Jag läste precis en nyhet på aftonbladet. Rubriken löd "Ettåring drunknade hemma i badkaret".

En olycka är framme sååå snabbt. Sekunder kan förändra hela livet för flera människor och även ta ett liv. Tänk dig så många sekunder som du går igenom i ditt liv och klarar dig utan att något så otroligt hemsk händer dig. Vilket under. Tyvärr så råkar endel personer ut för dom. Då kan man också se det så att; tänk så många sekunder det finns där risken att något sådant ska hända finns,.osch..

En olycka kan hända vem som helst. Jag tror det är otroligt många ggr många människor har turen med sig att det inte hände en sak bara. I detta exempel tex, så är det säkert fleeeera föräldrar som gjort så här, men haft turen att inte olyckan varit framme.

Jag är en sådan som oroar mig mycket för de små sakerna.. Ja visst, de stora också. Har en orolig syn på livet..inte alltid bra, men i vissa fall jättebra.

Det finns så otroligt många "små" olyckor som kan ske, som kan göra stora förändringar. De sakerna är jag orolig för. De där sakerna, som folk kanske inte tänker på. De stora sakerna är självklara - akta vägen, klättra inte för högt, lämna inte en 5månaders på skötbordet :) tex. Sådana saker är självklara och man vet så väl om det. MEn så finns de sakerna som man på något vis inte riktigt tror händer. Många kanske tex inte tror att en 3månaders kan rulla av skötbordet, för den oftast ligger still (eller är det 2månaders..haha..det var nyss, men kommer ändå inte ihåg vilken ålder hon gjorde vad i den lilla busen:) Men någon sekund är den första för allt och i tex skötbordsfallet så är det kanske  just den sekunden du vänder ryggen till som barnet lär sig rulla över..

Det finns mycket mindre saker man sällan lägger tanke på, som kan avgöra flera livsöden. Finns otroligt många nyheter där man blir otroligt paff att en sak har hänt. Se bara på dom som lämnade sina döttrar att sova på hotellet när de gick ner och åt och någon kom in och tog henne. Fortfarande inte återfunnen. Några barn och föräldrar gick i skogen i usa och ena pojken kom bara några steg efter, på några sekunder så var han spårlöst försvunnen och de har fortfarande inte hittat honom flera år senare. Hur många föräldrar gör inte så? Man kan ju inte gå och hålla fast i barnet varje sekund. Men va snabbt saker kan hända. Självklart ska man inte gå och vara orolig för varenda sådan sak. Absolut inte. Då får man inget liv att leva eg, även om allt är bra. Jag kom nog in lite på fel spår här :)

Jag tänkte eg mer på de mindre sakerna som tex kan hända i hemmet. det med att någon dricker kaffe samtidigt som håller ett barn - de tror de håller så bra och kan allt, men ett litet ryck och barnet kan vara skadat för livet.

Igår såg jag på sexlingarna och en sak slog mig som jag inte tänkt på ännu - julgranspyntet. Mitt julgranspynt har alla sådana där små krokar. det blir till att ta bort alla nästa år och byta ut mot snöre. För att undvika synskador eller vem vet, tom sätta den i halsen som kanske skär upp där inne..usch usch..

Ja, sådant här kan jag skriva om sååå länge..det är inte meningen för att skrämma någon så sätt, men för att folk ska vakna upp. Det går inte CHANSA med ett barns liv. Jag är livrädd att jag gör det, omedvetet, för självklart är ingen perfekt och tänker på allt.

Men tänk på denna stackars familj. Hur kan de ens funktionera efter denna händelse? Hur kan de leva med att de gick därifrån några sekunder/minuter. Det andra barnet i badkarets traumatiska upplevelse. Föräldrars skuld mot varann.. ja allt..osch

jag som tyckte det nyss var hemskt med olyckan då pappan backade på sin 1-2åring. Men hur lätt är det att se om ett barn är bakom bilen? näst intill omöjligt om den är precis bakom. och är mamman tex ute med barnet, så är det ju den som ska ha barnet under uppsikt, ändå tror jag det är pappan som får mest skuld som körde..usch usch..

På några sekunder så försvinner ett liv från denna jord. ett liv som knappt hunnit börja. Föräldrar mister ett barn, morföräldrar och farföräldrar ett barnbarn. syskon ett syskon. Nästa morgon så finns det ingen att plocka upp ur sin lilla spjälsäng. Ingen att bråka med på skötbordet vid blöjdags och de små kropparna bara vill vända sig och pilla på blöjan mm :), det är ingen att tänka på matdagser eller handla små barnmat till. det är ingen att gå in på tex lindex och köpa söta sommarkläder till. Du får inte höra små steg springa runt eller katten skrika av en hand som drar hårt i svansen :) Du får inte höra skratten då du leker tittut.. Allt du har kvar är minnen och alla saker som står och stirrar på dig - matstolen, bilstolen, små kläderna, barnvagnen.. usch usch..och frågorna VARFÖR hände det..HUR KUNDE DET HÄNDA?