Jag och lilltjejen satt vid bordet och käkade frukost själva, eftersom pappa jobba sin sista helgdag..jippi.. Jag tänkte att det är bra att passa på träna/testa lite nya saker när vi ändå sitter där i lugn och ro. Det är ju trots allt där hon lärde sig göra pussljud mm.

Idag tänkte jag att jag skulle testa den mest lärda första grejen sak. "var är lampan". Den har jag inte försökt någon gång förut. Jag sa det en gång och pekade över bordet. Jag sa det en gång till och pekade. Tredje gången sa jag det utan att peka och hon tittade så redigt upp på lampan :-) Vad stolt man blir..min lilla tjej :) 4e gången funderade hon och 5e gången tittade hon upp igen. Duktigt :)

Får se om det bara är för en dag hon känner för kunna det eller om det kommer sätta sig. Självklart beror det mycket på föräldrarna. Det är ju inte som hon frågar och tittar själv:P

Det händer mycket nu förtiden. "kryper" iväg över hela rummen, ropar mammamamamama, vilket hon även bytte till när jag frågade henne :) Jag pratade med hennes mormor i tele och hon satt och jollra för fullt. Så sa jag "kan du säga mamma" då bytte hon och börjae mammama.. Perfekt, det hörde ju mormor jättebra :)

Undra vad mer som kommer hända i veckan

Ett stort äventyr nu :)

Jag stod och bytte blöja på min dotter, när jag hörde att det klickade pipliknande nånstans. Hmm, jag tittade på min telefon och funderade på om det var den, men icke. Inbillning? Nej, sen upptäckte jag att det var den trådlösa telefonens enhet som gjorde det pga den miste strömkontakt. Tvn var av, musiken i köket var av, allt var strömlöst. Ingen propp, för hela huset hade lagt av på nåt vis.

Jaja, det gör ju inget. Det är ju mitt på ljusa dagen.. inget problem..elle? Ju mer tiden gick ju mer insåg jag hur mycket man egentligen räknar med el/ström. Vissa saker klarar man ju självklart av att vara utan ett tag, men man har ju ändå ström/el i huset för att man vill kunna använda vissa saker och inte leva som på "lilla huset på prärien stilen" :-)

visst man klarar ju sig utan lampan på toaletten nu på dagen - kanske svårare dock om man ska duscha på kvällen, eftersom vårt badrum är rättså mörkt :) Man klarar ju sig utan internet och tvn- om det är en helt vanlig dag och man inte skulle göra nåt speciellt på det. Men det var väldigt långtråkigt då jag hade plan att använda båda datorn och tvn, när lillskatten sov. Det blev att bara stirra i väggen, för mobilen var nästan urladdad och behövde det batteriet fall om att strömmen skulle vara borta länge. Det är väl en sak i sig också - att man inte vet hur länge strömmen kommer vara borta. Bara det får en att börja planera och fundera. Speciellt nu när man har barn. Det slog mig vilken tur det var att Savannah precis ätit, för vad skulle jag annars gett henne då det inte gått att värma något. Jag hade visserligen lite kall mellanmål, men det är ju ingen middag precis. Jag hade heller ingen bil så jag kunde ta mig någonstans med henne för att fixa det. Fixa hennes nattvälling senare mm.

Jag märkte även hur mycket man glömmer går på ström. haha. Jag tänkte ju först att den bärbara är laddad så den går utan eluttag, men kom på att modemet fungerar ju inte. Jag hade lagt ner lilltjejen för att sova och startat monitorn, som var väldigt tyst. Tänkte att hon somnade direkt, men efter en stund tycker jag att jag hör ljud. Jag inser då att den andra mottagaren sitter ju i uttag.. haha.. Va man glömmer.. Otäckt hur mycket beroende folk är av ström.

Precis som när kassorna eller kortautomaterna lägger av i butiker. Ingen har hard cash i plånboken..haha..det blir kaos.

Idag var det dags att testa att sätta tofs på mammas lilla docka :) Ojoj va sött det såg ut. Självklart vill då mamma få ett kort som verkligen fångar ögonblicket, meeen antingen tittade hon bort, såg sur ut eller så var kameran för seg, bilden blev suddig, för blek eller för brun.. Så efter tagit kanske 100kort så blev det några som fick vara okej som "fånga ögonblicket" :)

Hennes kläder är också så charmiga..mamma är avundsjuk. De ser så sköna och gosiga ut..vill klättra i dom :)

Här är vår lilla mysunge

Kryper hon? NJa egentligen inte MEN hon tar sig dit hon vill, som oftast är dit mamma och pappa inte vill :P Snabbt går det också. På några sekunder så har hon tagit sig över halva rummet på alla dess roliga vis. Ser nästan ut som hon försöker göra manöver. hihi. Hon klättrar upp på 4ben, börjar gunga och slänger sig framåt. Tekniken att ta en hand och ett knä framåt är inte för henne (inte än iaf). Snabbt är hon uppe igen för att göra liknande. Nästa steg blir till att antingen försöka

dra sig framåt eller dra saken hon vill ha till sig om det är möjligt hihi..smartis..hon putter även på med fötterna i marken och kommer fram på det viset. Något man kan få sig skratt åt är när hon bara slänger sig runt, som att hon rullar iväg åt det målet hon har i sikte hihi..uttänkt? :) ser änna så ut faktiskt..lurifax..

Idag var det dags för BVC besök igen. Hur man än gör med tiden, så på nåt sätt lyckas det alltid bli att Savannah ska sova då.

Tänkte att detta komma bli jobbigt och till viss del blev det så..men va det verkligen pga det?
Först så fick hon bli lite glad,stolt och mallig för hon fick sitta i nästa-stegs-bilstol, första gången. Min lilla tjej såg så stor

ut, samtidigt som hon egentligen såg liten ut i den eftersom stolen var mycket större än den förra hihi.. Ni kanske förstår hur hon såg ut :)
Efter det fick hon känna på hur det var att få regn på sig. Tror dock inte hon uppfattade det vidare mycket idag. Nästa gång kanske hon börjar undra varför hon ska duscha ute med kläder på. :D
När vi kom in så satte vi oss i väntrummet..där försvann den där trötta tösen.. Ja där kom ist hyperglada Savannah fram.

Hon snacka, skratta,tjöt och hoppade som en tok. Massa roliga färger och se mm. Speciellt clownen på väggen bakom mamma. :) När vi däremot gick in till själva "rummet" så ändrades hon totalt. Speciellt när hon kom nära skötbordet och såg BM..tror dock inte detta var helt av tröttheten, utan nåt minne eller nån känsla av det kanske? För sist blev hon rädd för en leksak som flög iväg och ja bm ser väl inte ut att va den roligaste lr låter som den roligaste(mamma håller med)..

Barn känner ju ändå av känslor med vad de ser och attityder. Iaf, hon blev jätteledsen och panikslagen. Höll stenhårt i mamma och gallskrek. Ner i vågen gjorde ju inte saken bättre. Sååå livrädd..osch osch,..men upp igen med sin egna lilla leksak i mammas famn så lugnade det sig lite.. dock inte förtjust i det skötbordet alltåsåå..usch bävar verkligen inför när hon ska ta spruta nästa gång..:(

Just det, när vi satt i väntrummet så märkte vi nåt komiskt..haha..Pappsen skulle ta upp bvc boken ur väskans sidofack och

fick fram nåt slags gosedjur, som ingen av oss känner igen..öhm..HAHA..hur fasiken har det hamnat där? är ju knappast

som Savannah tagit den av nån kompis och lagt där hihi..någon som vet nåt om detta??

  Lillgumman pussas så fint tillbaka till mamma :) och oj oj vilka grimarser och uttryck som visas..så mysiga små ljud också :) mammas charmunge :) Min skatt

En ny dag är kommen och man bara tvingar sig upp ur sängen. Vem vill gå upp när det är så mysigt under täcket och det ändå ser mulet ut utanför fönstret? Visserligen är det väldigt skönt ute, men ja ingen sol som ger en extra energi.

Idag vaknade jag tom till före både busdottern och sambon. Var änna tvungen att titta på dom noga så allt var okej.. Vilket det var. Det tog dock inte många minuter innan man hörde det började röra sig i sängen med de vita spjälorna, nedanför vår säng. Efter ytterligare någon liten minut så hör man det börja små låta lite 7månaders ljud och ett huvud sticker upp för att kika på oss.. Ojoj vad tacksam jag är för dom ögonblicken ..även om jag vet att det betyder att jag måste lyfta min kropp ur sängen :)

Efter Savannah fått sin frukost så var det mamma och pappas tur att hinna med det innan vi skulle åka in mot lilla orten. Pappa skulle jobba och mamma och Savannah skulle ut och gå i 2timmar. Planerna blev dock lite osäkra då mamma blev akut spyfärdig..rädsla för att ha fångat nån magsjukebakterie slog en direkt, då många haft det den senaste tiden.

Men jag hoppades även på att det kunde vara hunger eller nåt.. Fick i mig lite frukost och iväg åkte vi. familjen tog en shopping tur i matvägen först och sen delades vi.

Tråkigt egentligen att man ska behöva delas ifrån sin familj när man lever ett skört liv. Ett liv som kan vändas upp och ned vilken stund som helst..Ja usch ja..

Igår var en sådan dag. En dag som kom med oväntade nyheter. En tragedi för många människor. Jag låg hemma och vilade när det ringde från jobbet. Jag hörde min sambo prata och helt plötsligt ändras tonen. det var inte i en mening jag förstod det, utan det räckte med ett ord för att direkt känna igen den tonen. En ton man inte vill känna igen. bara att man känner igen en sådan ton är egentligen hemskt nog. Så vanlig ska de inte vara..!

Samtalet var för att berätta att en kollega inte längre skulle vara delaktig i våra liv. En glad och trevlig människa som oväntat fick ge upp sina framtida år tillsammans med sina nära och kära. Allt för många år dessutom... :(

Ja, livet är skört. Med ett telefonsamtal, men en sekund, så kan ett liv försvinna från denna jord. Flera andra liv bli förändrade för all framtid..

Man bara vill sitta och krama sin egna familj extra hårt och tacka för den tid man haft tillsammans med dom och be att det kommer vara mååååånga många år till att skapa minnen och glädje med dom..