Haon : Han/hon

Drömmar blir sanna. Overkligt som sagt. Tänk att om 6månader har jag med mig en egen liten varelse hem. En egen lite person, med egen personlighet, som vi har skapat.:) det är inte längre att man ska åka till någon annan och hälsa på en bebis, köpa saker till någon annans bebis, höra deras historia om hur barnet utvecklar sig så sött. :)

Nej, denna gången är det jag/vi som har det underbara miraklet hemma hos oss. Dygnet runt.
Jag får varje morgon se det underbara underverk i sin lilla säng med armarna viftandes som tecken på dags att gå upp mamma, lyfta upp haon med mina armar och känna dess sköna vikt i min famn. Lägga ner haon på vårt skötbord och

sakta och försiktigt ta av den lilla pyjamasen för att välja ut dagens kläder, som jag inte behövt köpa till någon annan. Underbart :) Om jag ska åka någonstans så får jag sätta haon i den lilla bilstolen och bära den med mig var jag än ska. Jag får sitta runt bord med folk och fika samtidigt som vi kikar över på barnstolen för att se om det underbaraste i världen har vaknat upp och vill göra oss sällskap :) Väl hemma igen ligger jag i soffan med den lilla sovandes mot min hud. Man ser och hör hur haon snuttar på sin lilla napp :) Åh, det finns så många små

underbara stunder att se fram emot..och detta är bara de första månaderna :)

Det ser så fint ut utomhus. Solen skiner, snön gör en nästan blind av ljusstyrkan. Frisk luft. Ska jag orka ta på mig lite varmt, solglasögon och börja ta stegen mot postlådan? Det krävs ju att gå ut, över vägen, gå cykelvägen, över igen och till brevlådan hos grannen. sen tillbaka. Låter ju inte allt för svårt. Men när jag känner att ta på mig jackan kanske tar tillräckligt med energi så funderar man ju..hmm :( :) Visserligen ger ju luften en lite energi också..hmm. Frågan är bara vem kan man med att ringa att köra en tillbaka 30 steg om man ej orkar längre? haha.. nja får la bli att öppna ett fönster ist och få luft..

För varje dag som går så verkar hormonerna växa. Att man mår sämre vissa stunder gör ju inte att man får ett leende på läpparna precis och de stunder man mår bättre så är man ju självklart gladare så sätt, men man är fortfarande

instängd från omvärlden och hör hur alla andra lever vidare utan en, typ, och det gör en inte vidare munter heller.

Att bara sitta och stirra i väggarna dag ut och dag in tar på ens humör en hel del. Psyket blir inte det bästa och reaktioner blir mycket starkare på de flesta saker.. Ibland undrar man om man håller på bli knäpp? :) Nja..

Försökte dammsuga lite. 1 litet rum typ och sen va man helt utslagen. JIppi vilken energi. Tråkiga är att hjärnan fortfarande är pigg, vilket gör att jag blir så extremt uttråkad, rastlös mm. Kunde väl åtminstone va trött som i

"sova-trött" liksom. men hepp. bara trött som orklös i kroppen.

Kan inte ens sitta här vidare länge. antingen blir jag snurrig, illamående eller får panik i övre magen. Ja panik som i när man inte riktigt vet var man ska ta vägen. Måste antingen sitta avslappnat så jag halvligger, som man kan

göra i soffan - då magen och allt på övre kroppen sträcks ut, lr när man sitter hel rak i ryggen och sträcker på sig, men så kan man ju inte sitta för länge heller. Så det blir att parkera i soffan vare sig man vill eller inte.

Suck. så att sitta och äta i vid tvn är också svårt då man måste luta sig fram och kroppen drar ihop sig. vet inte vad men allt skin rullar ihop sig och blir obehagliga på nåt vis ju. är väl för viktökningen.

Å nu ska jag vara hemma själv till 21.15 igen typ. uuuusch vad uttråkanade. Speciellt när det är extratid sambon har, då han eg kunde varit här nu. Men behöver verkligen pengarna. Frågan e om pengarna e värt ens psyke av att gå hemma själv och bli..ja knäpp :) :(