Har sen så länge jag kan minnas, drömt om varje steg till en egen familj :)
Dagen då man beslutar med personen man älskar, att försöka skaffa ett barn
Dagen då man får positivt test och all dess reaktion runt det :)
Dagarna efter då man försöker få in i huvudet att något helt otroligt håller på och händer inom mig :)
dagen då man ser magen börja växa och alla dagar den växer mer :)
Att få berätta det för de som står en närmast. Använda ordet 'mamma' med en helt ny innebörd :)
Ultraljudet då man med tårar i ögonen för första gången får se den lilla personen man kommer älska mer än någon något annat :)
och alla dess steg som kommer sen :)

Nyårsafton gav oss ett underbart "Gott nytt år", från magen. Det var positivt test. Finns det bättre gott nytt år? :)

Ja, då har man skaffat sig en ny blogg då. Skrev massor förut, men har inte gjort det på ett bra tag. Men nu tänkte jag att det kanske var dags igen. Kan vara skönt att få ur sig lite. Litet, som stort. Viktigt som oviktigt.

Dock funderar jag på om det är vidare smart just nu. Varför? Jo, för jag har hormoner i överflöde.   Har ingen kontroll på dom alls känns det som. Riktigt otäckt ibland hur man helt plötsligt kan börja gråta utan att ens veta varför. Lite skrattretande också, samtidigt som jobbigt. Men hellre tårar för nåt fint/sött lr ledsamt på tv lr verklighet, än när hormonerna ist styr ens irritation och aggression. Då blir det en aaaaning värre. Speciellt när man inte ens riktigt vet varför.   

Jag säger då bara det: Oooorka alla dessa hormonförändringar :( Kunna gråta för inget, bli irriterad på det minsta och absolut ha ännu svårare för att hålla inne det man irriterade sig på förr, men lyckads låsa in då. :) :(

Kanske smart att inte utmana sig själv med att göra nåt lr träffa nån som irriterar en innan hormonerna startade.  :) Har man svårt att inte lägga en kommentar eller sätta en person på plats i vanliga fall, så lär det inte vara lättare med massa hormoner i kroppen :P eller vad säger ni? hihi.

Frågan är vilket som är jobbigast: att man själv knappt förstår vad som händer i kroppen eller att andra inte kan förstå det och bara tycker man verkar heeel knäpp och löjlig..hmm.. lär ta endel på en som person i andras ögon..