I natt drömde jag knepigt igen. Men samtidigt i allt ologiskt mm, så är det ändå underbart att drömma vissa saker. Jag drömmer ofta med sådan inlevelse så att jag kan känna det mer verkligt än verkligheten.

Inatt fick jag trillingar. En flicka, pojke och en flicka till. De va lite små. Vägde ca 1800. och jag kämpade mig igenom förlossningen.

Men när jag väl höll den första i min famn och sedan såg de växa..det va så otroligt underbart..

Ingen smärta i världen va tillräcklig för att inte älska dom. :)

Att jag kunde göra allt för dom sen. drömmen fortsatte med lite hinder mm och kämpande, men jag gav inte upp och älskade dom så oooootroligt mycket.

Nu längtar jag ännu mer till mitt egna mirakels ankomst :)

Ja, förnekelse för sig själv att man är 90% bra, sjunker rätt rejält när man håller på att svimma i en affär.. Japp.

Lyckades ta oss ut igår för att leta efter jobbyxor, till när jag ska tillbaka till jobbet. Kommer ju inte i några där, så jag skulle leta efter egna. det orkar jag tänkte jag med fokus på att komma utanför dessa väggar.

Så efter ca 15min letande efter kläder och sen stående i den extremt långa kön till omklädningsrummen, så började jag känna mig snurrig. detta kan jag känna flera ggr hemma, men då har jag ju chansen att lägga mig ner, dricka, krypa ihop, vad som helst, som man inte kan göra i affärer eller på jobbet.

Så jag står upp ändå och börjar känna hur jag typ kallsvettas och ger mig fan på att inte gå ur kön när vi äntligen hamnat längst fram. David står bredvid och ser hur jag bara verkar tappa mer och mer kontakt med omvärlden, samtidigt som han tydligen funderat vad fasiken han ska göra om jag svimmar av där inne, vilket han hade tur att slippa ta reda på.

Jag lutade mig mot allt jag kunde och kände hur jag tappade synfokus och hur allt ljud bara tjocknade på nåt vis, samtidigt som det blev lägre och längre bort. Jag satte mig ner och alla runt om måste funderat på vad jag höll på med.

Usch obehaglig känsla. Aldrig varit så nära att tuppa av på det viset förut. Hade jag inte satt mig ner då så hade jag förmodligen gjort det också.

men man trilskas ju alltid med att, det är ingen fara eller att man inte kan med att göra nåt som gör att man mår bättre bland andra personer, för vad tänker de då..

Fick i mig lite dricka och sitta ner så det gick bättre sen, men va fortfarande skakig i kroppen. Så nej, 90% bra är jag väl tydligen inte än heller, bara för jag ser så ut ibland och jag är uttråkad.

Frågan är nu när jag förstår det, förstår andra det?

usch påtal om dålig. inte nog med att varit dålig länge, tro på fasiken att jag ska ha ont i halsen nu och träffade min familj en kort stund igår, men idag ligger brorsan med magsjuka och magkramper.. Usch. stackarn. och snälla låt inte mig få det. tycker jag fått min del av spyende för i år och vill absolut inte känna några kramper nu.. Ska nog söka på om det är riskfritt för den lille/a nu..