Just nu sitter jag på golvet bredvid babysittern, där jag har min dotter mysandes i. Allt är så lugnt och skönt. Hon är vaken och kikar och sedan somnar till ibland. Jag  kryper omkring henne med kameror hit och dit och försöker få en bild som verkligen visar hur stunden är just nu. Ett ögonblick jag aldrig vill glömma..eller lämna. Vill föreviga det!! Tyvärr kan jag inte ha på blixten för det stör lilltjejen, så bilderna blir lite suddiga.

Hon är så rofylld. Kikar med så mjuk blick, snuttar lite på nappen och somnar till. För att nästa sekund spotta ut den och ligga och le mot mig :) Det värmer något otroligt i mammas hjärta, av så stark kärlek att jag knappt vet vart jag ska ta vägen :)

Världen utanför stängs av och det är bara mamma och dotter :)

Tills pappa nyser och Savannah hoppar till och sen ser man hur mungiporna drar sig neråt så sött ledsamt och det kommer en liten rädd snyft. Det är så att man själv drar ner munnen och ååååh nästan gråter åt henne ist :) Mammas flicka får aldrig någon skada..

Sen ligger hon och fortsätter gosa så go så man nästan får en glädjepanik i kroppen att man bara vill krama henne hårt och nypa henne hihi.. men det kan jag ju inte göra, så jag får göra det på pappa ist :-) hihi..

Älskar henne så otroligt mycket att det värker i mitt hjärta :)

Den renaste, klaraste, starkaste kärlek som finns..

Det går inte beskriva vilken kärlek som går igenom mitt hjärta och kropp just nu när jag sitter å kikar på min dotter som är på extremt myshumör..nästan det gör ont av glädje å kärlek:)hihi.ett ögonblick man aldrig vill glömma

Det har blivit att jag sett efterlyst de senaste veckorna. Har väl alltid tyckt det varit intressant, men lyckas aldrig komma ihåg det och det är inte ett program man spelar in och tittar på i efterhand.

Måste säga att det är väldigt intressant att se på, men tror egentligen inte det är så bra att se på. Man vågar ju knappt gå ut och litar inte på någon efter det. otroligt vad sjuka människor det finns eg. hur ska man våga låta ens dotter ens gå ut? eller sin sambo.. eller en själv..

Vad va det nu igår..jo en mamma som pratade om livet det senaste året. Det första av måååånga år utan sin dotter..varför? jo för hon blev nerskjuten förra året av en okänd gärningsman. Mannen är ännu inte fångad så de har heller inget motiv till händelsen. Bara massa frågor, sorg och oro. Hann hennes dotter tänka något? Känna något? Bli rädd? Saker hon inte ens kunde tillåta sig själv tänka på riktigt.. Hur sjukt är inte detta? Hon var inte ens i bråk med någon..inget..det bara kom skott från ingenstans liksom. fy..

Tänk dig att du går ut och du kommer aldrig tillbaka..det är nåt man inte kan tänka sig hända, men varje dag händer det massvis med människor. det är hemskt nog att det händer då det är olyckor, men så "onödiga" dödsfall då det är involverat våld från andra människor är ju..ja..

Vem vet vad de gick igenom för att få sin dotter? att finna någon att falla för, vilja ha barn med, försöka bli gravida, få ett positivt test, gå igenom missfalls-risk-månaderna,allt vad en graviditet kräver (å i vissa fall kan det kräva mycket), en riskfylld förlossning, plötslig-spädbarn-döds-månaderna och sen allt annat riskfyllt. Inte nog med all glädje..att älska en liten människa redan i magen och sedan mer och mer för varje dag, leende,ord, skrapat knä, sömnlösa nätter, läxor i skolan..allt..varje födelsedag..som nu slutade vid 20års åldern..aldrig mer får hon se sin dotters leende, höra hennes röst..

Hur kan någon göra detta mot en annan människa??

Varje gång man hör något nu förtiden så tänker man sig in i att få dom nyheterna om sitt egna barn.. min dotter är 6veckor och det skulle vara ..finns inte ens ord..inte acceptabelt helt enkelt..

För 2 ggr sedan så handlade det om mycket runt omkring här. En kvinna spårlöst borta i falköping - vad gör man om man kommer hem och sin sambo är borta..man får inte tag i personen, man vet inte var den är eller hur den mår..å detta får man leva med varje minut..oron, frågorna..

I Trollhättan hade en tjej gått ut till skogen som var precis bredvid bostadsområde, mitt på ljusa dagen och blev då påhoppad av en man med kniv som våldtog henne. Inte långt ifrån människor i dagsljus.. Han misshandlade henne också.. Tänk dig den äckligaste person du kan och att den personen ens ger dig en kram..bara det kan få rysningar i kroppen..vad genomgår då en tjej som blir våldtagen och förnedrad så? går inte ens föreställa sig.. När han väl tar sig därifrån så ska hon klara sig hem och förklara för sina nära och kära vad som hänt och sedan på ett vis bli "våldtagen" igen genom att gå igenom undersökningar på sjukhus och även alla frågor mm..uuusch..

Hur ska hon någonsin våga gå utanför sin dörr? Jag menar - mitt på ljusa dagen och så nära hem?..

Tänk dig även att vara hennes mamma,pappa eller pojkvän som mötte hennes "nya jag" (ja för samma person lär du ju aldrig bli igen) när hon kom hem och försökte få fram vad somhade hänt.. hur kände dom i sina kroppar och själ.. det måste kokat i dom, samtidigt som de inte vetat vart de skulle ta vägen med sin ilska samt sorg för hennes skull..ont in i själen.. usch.. Denna våldtäksman är heller inte tagen..

Vem vet, han kanske är ifrån min ort? kanske finns här ute..vågar jag ens gå ut?uisch..

De pratade även om örebromannen.. jämförde med hagamannen.. Nåt jag bara tänkte på va - "ja men är han inte fri snart"? Sveriges straff är ju värdelösa..är de ens straff? inte när man ser vad andra gått igenom.. blivit mördade, våldtagna, skräckslagna för livet, plågade..DOM har blivit straffade..oskyldigt straffade för livet.. Men hagamanne och örebromannen kommer ha chansen att komma ut igen och göra samma sak..för Sverige skyddar hellre brottslingars rättigheter än offrens..