Inatt låg jag så gött och drömde om bröllopsplaner, mitt i drömmen så slog åskan till och jag tänkte; nej usch åska på bröllopet vill jag undvika. Men insåg snart att det inte var i drömmen, utan att åskan börjat mullra i himlen i verkligheten.Klockan var ca 03,30 och ännu ett muller kom, som var riktigt rejäl. Jag springer upp och drar ut internet, tv och dator. Helt plöstligt såg jag hur himlen utanför persiennerna bara lyste upp rejält och muller kom inte långt efter. För varje blixt så kom mullret närmare och lät mycket högre. Usch usch, jag avskyr det. Flera ggr när det inte åskar så tänker jag att åskan allt kan vara lite mysig om den kommer, men när den väl kommer så nära så tänker jag snabbt om. Den har sådan makt över allt. Över min säkerhet, över min dotters, över min älsklings. Över mina dyra prylar inne, över träden utanför. Naturens krafter har inga stopp. De kan ändra eller ta ditt liv på någon sekund. Man ska inte skämta om det egentligen.

När jag var liten så var det jag som satt i skolsalen och försökte få de andra kompisarna att lugna sig när det åska, då jag inte var rädd. Ju äldre jag blev ju mer intresserade jag mig av alla krafter som fanns utom vår kontroll. På tyskalektionen, på svenskan och på engelskan skrev jag alltid om jordbävningar och tornados. Det var facinerande. Vad de kunde göra stora skador och komma från ingenstans. Nåt man inte tänkte på var att åskan är en sådan fara också egentligen.

Inatt låg jag och höll stenhårt i blivande mannens hand och hoppade till varje gång blixten sken upp himlen utanför och mullret skakade hela ens inre. Pissnödig var jag som fasiken också, men gå till toan när åskan är precis över, är ju inget man gör om man inte vill få upp en blixt i rumpan haha.. Sambon sa tillslut att nu har den nog försvunnit. Varpå jag sa att "säg inte så", då ginxar man ju det. Sagt och gjort, för då small det till rejält igen. Usch usch usch.

Jag väntade mig att lilltjejen skulle vakna när det small till rejält och knakade i hela huset, men hon sa inte ett ljud. Stensov så skönt. Tur var väl det, vet inte hur hon skulle reagera på det otäcka ljudet som på nåt sätt tar sig inom ens kropp och mullrar också.

Denna gången gick allt bra iaf..tacka för det. Hoppas vi slipper mer åska i år..