Igår satt vi och såg sista avsnittet någonsin av serien One Tree Hill. Ja visst det är bara en serie,

men det kan ändå vara ledsamt. Har man följt det i 9år, varje vecka och engagerat sig i

karaktärerna och även funnit likheter med sina egna känslor och liv, så är det faktiskt inte konstigt

om det nästan fälls en tår när de säger farväl. SJälvklart beror det lite på vad det är för slags serie,

hur länge och intensiv den är. Man gör ju inte så till allt man ser.
Men denna serie va speciell. Man connectade med den. Man levde med i känslorna och

likheterna i ens egna ibland. Tom jag och maken fick ett speciellt band ihop över denna serie.

Även om det först va många suck och "va löjlig du är som är så fast i serien", men för 2år sedan,

när jag satt hemma gravid och dålig så la jag in stöten..hehe. jag tog fram bland de mest

spännande intensiva känslomässiga avsnitten, startade det framför maken och han nappade på

betet..hehe. Vi såg det avsnittet och kanske några sammanhängande med det, mitt i säsong 4, sen

hoppade vi tillbaka till säsong 1 och såg nog fram till säsong 6 på 2-3veckor. Han va lika fast som jag

och kände samhörigheten med karaktärerna. Vi kunde titta på varann i smyg för vi visste när vi båda skulle känna nåt för en viss scen, spänning,drama,kärlek, känslor för vårt egna liv mm..

 Nu 2år senare ha vi sett alla 9säsonger och fick igår

säga farväl. Visst kanske inte det mest känslosamma avslut man kunde få av serien, men minnena

av alla första säsonger fanns ju kvar. Det var ju därifrån vi har vårt..ALWAYS & FOREVER.. som var

med i temat på vårt bröllop, i vårt hem, i vår förlovningsannons,vigselannons och mycket mer..
Alltså ännu ett långspelat program lämnar tvrutorna, vilket är många serier i år som gör. Känns

dock inte lika lovande att det kommer nya man kan fastna för på samma sätt som dom som

skapades på 90 och början av 2000talet. Well well..Har ju boxarna så det är bara att börja på säsong 1 igen.. :)