3 blev 4...

Söndags kvällen grejade vi för fullt hemma. Vi visste ju att vi nästa dag skulle bli föräldrar till vårt andra barn och tiden skulle rinna iväg snabbare än någonsin med två små hemma sedan. Medan spänningen och nervositeten slog om vartannat inom en så tickade klockan på. När jag skulle lägga äldsta tösen (som fyller 2år nästa vecka) blev det lite känslomässigt. Jag skulle vara ifrån henne flera dagar, vilket jag aldrig varit förut och dessutom skulle våra liv vara annorlunda när vi kom hem. Detta något som ger en hormonfylld mamma lite ångest inom sig, för man inte vill att sitt barn ska bli drabbad på något vis, men det är klart hon blir. Det blir mindre tid för henne och en annan person tar uppmärksamhet ifrån henne dessutom. Hur skulle hon hantera detta? Många tankar flög runt inom en. Skulle allt gå bra? Mår bebisen bra? skulle jag må dåligt efter snittet eller skulle det tom kunna bli ännu värre? Tårarna började rinna när jag kramade om henne i sängen innan vi gick ner. Som tur var såg hon det inte. Väl nere igen så började jag storgråta, men det fick slutas med då tjejen återigen behövde komma upp för hon bajsade :) Blev ännu ett godnatt -vi- ses- om- några- dagar- känsla. och det va inte nog.. När vi sedan skulle lägga oss så vaknade hon igen. Något hon inte brukar göra. Hon pratade om mamma och bebis..precis som att hon kände på sig något och hon skulle absolut in till oss och kramas.mitt i natten. Någont hon heller inte brukar göra. Hon låg och myste och höll om mig och somnade nästan med oss. Riktigt mysigt hade vi, samtidigt som man kände att man behövde varje minuts sömn, för jag vet hur dåligt min kropp mådde förra förlossningen utan sömn i flera dagar och snitt mm. Vi la in henne, men hon ville tillbaka och man kunde inte riktigt säga nej när man kände som man gjorde den dagen. Vid 02 fick vi äntligen sova iaf och klockan ringde några minuter innan 05.

Då var det dags att smyga sig ner och in i duschen för att göra en sådan där operationsdubbeldusch. Noga ska det vara med medel, svampar och på vissa vis. Håret blir hemskt kan jag ju meddela också. :) Vid 06 kom barnvakt och vid 06,15 satte vi oss i bilen mot nya äventyr.. Vädret var helt underbart. Soluppgången, värmen var lagom och känslan var mysig. VI fick flera skratt på vägen dit. För vad minns jag inte.. Kanske inte så konstigt. När vi kom fram passade vi på att fota lite av de sista bilderna på oss innan vi gick innanför dörrarna.

KLockan var några minuter innan utsatt tid, 07,30 När vi kom dit så fick vi samma rum som vi hade sist vi snittades. VI bytte om och jag fick göras ordning med kanyler, kateter och allt annat obehag de kan komma på. Men det gick hyfsat bra. Bebisen sparkade på hjärtljudsmaskinen och la hela sin tyngd åt vänstersidan igen, vilket narkosläkaren påpekade :-) Överläkaren kom in och skämtade mm. Vi rullades iväg mot operationen lite senare än sist för att få bedövning mm. Självklart skulle den krångla så de fick sticka om flera ggr. Iiinte allt för behagligt när det helt plötsligt strömmar ut en smärta i vänsterben osv. Svårt beskriva hur det känns. Själva sticket är ju inget, utan när de träffar nerver som strålar till. Usch. Men tillslut kom en på att luta bänken på ett annat vis och då satte bedövningen direkt och kroppen släppte kontakten med benen. Dags att testa om jag hade känsel. Det man är så nervsö för att man ska känna/svara fel och att de då börjar skära ändå. Men bedövningen verkade ha tagit som den skulle och de hade redan börjat skära. Samtidigt låg jag och upprepade om och om igen till David att inte glömma fota. Vi måste ha foton från många vinklar. Speciellt när bebisen kommer fram till oss första gången. Så som med Savannah.

Läkaren kikar över till mig för att se läget och förklarar hela tiden vad han gör, som jag bett om. Skönt. Han passar på att påpeka att jag nu inte får bli gravid på minst 18månader, vilket jag gladeligen svarade att jag skulle ta en paus. Hans svar var: det säger dom alla och flina :-)

Jag påminde återigen David att ställa sig upp och fota, men han ville inte. Jag kan inte säger han bara. Han klarade inte av att stå upp och titta på snittandet eller nåt. Han kände väl sig tryggare bakom skynket med mig. Så personal där inne erbjöd sig att ta kameran och fota från andra hållet och de passade även på att fråga hur han mådde, så att han inte skulle svimma :-P

Det tog inte lång tid till vi hörde honom säga att här kommer vattnet och den här har massa hår och här kommer huvudet och då hör vi även bubblande skrik igenom fostervattnet. Vilken underbar känsla. En sådan där man vill trycka REPEAT på flera ggr om. Den sekunden man hör att den lever. Jag har lyckats. Jag har hållt den säker ända tills nu. Vi är nu 4 i vår familj :-) 09:11 den 13/8-2012 Både jag och David fick tårar och snyftade huvud mot huvud med varann när vi hörde vårt barn plockas ur min kropp. De säger att nu kommer bebisen runt så ni får se..jag vänder mitt huvud till höger och bara väntar på att denna lilla hemliga person som bott inom mig alla dessa månader, ska visa sitt rätta jag :-) Vem det var. Fram kom hon. Vår andra dotter :-) Vår kärlek. Vårt Mirakel. Hon hade hyffsat med mörkt hår på sitt huvud, men jag jämförde ju med syster som hade dubbelt så mycket hår och mycket mörkare och på det viset såg det inte alls mycket ut, men det var det enligt andra :) Hon hade inte heller de där stora kinderna som storasyster hade. Nej hon var nog inte lik henne alls.. Meeen vem var hon lik då? Det gick verkligen inte att se. Hon var inte så stor som vi trodde efter viktuppskattningen heller. Läkaren gissade på 3850 och jag på 4200.. Pappsen gick och klippte lite navelsträng och fick sedan vår dotter i sin famn och satte sig bredvid mig när de gjorde klart mig. Allt som allt från första snittet på magen tog det exakt 20min tills de sytt igen. Sen var det tags att rulla ut tillbaka till förlossningsrummet och njuta av vår lilla familjemedlem :-)

Allt verkade bra med både mor och dotter iaf :)  Dags för de spännande måtten. Huvudmåttet var 36,5 precis som storasysters. Du var 51cm, vilket var 1cm kortare än syrran och vikten var...trumvirvel... 4155gr..syrran va 4460..

 Nu var det dags för lite amning och mys, i väntan på att känna benen igen och då få äta/fika och sedan åka upp till BB. Mysig känsla att bli körd i sängen med en nyfödd bebis på en, förbi folk i korridorerna som kikar. När vi kom upp till BB fick vi det spegelvända rummet mot det vi hade sist. (då 34, nu 36) Jag kände mig mycket piggare direkt än vad jag gjorde sist, vilket jag förmodar hade mycket att göra med de 9mindre kilona på kroppen än sist. MEN jag hade ju ändå gått upp 30kg denna gång också.. Lilltjejen var redig. Åt och sov. Jag försökte tom duscha redan några timmar senare och blev chockad av hur mycket mindre (dock ändå väldigt smärtsamt) det var att resa sig ur sängen och gå med magen. Minns sist hur otroligt smärtsamt det var. Hemskt. Jag kunde ju knappt gå 3 dagar senare och bilfärden hem var hemskt svårt att ta sig in och ur bilen och upp för 2 trappsteg var nästan omöjligt. MEn denna gången var inte alls lik. Klarade allt det galant. Duschen gav ju visserligen en nära-svimma-upplevelse och BM fick väldigt bråttom att hjälpa mig innan jag tuppade av, men men.. :)

Tisdagen fick jag äntligen bort katetern och kände mig mer fri. Lyckades gå till matsalen Underbart att röra sig. Rastlös var jag också och saknade även dottern hemma, som verkade växa rejält när vi var borta.. Pratade i telefon några ggr och hon lät så stor. :) Tisdag kväll vid 22, slog baby blues till rejält och tårarna forsade. Precis som en beställnig startade dom. Men blev lite bättre efter en promenad till matsalen/tvn på kvällen.

Onsdag var planen att åka hemåt. Att förena våra barn och vår familj till en :) Det var helt underbart att komma hem igen, samtidigt som det var ledsamt att lämna BB, det är ju ändå en speciell känsla och tid att minnas för livet när man varit där. Vid 17,30 hade pappsen hämtat största tösen och kom hem med henne. OOOJOJ va stor hon var. Kände knappt igen henne :P Hon kramade och pussade mig och sen frågade efter bebisen.  :) Men bebisen i sig var nog inte jätteskojig, det var snarare babygungan hon satt i som var skoj :) Och sen skulle hon baka hihi.

Nu lite mer än en vecka senare har vi kommit i hyfsad fas, men puh inte lätt med en nyfödd och en 2åring som är i utvecklingsfas och behöver all uppmärksamhet och får hon inte den, så tro mig då försöker hon rejält haha.. Min kropp minskar i vikt..än iaf..tackar för det..magen är hemskt stor och tynger ryggen otroligt mycket. Hel trött i den efter gått mellan rummen under dagen, men igår försökte jag mig på att gå lite ute.. Skönt för psyket, men fysiskt så tappade jag tillbaka mig till graviditetens onda dagar. Kroppen kunde knappt röra sig senare och jag visste inte vilket ben som orkade mig bäst för att ta första steget..Puh..får nog trappa ner på tempot lite..meen..vill ju gå bort vikten :) Har ju trots allt 22kg kvar..

NU blir det till att sätta sig och stirra på min skatt och se vilket namn som passar..väldigt svårt denna gång också..puh

 

Linnea

22 augusti 2012 22:46

Härligt att läsa, och vilken tur att allt med snittet har gått så mycket bättre den här gången. Då är ni redo för besök snart hoppas jag :)

 

Malin

23 augusti 2012 11:33

STORT grattis till er andra lilla tjej!! =D Så skönt att allt verkat gått så bra =) Nyfiken på vilket namn ni tänker välja nu =P Grattis igen!! <3

http://malinsmirakel.blogg.se

Angelica

24 augusti 2012 18:53

Tackar, namnet kanske du såg i tidningen idag. Hailey Alissa heter hon :)

 

Malin

25 augusti 2012 00:16

Japp det gjorde jag och det var SÅ fint! Älskar namnet Hailey och passar perfekt med storasyrrans med =P Efternamnet lyckades ni bra med det oxå! Grattis till det =)

http://malinsmirakel.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

OJ, kom knappt ihåg hur jag kom hit. Har inte bloggat sedan i vintras tror jag. Men fick nu ett sug när tankarna och känslorna flög runt. Varför? Jo, för ett år sedan idag satt jag med nerverna överallt.. det var nyfikenhet, glädje, spänning och samt...

Romantiker; hopplös sådan..kärlek..mäktigheten i det.. Film/seriefantast; inlevelsen,handlingen,närvaron Musik;röst;text...   Allt detta handlar om känslor. Allt detta är något jag alltid varit vääldigt intresserad av. Tolkningar. budskap.liv...

Idag är det redan 1 helt år sedan vi stod i kyrkan och lovade varann evig kärlek :) En dag som var sååå mycket kallare och absolut finare än idag.. tur var väl det :-)   Den morgonen kikade man på termometern och såg -18C. Idag ett år senare står...

Det kommer nog bli en mysig, intressant och skrattande tid framöver.. Varje dag ser man hur lilla Hailey växer och utvecklas. Ja, varje dag kan faktiskt göra skillnad. Tro det eller ej. Den person hon var förra veckan kan ha förändrats till en ännu...

Visst gör den..? På söndag är redan vår andra dotter 5månader. Var det inte alldeles nyss hon låg i magen? Samtidigt känns det som evigheter sedan. Minns det inte. Kan titta på denna hemska efterblivna klump till mage (kassa magmuskler efter min ee...