Idag skulle mamma få besök av en gammal vän. Eftersom vi bor med några mils avstånd, så blir det inte riktigt av att vi hinner ses. Visst, milantalen skulle väl kanske inte vara så stort hinder, om vi var singlar som förr, då vi träffades och festade för fullt ihop :) Men det senaste året har vi båda varit gravida och fått barn.
Detta resulterade i att min dotter och hennes son idag fick en playdate :)
Savannah har egentligen inte haft det med någon runt hennes ålder förut. Han är 3månader äldre än henne, vilket är ca 10månader.
Savannah träffade några barn förra veckan och gapade till några ggr så den ena nästan blev lite ledsen. Idag var det dags igen, fast resultatet blev ist en ledsen savannah.. haha. Konstigt är det väl ändå att man inte kan låta bli att flina lite åt småttingarna när de gråter över så löjliga saker. :) Men i nästa sekund så skäms jag lite, då hon faktiskt måste vara riktigt rädd för det hon gråter för egentligen :)
Nu tror jag visserligen att trötthet spelade in en del i detta första överdramatiska response.
Familjen började nämligen med en morgon promenad på 1.5h vilket skulle bli perfekt med sömn och matvanor så att Savannah kunde vara riktigt glad och pigg när besöket kom.
Ist så var hon för nyfiken för att somna och lyckades bara få ner sina ögonlock i ca 15min.. Vilket var tok för lite.
När besöket sedan kom så började hon med en glad och trevlig response. Hon satt i sin gå stol och han ställde sig så sött

på kanten. De klappade varann lite, Savannah drog i hans napp och de lekte med gemensamma leksaker. Riktigt sött :)

Friends for life...or.... haha.. Savannah hade lite toner och ljud för sig eftersom hon var trött, men hon var själv inte beredd på att det kunde komma mer ljud, som inte var ifrån henne..hihi. Theo gjorde ett litet enkelt ljud, som ingen annan tänkte på, förutom min lilla dotter så klart, som drog ner mungiporna så långt det gick, tårar rinnandes på kinden och gråtande skrik förklarade hennes rädsla och panik. Efter en stund gick det bort, men så kom ett nytt enkelt ljud från Theo och Savannah reagerade med panik återigen. Efter att bara bli tröttare så blev gråten allt längre och mer panik.

Tillslut räckte det att bara titta på honom.
Det blev till att slänga ner henne i sängen och hon stensomna innan hon ens träffade kudden :-P
När hon sedan sovit klart så var hon glad och pigg. Mungiporna åkte ner 2-3ggr, men det blev aldrig riktig skrik och allt var så mycket lättare.. vad lite sömn kan göra :)