Jag tänkte att detta inlägg skulle klargöra några frågor jag har fått från några av er läsare, efter några bilder på min dotter i en matvagn från Willys.

För det första; Nej jag har inte slutat på Ica. Är faktiskt fortfarande föräldraledig och har en paus från allt jobbtänkande :)

För det andra, pga att jag jobbar på ica, så handlar jag inte bara där. Jag kan väldigt lätt förklara varför egentligen och de flesta borde förstå det.

För det första så har ica och willys inte samma sortiment. Vissa saker finns inte på ica och vissa inte på willys. Jag som är kräsen också, har kanske lite mer att fundera på :-) Jag skulle kunna ta exempel på vissa saker som inte finns på ena stället, men det andra och tvärtom, men det tänker jag inte göra. Men ni kan ju egentligen bara tänka er att willys märkta saker finns inte på ica och icas finns inte på willys. Bara det gör ju att det finns olika smaker och för en som sagt kräsen, kan smaken göra mycke :-P

 Det blir då att om jag måste ha en sak som bara finns på det ena stället, så blir det där jag handlar den dagen. För vem orkar springa in med en hel familj (som består av en kanske trött 10månaders bebis) på två ställen? Det gör vi visserligen ibland om det är lite man ska handla bara men men.. :-)

Sen finns det ännu ett skäl. När folk har semester, så vet jag absolut fleeera som knappt visar sig inne på sin arbetsplatser, för de gärna vill ha just SEMESTER ifrån sitt arbete och när man arbetar inne i en matbutik så är det lite svårt att få semester från sin arbetsplats då man alltid behöver mat eller hur?.. men jag tror knappast att alla dom har skickat in sin sambo över hela semestern..nej nej de har säkert handlat någon annanstans under sommaren också. :-) Jag har visserligen inte semester nu, men jag är ändå ledig; föräldraledig.

Om jag åker till en annan ort, måste jag även där tänka mig för om jag går in på hemköp, willys eller ica för att köpa en glass? eller kanske tom akta mig för ett baguettestånd, då det faktiskt säljs baguetter på min arbetsplats också :-P

Men sen ett av de mest självklara argument här. Handlar alla som arbetar på H&M sina kläder på just H&M? Har alla volvo, som arbetar på volvo? Shit det måste bli dyrt och krångligt att byta bil för att ha just arbetsplatsens märke? :-)

Nej, jag gör som de flesta andra. Lever mitt liv så som behövs för att må bra. Om det är pga pengar, smak, kräsenhet eller märke så gör jag det som passar då. Det är absolut inte för att måla det ena bättre eller sämre än det andra. Jag bara lever mitt liv.

Har ens liv förändrats? Ja något otroligt. Man har en till liten person i sitt liv som kan dela med sig av sina små äventyr, sina skratt, sina arga och ledsamma känslor. det är spännande varje dag.
Men kan man vakna på ett mysigare sätt än detta?

(hur vänder man eg filmade klipp i datorn?)
 
Savannah står upp i sin säng och leker tittut för mamma som är nyvaken :) upp och ned och fort ska det gå :) Mamma måste ju självklart dokumentera och filma det, men då saktas alltid allting roligt ner eftersom det kommer en kamera med lampa lysande i ansiktet på henne :) men lite av känslan kanske ni förstår av detta klippet ändå :)
Enda som saknades var att pappa skulle varit hemma och sett det också, men men..

Här har vi en bild av vad busungen gör när mamma städar golvet med dammsugaren. Ja då städar (?) hon lådorna.. och vad hittade hon? en gammal bebisnapp som hon aldrig använde för hon inte gillade den

modellen. Men nu passade den bra :)

Idag har lillfamiljen gjort ärenden och åkt på lite små "äventyr". Jajo, äventyr var det kanske inte egentligen, men för oss kallar vi det så. Vi började dagen med att vakna när vår lilltjej stod upp i sängen och och snattrade. Jag frågade henne var nallen var och hon släppte ena handen från kanten, böjde sig ner och tog upp sin rosa fina nalle och visade upp den :-) Duktigt. Sen frågade jag henne var tutten (nappen) var och om hon kunde säga tutte. VIlket hon gjorde jätte fint och självklart :) Vilken mysig start på dagen. Har misstänkt att hon sagt tutte i några dagar nu, men nu var det självklart :)

VI packade sedan iväg oss i bilen allihop och åkte mot Herrljunga Loppis. Påvägen kikade vi in i Vedums barnbutik, men fann inget till vår dotter där. På loppisen var det fullt av folk. Inget som föll i min smak just då, men kul att ha sett. Vädret var så skönt och vi skulle ju ändå ta dags promenad någonstans, så varför inte göra det i några andra trakter och synfält än här omkring. Vi packade ut oss i lilla Herrljunga centrum och gick runt. Fast först såg vi en barnbutik :-) Där inne hittade pappsen en t-shirt som dottern var tvungen att ha :) och mamma hittade en klänning:)

När vi gick längs med gatorna så luktade det pizza (åh, inte ätit sen i höstas ju snacka om sugen) och man såg små butiker med små matbutiker. Man fick en känsla av att man var i en liten ort bredvid nån camping. Ni kanske förstår vad jag menar när man går in i (som vi gjorde) en liten matbutik som ser lite B ut och sortimentet är kul att se vad de har :)

Vi gick runt en timme efter att vi först lekt av oss lite i lekparken

  Vi åkte hemåt, dottern sov en sväng och mamma och pappa satt ute och käkade och snackade livssaker.

Efter det tog vi en promenad till och hann hem precis innan regnet började smyga sig fram lite smått. Vi slängde oss iväg för att stor handla till skafferi, kyl och frys. Där framme fick jag en glad överraskning. En ca 1kg tub med Noisettesås :-) Underbart. 1 fanns kvar och den skulle med mig hem. Jag vågade nästna inte låta den åka ner på rullbandet fall någon skulle ta den hihi :) Nu vet jag vad det blir för lördags,söndags och helaveckan mys :) Blir lite jäkligt med VV poängen, men kanske låter Noisetten vinna denna kamp. Har ju trots allt gått ner ca 34-35kilo sen september..

Nu är det middagsdags.

         MUUUUMS :-)

  Tyvärr fick jag inte med bendansen , men nästa gång kanske ;)

Jag satt i köket och matade min dotter. Minuter innan hade ambulansen farit förbi i full fart med blåsljus och sirener. Jag kikar mot fönstret då det låter som en bil kör sakta förbi. Det är en polisbil som blinkar in till oss.
Min första tanke är att de ska vända, för det gör många på vår lilla uppfart. När jag inser att de inte gör det, så tänker jag att de kanske vill fråga om de kan få stå här och stanna folk. Det vore ju bra då

många kör för fort utanför här.
Men när jag går till dörren och jag möter dom så börjar min kropp bli orolig. Vet jag var alla är? Jag skrev väl nyss med sambon.kanske inte så nyss, men de borde väl inte hinna så snabbt till mig? Jag läste ju senast igår om hur många som har dött i år och förra året i arbetsplatsolyckor. Är det min mammas familj? Nej jag skickade ju nyss sms till henne angående ambulansen och hon svarade det var okej. För det var väl hon som svarade? Min mormor och morfar mfl åker dom ju inte till mig för

att berätta om. Min pappa då? Han kör ju lastbil och grejar alltid.. Mycket han flyga igenom huvudet på de stegen mot dörren. Men när de kom ur bilen så började de meningen med att "förlåt att vi kommer och skrämmer dig" och direkt lättade hjärtat lite.

Det hela var inte farligt. Snarare tvärtom. Snarare bra på ett vis. Någon hade sett att vår dörr varit öppen på vid gavel hela morgonen och även igår, samt att bilen var borta och då ringt polisen för att kolla så allt var bra. Vad omtänksamt. Man blir riktigt rörd att någon bryr sig så mycket. Vem får man dock inte veta ju. Skälet var ju att jag vädrar genom hela huset eftersom det är så kvavt och sambon har bilen på arbetet. De var väldigt snälla och trevliga och skämtade trevligt. Jag som samma morgon tänkt på om någon skulle upptäcka mig och min ensamma dotter om jag tex fick en stöt av något pga blixtnedslag eller annat.

När de hade åkt och jag återigen satte mig vid min dotter så kom kroppens känslor sköjandes över mig. Jag skakade och tårarna bara rann. Vilket de gör nu också faktiskt. Någon slags efterchock. Tänk

om det faktiskt varit någon som hade blivit skadad eller dött. Ett sådant besked som många människor i världen får varje sekund :-(
Vilken verklighetsuppvaknande man fick. Jag som ofta tänker för mycket på sådant ändå.
Jag kommer aldrig låta min dotter åka någonstans utan mig nu :P
Men vad glad jag är att jag har en livspartner. Vad hade man gjort om man suttit själv och fått denna nyhet och inte kunnat ringt hem sin sambo och fått stöd.

Vilka sköna lediga dagar. I fredags började dagen underbart med en mysig morgonpromenad i det fina vädret med min egna lilla familj. Vi gick till byggdegården och lät Savannah krypa lite i gräset och fotade lite. Mysig stund. Hon blev helt slut av att vara en modell, så hon somnade i vagnen och fick fortsatte promenaden ner på de små grusvägarna. Solen stekte rejält och det kändes änna som man gick letandes efter vatten utomlands :-) När vi sedan kom hem så började vi blåsa upp hennes egna lilla pool. Hon hade aldrig badat ute i den, inte heller haft små badtrosor på sig. detta skulle bli spännande. När vi blåste upp den så var det mycket nyfikenhet runt den. Så nyfiken att hon ivrigt tog sig i den själv, med kläder på. Som tur var,så var det inget vatten i :-)

        Söta små figurer att leka med..       Efter lite mat i magen så fylldes poolen med vatten och Savannahs blöja byttes ut mot ett par söta små badtrosor med blöjmaterial i. Perfekt. Först var hon ju tvungen att kissa på mammas arm men men det får man ta :-) Vi satte hennes sedan vid poolkanten och tänkte se om hon klättrade i själv. Vilket hon glatt gjorde. Det var ingen landkrabba detta. Nej nej. ibland såg det nästan ut som att hon dök i hihi :-) Hon plaskade för fulla livet och doppade tom ansiktet med flit 3ggr i rad..hihi. Det såg så roligt ut. Som tur var satt mamma med filmkameran i ena handen och vanliga kameran i andra, medan pappa fick vara badvakt :-)

Allt längre hon var i ju mer van blev hon. det kröps ur, vände och i igen :-)

Mamma och Pappa var så otroligt stolta och satt i det ögonblicket och insåg att det var ett sådant där ögonblick som egentligen klassas som "en av de lyckligaste dagarna i livet" :-) Fullt av kärlek, glädje och stolthet. Det behöver inte vara nåt stort speciellt som händer. Det räcker med detta. det är speciellare än mycket annat..

                      i och ur och i och ur :-)

         I söndags blev det ett litet familjeäventyr. Vi åkte en sväng och njöt av vädret, samt drog igenom några affärer. Återigen blir man så stolt. Jag tror knappt man kan funnit stoltare föräldrar än vi var :-) Vår dotter satt så sött i sin vagn när främmande människor ställde sig och pratade med oss om hur gammal hon var, hur söt hon var osv osv. Hon lägger upp världens smile med hela ansiktet mot dom, vilket gjorde att de nästan smälte hihi :-) Vad stolt man blir :) i skoaffären hade hon riktigt skoj. Hon kröp runt på golvet och ställde sig mot allt för att kika ppå skorna i hyllorna hihi :) Jag kan säga att hennes fötter var rääätt svarta sen, men det lär bara bli mer med åren :)
När vi tog en sväng in i mataffären så hade de väldigt höga och stora dragkorgar vilket blev Savannahs fordon för  Hon hade jätteskoj. stod, satt, flina mm. Folk stannade upp och tittade glatt på henne.. Det värmer så i en och jag, vi kan inte vara mer nöjda med vår underbara skatt än vad vi är.. :-)

    För övrigt har det bara varit helt underbart i helgen. Haft sju kamp, solat, slappat, städat, fixat, njutit av våra liv tillsammans mm :)

Idag är det den 30e. Det betyder att det är 9månader sedan det var den 30aug. Även det var en måndag, som idag. Det var en dag som jag gick ut till bilen vid 06.30 med en väska packad full av små söta blå,rosa,vita och gula miniplagg som några timmar senare skulle klä ett nytt litet liv. Vilken färg som skulle användas hade vi ingen aning om vid det laget. Nyfikenheten hade funnits inom en i flera månader.

I morse så vaknade vårt barn och stod upp i sängen och ropade på mig, på sitt egna vis. Barnet hade rosa på sig. Det blev alltså en liten prinsessa :) En tuff prinsessa dessutom för hon står på sig redan som liten hihi :)

Vid 08.45 i morse, tittade jag på klockan och insåg att för exakt 9månader sedan låg jag på ett operationsbord, där de testade om jag hade känsel i mina ben, vilket jag tydligen inte hade och väntade på att de skulle börja skära i min mage, vilket de gjorde några minuter senare.

08.59 hördes det ett snabbt enkelt skrik och sedan var vi 3 i vår familj, i vårt hushåll, i vårt liv :-)

Idag är vi 3 personer med alla starka personligheter och viljor :) Den yngsta i familjen går runt bordet och får tag i det mesta man tror är omöjligt, hon klättrar på nätpåsen hängandes i fram på vagnen som att det är en klättervägg, hon förflyttar alla skor i huset, hon klappar stolt händerna åt allt som händer och är allmänt nyfiken och i full fart.

Pappan jobbar på sitt nya jobb och trivs starkt och även han lär sig nya saker varje dag.

Mamman kämpar för fullt med sin vikt och absolut med sina magmuskler som fortfarande gör att man kan bli grattat till 2a barnets nedkomst..

Men men mer än 33kg borta så ser man ändå skillnaden.

          Bra med att hitta gamla ullaredslinnen som kan dölja magen