Direktlänk till inlägg 30 augusti 2011
Tänka sig att idag har redan vår dotter varit hos oss i 365dagar. Hur många timmar är inte det? Hur många sekunder har jag suttit och bara stirrat på henne och njutit av att hon är min?
hur många gånger har jag stannat upp bara för att verkligen försöka få förståelse för just det? Ja att hon faktiskt är min. Vår. Vår lilla tjej. Skapad från ingenting till att bli denna underbara varelse. Allt pga kärleken mellan mig och min älskling.
Som nu är så mycket mer än vad vi var innan. Nu är vi Mamma & Pappa. Nu är vi dessutom mamma och pappa till en 1åring. Ojoj, va tiden flyger iväg när man har skoj :-D för visst har man skoj. Om man bortser från vardagliga problem och annat strunt som kan påverka en negativt, så har man extremt skoj med denna lilla flicka. Hon har så mycket roligheter för sig och vet precis hur hon ska charma både mig och sin pappa. Även de flesta runt omkring :-) Hon är vårt lilla hjärtegull och lyser upp allt när det är mörkt. Hon är vår största kärlek. Tänka sig vad människan letar efter den storta kärleken hela tiden och jag trodde jag fann den när jag fann min blivande make.. Å självklart gjorde jag det så sätt, men egentligen är ju ens barn den stora kärleken. För ingen kärlek kommer väl ens i närheten av de känslor man känner för sitt barn?
Jag såg en serie, där en mamma kom fram till en annan kvinna och sa " du borde verkligen kolla på dokumentärerna på discovery, där de berättar vad som händer om du går mellan en mamma och hennes barn." En mening jag säkert kommer använda en dag. För vad gör inte en mamma för sitt barn?
Se bara på graviditeten egentligen. Flera månader går man med rädsla att något kan hända, man får börja äta saker man vanligen kanske inte äter, man får ligga och spy och må otroligt dålig (allt detta var ju då min graviditet, alla har ju inte samma), man får må dåligt psykiskt och fysiskt med alla hormoner i kroppen, man förändras dessutom över hela kroppen och kanske har en kropp man inte ens känner igen för resten av livet, man får ta sprutor som tex jag hade jätteont utav - en fobi för just ådror som jag mådde otroligt dåligt av att behöva göra - ändå valde jag att frivilligt ta det extra bara för att vara säker på att mitt mirakel mådde bra, att man går igenom förlossningar - smärtor utan dess like antingen genom en naturlig eller snittas, man riskerar faktiskt sina liv, för en graviditet och en förlossning må vara naturligt, men de är också stora förändringar och händelser för kroppen, som man speciellt som förstföderska inte genomgått förut och därför inte vet hur man klarar.
När det lilla knytet visar sin existens genom ett enkelt graviditetstest så förändras en människas liv och levnadssätt för resten av livet. Det gjorde iaf mitt. Från den stunden så lade man livet innan bakom sig och nya tankesätt och känslovågar kom över en. För varje steg framåt så förändrades det allt mer. Nu står man här ett år efter att man träffade henne. Vår skatt, och varje dag som har gått, har gjort att vi förälskat oss allt mer i henne och detta lär fortsätta...
Vår dotter som 08,59 den 30aug 2011 blev 1år.
Hittills har resan varit otroligt spännande och händelserik och vi ser fram emot varje dag mer med dig för att se vart du för oss :-)
Tänka sig. Första dagen hemma förra året. vilken skillnad BB
Romantiker; hopplös sådan..kärlek..mäktigheten i det.. Film/seriefantast; inlevelsen,handlingen,närvaron Musik;röst;text... Allt detta handlar om känslor. Allt detta är något jag alltid varit vääldigt intresserad av. Tolkningar. budskap.liv...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
7 | |||
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
|||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|