En ny dag är kommen och man bara tvingar sig upp ur sängen. Vem vill gå upp när det är så mysigt under täcket och det ändå ser mulet ut utanför fönstret? Visserligen är det väldigt skönt ute, men ja ingen sol som ger en extra energi.

Idag vaknade jag tom till före både busdottern och sambon. Var änna tvungen att titta på dom noga så allt var okej.. Vilket det var. Det tog dock inte många minuter innan man hörde det började röra sig i sängen med de vita spjälorna, nedanför vår säng. Efter ytterligare någon liten minut så hör man det börja små låta lite 7månaders ljud och ett huvud sticker upp för att kika på oss.. Ojoj vad tacksam jag är för dom ögonblicken ..även om jag vet att det betyder att jag måste lyfta min kropp ur sängen :)

Efter Savannah fått sin frukost så var det mamma och pappas tur att hinna med det innan vi skulle åka in mot lilla orten. Pappa skulle jobba och mamma och Savannah skulle ut och gå i 2timmar. Planerna blev dock lite osäkra då mamma blev akut spyfärdig..rädsla för att ha fångat nån magsjukebakterie slog en direkt, då många haft det den senaste tiden.

Men jag hoppades även på att det kunde vara hunger eller nåt.. Fick i mig lite frukost och iväg åkte vi. familjen tog en shopping tur i matvägen först och sen delades vi.

Tråkigt egentligen att man ska behöva delas ifrån sin familj när man lever ett skört liv. Ett liv som kan vändas upp och ned vilken stund som helst..Ja usch ja..

Igår var en sådan dag. En dag som kom med oväntade nyheter. En tragedi för många människor. Jag låg hemma och vilade när det ringde från jobbet. Jag hörde min sambo prata och helt plötsligt ändras tonen. det var inte i en mening jag förstod det, utan det räckte med ett ord för att direkt känna igen den tonen. En ton man inte vill känna igen. bara att man känner igen en sådan ton är egentligen hemskt nog. Så vanlig ska de inte vara..!

Samtalet var för att berätta att en kollega inte längre skulle vara delaktig i våra liv. En glad och trevlig människa som oväntat fick ge upp sina framtida år tillsammans med sina nära och kära. Allt för många år dessutom... :(

Ja, livet är skört. Med ett telefonsamtal, men en sekund, så kan ett liv försvinna från denna jord. Flera andra liv bli förändrade för all framtid..

Man bara vill sitta och krama sin egna familj extra hårt och tacka för den tid man haft tillsammans med dom och be att det kommer vara mååååånga många år till att skapa minnen och glädje med dom..