topp hela tiden med sömnbrist, ond kropp, hushåll och barn som skriker på en åt båda håll och man inte vet vart man ska gå först. MEN det är ändå underbart :) Det är ju en familj. Det är kärlek. Vilket man märker allt mer för var dag då Hailey blir mer medveten om omgivningen. Idag såg det ut som hon låg åt storasyrran när hon kramade henne. Jag tror visserligen inte detta var leende på det viset, utan mer att syrrans stora kaluffs kittlade henne i ansiktet hihi, men det fick en ändå att fantisera om när det riktiga

leendet kommer att komma och när hon kommer skratta så hon kiknar åt storasyrrans bus :)

Ja, människa som jag är så glömmer jag ju ofta att leva i nuet och ist minns jag jag alla minnen och drömmer om framtida minnen. Visst är vi människor hopplösa med att göra så? Vi tänker inte på att just nu skapas ett minne. Bra som dåligt. Toppen eller medelmåttigt. Det är de små sakerna som kan räknas och bli stora i längden. Just nu tex fantiserar jag om när snön faller och Hailey ligger på pläden på golvet, så som Savannah gjorde när hon var lika liten och vi julpyntade. :) Jag älskar ju att julpynta, och i år har vi ju ett nytt hus att pynta, vilket fick mig att inse vi behöver mer julgardiner..well

well.får se vad internet har att erbjuda för typ noll kronor haha.. Man är ju inte i den bästa ekonomiska fasen när man är föräldraledig mm precis hehe. Men gardiner vill man ändå ha, för jag har svårt att tro att jag får ha alla mina tomtar och annat julpynt jag älskar att ta fram, i fred för vår klåfingriga 2åring :P Vågar inte ens tänka på hur det blir med granen hehe..

Men men det är ett tag kvar till jul..tror jag..dagarna smälter lite samman här :P och snart kommer tankarna bli ännu mer flygande om jag ska börja med viktväktarna igen. Det är väl ungefär ett år sedan jag slutade med dom och nu är det dags igen. Jag gick upp ca 30kg denna gång och har hittills fått av mig 12kg, vilket gör att jag har ungefär 18 kvar. Det vore ju iaf skönt att få av mig 8 innan jul minst. Kan jag klara det tro? Vore ju skönt att klara det utan VV, men det går ju mer stabilt och snabbare iaf. Hoppas barnen och maken är snälla och hjälpsamma när man ska börja tänka på poäng och tvinga sig ut i ur och skur, äta mer frukt och dricka mer vatten, träna magmuskler och allt vad det nu är..puh. Vet dock inte riktigt när jag ska börja. Vore skönt att slappna av en vecka till och kunna äta utan att tänka osv, men ändå är det skönt att komma igång för som det är nu kommer jag ju knappt i några byxor och jag vill inte ens tänka på magen, då jag knappt kan stänga nån jacka och den enda jag kan stänga vägrar jag ta av mig i glödhet värme när vi går, för jag inte vill visa mig..så..hmm..när ska jag börja tro.. Ja jag vet att det är bara 3 veckor sedan jag fick barn, men jag vet också att jag gått upp mycket mer än många jag känner och dessutom vet jag också hur det tog tvärstopp sist med kilona och hur dåligt jag mådde av det. Det är ju kanske inte just idag jag känner att jag borde vara smal redan, utan om några veckor,månader borde jag vara mindre iaf och frågan är om jag blir det självmant eller vilket sätt jag ska bekämpa det?hmm..genom att hoppas eller genom att gå på vv..

Oj nu babblade jag på..får sluta med nåt roligare ist..bilder på mina mysungar.. och hoppas nu att radbytena fungerar denna gång. Blir tokig på att all text limmar ihop sig eller göra halva rader..vet inte varför..