Igår var vädret underbart. Jag gick ut och gick med min dotter och fick lite sällskap av min mor och syster. Sen fick vi fortsätta själva en stund innan vi mötte upp en väninna. Värmen slog så hårt inne bland husen att det kändes som man gick utomlands letandes efter stranden att svalska sig vid.
Enda sättet vi fick svalka oss var genom att gå och ta oss var sin piggelin. Vi tog med oss våra små döttrar och satte och skönt i solen. Min dotter som är äldst satt självklart och stirrade på glassen :-)

Hon fick testa att slicka på den några ggr, men varför stoppa där, när man kan bita av lite hihi..

förvånande och sött :) Men nöjd var hon :)

När vi sedan kom hem så fortsatte vädret att vara helt underbart. Svaga vindar, solen sken in över trädgården och allt var grönt. När jag gick och hämtade posten, så ville jag inte gå in igen.
Men posten hade roliga paket med sig. Jag gjorde ju förra veckan klart ännu tjockare böcker med minnen. Den ena med min första graviditet och förlossning. En bok till både mig och Savannah.

med bilder, känslor, blogginlägg och information. Blev så nöjd. Riktigt fin :-)

Kvällen började dock ändra sig när vår lilla tjej helt plötsligt började bli snuvig, varm och gnällig.

Febern visade att det fanns spår av just feber. Stackare. Första gången hon blir sjuk. Vilket vi ska vara tacksamma för, då pappa haft ett jobb där han kunnat möta på alla virus som finns i trakterna.
Ju äldre hon blivit ju mindre är ju risken att det utvecklas till RS virus också.
Man får verkligen tänka sig för mer nu förtiden. Vilka man träffar och hur man klär sig. För annars kan man smitta en liten oskyldig tjej som inte förstår varför hon ligger och lider. Man får sitta bredvid och se henne må dåligt och det värker i ens hjärta. Detta virus fick hon förmodligen av pappsen, då han kom hem sjuk i helgen. Men vad kan man göra. Det är inte det största huset att gömma sig i :/ :-)
Är väldigt glad att jag ändå varit på som jag varit så hon klarat sig tills nu.
Förstår mig faktiskt inte på en del personer, som är föräldrar, som säger när hon bara är nån månad gammal "ja men hon ska ju ändå bli sjuk nån gång", när man sa att man inte ville gå in i butiken för tidigt för det är massa risker där och rekommenderas i BVC bok tom att inte gå på kalas eller stora affärer där det sprids. Självklart ska hon bli sjuk nån gång, men det är väl inget behov av att bli det när de är så små och knappt har koll på att andas själva som det är? När det är farligare om de blir sjuka så små tex. Varför inte undvika om går? Betyder inte att man stänger in sig, absolut inte, men man gör på sitt vis. Man ska väl inte få "lookar" för att man står på sig som förälder och gör vad man känner är bäst för ens barn?? nja tycker inte det. Alla får göra som dom vill. Alla sätt är olika. Men låta som att man är nojjig/löjlig som bryr sig om sitt barn att det inte ska bli sjukt. Inte nog med riskerna för barnet så påverkar det ju sömn för både barnet och föräldrarna och påverkar på så vis vidare till annat också.
Inatt fick vi sitta uppe nästan hela natten med vår stackars lilla flicka.. Tur sambon hade flex så han fick sova nån timme iaf. När vi gick upp på morgonen hade lilldockan 39C, men efter lite alvedon så sker underverk. Det pratas, småskrattas och görs försök till att leka. :-) Det värmer att det hjälper.. NU ska jag passa på att sätta mig lite i den friska luften och solen när hon äntligen lyckats somna.

Det blev lite fotande. tyvärr glömde jag ta bort datumet först, vilket förstörde endel bilder så jag fick klippa bort det och det gjorde att bildernas storlek blev lite sådär, men hinner inte grejsa med det nu. :)

Man ska titta på fotona ett tag och se vad man ser. Ibland ser det ut som en sandstorm, ibland en snöstorm och ibland vatten med vågor och dimma.. :)

De senaste dagarna har det varit mycket utveckling på gång. Inte nog med saker min dotter har lärt sig, utan även hur mycket känslor som utvecklas inom en. Att det ens är möjligt att man kan älska någon så liten, mer och mer för varje dag som går, är förundrande.   Man har inte känt henne länge, men ändå har man känt henne längre än någon annan :)

Tänka sig att jag har en söt, underbar, gosig, glad, smart och frisk dotter. Finns det nåt i livet som är mer värt?

Den senaste veckan har hon börjat krypa. Helt riktigt på 4a. Hon blir allt snabbare varje dag och med det även smartare känns det som hihi. Hon kryper åt alla de håll som hon inte får. Där bland annat de tekniska sakerna är. Som att försöka dra ur boxer kortet ur boxen, att dra ur usbn ur dvdn och allat annat hon kan hitta :)

Jag försöker lägga mig ner och träna magmusklerna på hennes lekfilt och hon kryper runt. Jag har mobilen framför mig och tar tiden, vilket är ett lockande objekt för min nyfikna dotter. Hon kryper fram till mig med ett stort leende och lutar sitt huvud mot mitt och bara myser...En sådan underbar stund. sådan värme.Sådan kärlek..

Magiskt..

Finns det någon annan stund som är värd mer i livet än en sådan kärleksfull stund?

När man nu kan krypa helt riktigt på 4a, så blir det helt nya äventyr, vilket är väldigt roligt för Savannah :-)

Det finns ögonblick i livet man uppskattar otroligt mycket.

Det finns ögonblick man aldrig glömmer.

Det finns ögonblick som värmer i ens hjärta

och ögonblick som stannar upp och etsar sig fast.

Det finns ögonblick man vill dela med den man älskar. Nu var jag med om ett sådant ögonblick och många fler kommer det bli.

Detta var ett ögonblick jag kände ett glädjerus igenom min kropp. Ett slags pirr och framför allt Stolthet.

Jag är så glad att jag fick dela det ihop med mina älsklingar.

Vår dotter kröp iväg på 4. 2 händer framåt och två knän framåt. Så där riktigt krypande. Som inte alla barn gör ens. Endel hoppar över det och endel sitter och drar sig fram eller kanske som Savannah gjorde innan; ålade/hasade sig fram, putte ifrån och rullade och ja allt hon kunde komma på för att komma dit hon skulle :)

Men nu, när hon precis skulle gå och lägga sig och var gnällig och trött, så fick hon för sig att bara krypa iväg.     

Fram och tillbaka. Undra om det var mycket lättare i bara blöja kanske :) inget ivägen. Vi lyckades t.o.m filma det. Är så glad att vi båda var hemma och såg det också.  Kunde dela detta ögonblick tillsammans. Hade inte varit samma om vi hade haft varsitt första ögonblick. NU bara man tittade upp på varann och log. En sådan värme slog till i våra hjärtan.

Vem vet, hon kanske hade kunnat detta tidigare om man hade suttit där mer. Tyvärr blir det ju mycket åka vagn när man måste ut och gå och runt det hamnar man i mat och sov läge eller springa av sig i gå stolen så hon får känna att hon är fri på sitt vis. Hon blir så glad då..

Men men..jag vet vad jag gör imorgon bitti - testar detta igen :) Hon har ju en tendens att göra saker en dag eller en vecka och sen strunta i det ett tag :)

Men detta var väl för perfekt.. På hennes 8månaders dag så firar hon med att krypa iväg :)

Mycket bättre än firandet tidigare idag då hon fick sitt första blå/röda blåmärke 1cm under ögat..stackarn..men tror egentligen att det gjorde mer ont i mammas hjärta, efter att hon hade skriktigt klart än va det gjorde på henne :)

...äntligen fredag..äntligen helg :-)

De senaste åren har man aldrig riktigt kunnat säga så och känt den riktiga innebörden med de härliga orden. Nej för antingen har man jobbat varje helg eller så har man jobbat om sin sambo varannan helg. Ja vi både jobbade ju inom handels och hade oturen att jobba varannan helg - mot varann. Vi jobbade även om varandra på veckorna. Den dagen den ena var ledig så jobbade den andra och de dagarna vi båda jobbade samtidigt så jobbade sambon dag och jag kväll. Vilket stressat liv. Vi hade torsdag eftermiddag/kväll ihop och en söndag i månaden. Som ibland krockade med inventering eller annat skoj.

MEEEEN nu, denna helg, kan vi verkligen säga "äntligen fredag. Nu är det helg".  Detta är nämligen första veckan sambon varit på sitt nya jobb som är ca 7-16 jobb på vardagar. Helt underbart. Jag är ju dessutom mammaledig så vi får verkligen helgen. Det har varit mycket det senaste, så förhoppningsvis får vi tid att bara njuta av oss 3 denna helg. En liten familj där vår dotter kommer på något nytt varje dag. :-) Det är som ett litet äventyr.Allt går så snabbt.

Minns knappt hur det var att hålla henne för 3-4kg sedan. Jag minns knappt hur det var när hon bara låg still i min famn.. För det händer ju knappt inte alls längre hihi. Jag håller just nu på att göra ett album om graviditeten och efter. Jag läser då bla tillbaka i min blogg för att få med känslor i albumet. Jag hittade igår ett inlägg från exakt ett år sedan. Va skoj det var att läsa. Jag hittade från första sparkarna, från ultraljud mm.. VIlken underbar känsla..förutom de inläggen om hur dåligt jag mådde samtidigt, men men..det glömmer man ju när man läser det lyckliga :)

För det första..vilken underbar helg det varit :) Haft besök varje dag och två dagar återstår med allt fler besök :-) Vädret gör det smidigt med att grilla och umgås utomhus.

Varje morgon har vi tagit en morgonpromenad hela familjen och njutit till fullo. Idag var det bästa morgonen hittills. Stortsett vindstilla, klarblå himmel utan moln i sikte, solen skiner och värmer rejält. Vi gick först bort till Longs byggdegård och satte oss en stund där. Det var så underbart så vi lät Savannah ta sig en sväng upp och kika. När hon väl var uppe så fick hon känna på underbart gräs mellan sina små fötter. Mamma hade laddat med både filmkamera och vanliga kameran så det var dags att fota.Här kommer några kort :-)

I år fick Savannah vara den glada påsk hälsningen :-)

  Fin blomma. det var många närkollar..bla med munnen..hihi.. det var fasta grepp också, för 3 st fick mista sina STÅtliga liv :-P   GLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAD PÅSK :-)